God Jul och Gott Nyttår

Nu är det dags att ta julledighet och önska alla en God Jul och ett Gott Nytt År.

Solidaritetspengar till Turkiet

Vision har idag skickat 10 000 kronor till PSI:s (ISKA) solidaritetsfond for Turkiet.

I samarbete med bland andra Kommunal, Jichiro I Japan, Unison I England, italienska CGIL, PSI och EPSU har vi nu skickat mer än 12 000€ till våra turkiska kamrater i det jordskalvdrabbade område i Van-Ercis regionen. Regionen drabbades av ett våldsamt jordskalv den 23 oktober och efterföljande av flera efterskalv, härav ett större skalv den 9 november. Konsekvenserna har varit enorma – av de 500 000 som bodde i Van har omkring 350 000 lämnat deras huse och många står fortfarande utan tak över huvudet.

Våra systerförbund i Van och många medlemmar är också drabbat av katastrofen. De många pengar som förhoppningsviss följs av flera skickas vidare till våra systerförbund i regionen som nu får ansvaret för att använda pengarna. Jag skall återkomma med mer information om hur pengarna är blivit använt.

Årets sista möte i Bryssel

Idag går resan till Bryssel för sista gången i år. Vi har ”plenary meeting” i den sociala dialogkommittén för kommuner och landsting (regional government) i morgon torsdag. Plenarmöten var vi två gångar om året och det är på dessa möten vi träffar beslut, det vara sig om kommitténs arbete, avtal och guidelines t.ex. om hot och våld från tredje person eller joint statements t.ex. om den ekonomiska krisen eller ett konkret initiativ från EG-kommissionen.

Mellan dessa plenarmöten har vi en del arbetsgruppen som träffas för att dryfta olika frågor, t.ex. ekonomiska krisen, offentlig upphandling och omstruktureringar inom den offentliga sektorn. Vi har vanligviss också ett gemensamt och EU finansierat projekt. Det senaste som hot och våld från tredje person avslutades med en konferens i Warszawa i slutningen av oktober (har tidligare skrevet om detta på bloggen den 27 oktober).

På mötet i morgen skall vi färdig planera nästa års projekt. Det är faktisk ett ganska omfattande projekt under rubriken “The Future of the Workplace: Providing quality jobs, modern and sustainable workplaces in local and regional government” som innehåller flera underteman om finansieringen av kommuner och landsting, om rekrytering och fasthållande av personalen, livslångt lärande, jämställdhet och mångfall, migration och arbetsmiljö. Vision skall leda en workshop om jämställdhet och mångfall tillsammans med Kommunal och SKL.

Huvudfrågan på morgondagens möte är jämställdhet, EPSU:s och CEMR:s prioriteringar i denna fråga och hur vi kan få dessa prioriteringar in i dialogkommitténs arbete, implementeringen av våra guidelines om jämställdhetsplaner som vi antog på ett plenarmöte den 14 december 2007 med utgångspunkten i goda exemplen från Liège och Sverige.

Innan mötet i morgon har vi – de nordiska fackförbund som är med i den sociala dialogkommittén – i kväll en träff med SKL och de andra nordiska kommunala arbetsgivarorganisationer, primärt för att mingla men också för att dryfta utvecklingen av vårt samarbete.

Ett mejl från USA

Fick ett mejl från MoveOn Civiv Action, som är en dela av MoveOn rörelsen, en av de största folkliga rörelserna i USA med mer än 5 millioner medlemmar . MoveOn Civiv Action jobbar mycket med mediefrågor och har genomfört olika kampanj t.ex. emot Irak krigen och för att bevara fastighetskatten. MoveOn består av olika organisationer och syftet med organisationen är att organisera ett folkligt press på politikerna i Kongressen (läs mer på deras hemsida www.moveon.org).

Det mejl jag fick handlar sig om Google. En av de största lobbyorganisationer i Washington DC är ”The U.S. Chamber of Commerce”. Det är den lobbyorganisation som använder flest pengar i USA och största delen av dessa – över 90% - går till att stödja republikanerna och anfall på demokrater.

Google är med i The U.S. Chamber of Commerce och är således med till att finansiera de väldig aggressiva kampanjen emot moderate politikere som t.ex. stödjer sjukhusreformen, skat på finansielle transaktioner mm.

MoveOn stödjer en kampanj som en ny organisation SumOfUs har startat – en petition för att få Google till att lämna ”The U.S. Chamber of Commerce”. Du kan skriva på via denna länk: http://civic.moveon.org/googlechamber1/

Apple har redan för länge sen lämnat The Chamber av ideologiska orsaker, vilket skapte en del röra och överskriften i tidningarna i USA.

Två viktiga EU-dokumenten har den senaste veckan sett dagens ljus. Det ena är EU-kommissionens ”Annual Growth Survey” och det annat är EU-kommissionens arbetsprogram för 2012. De hänger i ett viss mån samman och rör sig om det samma – hur kommer vi ur krisen och hur överkommer vi de ekonomiska obalanser som finns?

Kommissionens ”Annual Growth Survey” diskuterades på gårdagens möte i EPSU:s ekonom nätverk, ja det blev dock inte till så mycket, diskussionerna handlade mest om de nya ekonomiska styrmedlen, den ökade kontroll och styrning av medlemsstaternas finanspolitik, isär inom Eurozonen. Och det är faktisk synd, det hör till det förflutna, man har redan fattat beslut om detta i EU, så det finns inte så mycket mer att kunna påverka när det rör sig dessa frågor. ”Growth survey-en” är däremot nuläget och innehåller en rad rekommendationer till medlemsländerna om åtgärder på områden som konkurrens, sysselsättning, hållbara offentliga finanser och finansiell stabilitet som Kommissionen vill skall genomföras för att EU kan ta sig ur krisen och att tillväxten kan återskapas.

Det finns mycket problematisk i ”survey-en” och också direkt dumma förslag, t.ex. att införa avgift för att ta en universitet eller högskolutbildning.  Men det finns också – överraskande kanske – en del positiva signaler. Särskilt Kommissionens fokus på att skapa tillväxt på kort sikt, investeringar i utbildning, forskning och innovation, åtgärder emot arbetslösheten och särskilt ungdomsarbetslösheten och emot de sociala konsekvenser av krisen som vi ser nu. Att Kommissionen så inte ser något samband mellan den höga arbetslöshed, de sociala konsekvenserna så som ökat fattigdom, orättvisa mm och så den åtstramningspolitik som Kommissionen rekommenderar är en annan femma. Sådana positiva signaler är det viktigt att fasthålla – vi har behov för tillväxt skapande initiativen och inte bara finanspolitiska åtstramningar och sociala förringelser som hittills har varit dominerat i Kommissionens krishantering. Vi kommer som fack längre vid att visa vad vi vill framför att kritisera andra – läs EU-kommissionen – för inte att göra som vi tycker. Vi skall självklart vara jättekritiska – men om vi vill påverka får vi också ta fat i de positiva signalerna om stödja upp om dessa och använda dem i debatten om vilken väg vi kan ta oss ur krisen. Vi har ropat och skrikit på investeringar i jobb, utbildning och teknologi och nu rekommenderar EU-kommissionen det, vaga signaler och ja de kunna vara mer tydiga, men de finns. Lyckligtvis blev det också konklusionen på mötet igår.

Allt för ofta hinner jag inte uppdatera min blogg, vilket irriterar mig och jag tycker det är för dåligt. Allt för ofta beslutar jag mig för att nu skall det vara annorlunda, nu måste jag skriva något, men ändå så blir det inte som jag vill. Inte för att det inte finns något att skriva om, tvärtom, det finns så mycket som helst att berätta om.
När jag åkte ned till styrelsemötet i ISKA här i Geneve tänkte jag att nu skulle jag skrive varje dag och berätta om våra diskussioner och beslut. Och vad händer, mötet utvecklar sig så jag primärt av irritation inte får något skrevet och efter mötet fortsätter diskussionerna med kollegor till sent på kvällen och så blir skriverierna inte alls till något.
Den första dagen diskuterar vi ISKA:s framtid, roll och uppgifter. Vi konstaterar att det aktuella läget är alvarligt, att den ekonomiska krisen sätter den offentliga sektorn och välfärdstjänsterna under press, att vi i en situation där det behövs omfattande offentliga investeringar i jobb, i infrastruktur, i utbildning och forskning, i miljö och teknologi, ja så ser vi våldsomma nedskäringar som fördjupar krisen, ökar arbetslösheten och orättvisorna, osäkerheten och misstron till framtiden förstärks och högerpopulism och främlingsfientlighet ökar. I kölvattnet på detta ser vi att fackliga rättigheter tas bort, att kollektivavtal ignoreras, att tusentals av våra kollegor runt om i världen får sparken och att löner och arbetsvillkor för många andra av våra kollegor i allt för många länder försämras. Vi är överens om att det är absolut nötvändigt att vi kan ge svar på de utmaningar vi står inför, att vi kan visa att det finns ett alternativ och vi använder timme efter timme på att diskutera hur vi skall prioritera och fokusera så vi kan stå emot, så vi kan ändra utvecklingen och bidra till att sätta en ny dagordning. Bra och riktigt och precist det en styrelse skall göra. För så sedan att bråka om arbetsordningen för den kongress vi skall ha om ett år, om detaljer i räkenskapen för 2010 och om allt möjligt annat som sett i ljuset av den alvarliga situation vi befinner oss i inte spelar någon roll. Precis det en styrelse inte skall göra. Att en styrelses kollektiva medvetande kan gå flöjten eller åt hel.... till över natten är helt enkelt ofattbart och oroväckande. Och vad är svaret på detta, denna hopplöshet? Mer ledarskap om man frågar mig, men tills vidare blåser svaret i vinden.
Och således blev det ändå till ett par skrivningar på bloggen!

Genève kallar

Nu är det Genève som kallar – ISKA har styrelsemöte. Innan mötet i ISKA:s styrelse som börjar onsdag den 23 och slutar fredag den 25 november träffas de nordiska ledamöterna av styrelsen i kväll för gemensam förberedelse av mötet.

Den centrale punkten på dagordningen är ISKA:s kongress som äger rum i november nästa år. Ja, det är länge till, men det är en lång process att förbereda beslutsunderlaget för kongressen. Många måste indras i diskussionerna och alla medlemsorganisationerna skall också ha möjlighet för att påverka de beslut som vi skall ta på kongressen. Diskussionen om ett nytt” Politik- och handlingsprogram” började faktisk redan på hösten förra året i en tillsatt rådgivningsgrupp, som bland annat hade till uppgift att föreslå en ram för innehållet och formen för ett kommande handlingsprogram för ISKA. Problemet med ett handlingsprogram som skall täcka en period på fem år (2013-2017) är att det riskerar att bli oaktuellt ganska hurtigt i den femåriga perioden. Det pekade vi också på i rådgivningsgruppen och föreslog därför att ett framtidigt handlingsprogram måste vara flexibelt och innehålla möjligheter för snabbt att skifta spår och ändra prioritering om utvecklingen skulle kräva detta så ISKA kan fokusera och ha rätt svar på tidens utmaningar. Det förutsätter också att ISKA reducerar sina arbetsuppgifter och prioriterar stenhårt, det nyttar inte att ha fler hundrade mål och uppgifter om man som organisation gärna vill påverka och få inflytande. Men det är tyvärr ingen lätt process, för – och det är väl ganska förståligt – så vill alla ISKA:s medlemsorganisationer gärna kunna se sig själv och sina prioriteringar i handlingsprogrammet. Nu finns ett första utkast till handlingsprogram som skall dryftas de kommande dagar. Och redan nu ser det faktisk ganska bra ut, med processen med att fokusera och prioritera måste fortsätta. ISKA:s styrelse har faktisk redan för tre år sedan beslutat att ISKA skall bli bättra till att fokusera och prioritera. Nu kommer sanningens timme för ISKA:s styrelse, är vi klar till att drag konsekvenserna av det beslutet når vi de nästa dagarna skall diskutera förslaget till handlingsprogram.

Det är också en del andra frågor på dagordningen. Vi skall diskutera ISKA:s kommunikationsarbete och den nya hemsidan kommer att lanseras under mötet. Det blir hemsk spännande att se. Ytterligare skall vi dryfta utvecklingssamarbetet, det är Vision en aktiv del av med projekten ibland annat Södra Afrika, Latinamerika och Vietnam. Slutligen är det en mängd olika rapporten vi skall lyssna på – om arbetet i ISKA:s olika regioner och på detta möte också om utvecklingen av de fackliga rättigheterna i Fiji, USA och Australien, det skall bli intressant.

Europeisk Aktionsdag den 30 november

På mötet i EPSU:s styrelse i förre veckan fattade vi beslut om en gemensam aktionsdag den 30 november 2011. Tanken är att vi nationellt – allt efter vilka traditioner och möjligheter vi har – skall markera den 30 november. Flera av EPSU:s medlemsorganisationer runt om i Europa vill genomföre olika former för protestaktioner och aktiviteter emot den ekonomiska politiken som genomförs och som primärt består av nedskärningar i offentliga budgeten.

EPSU kritiserar de europeiska ledarna för deras oförmåga att definiera en positiv lösning på krisen och protesterar mot en den långa rad av åtstramningsåtgärder som vidtas och som inkluderar kränkningar av rätten till att förhandla och andra fackliga rättigheter, nedskärningar i personal, löner och pensioner och minskningar av offentliga tjänster till medborgarna.

Men det är inte bare kritik av den nuvarande ekonomiska politiken. EPSU lägger också fram förslag till en annan ekonomisk politik – en investeringsplan som kan ”boost” ekonomin, som kan stimulera skapelsen av gröna jobb och hållbar tillväxt, åtgärder som förbättrar anställningsvillkoren för de tusenvis som har ofasta jobb, skatt på finansielle transaktioner, företagsbeskattning för att bekämpa konkurrens mellan EU-länderna på den lägste företagsbeskattning, initiativen emot skatteparadisen, korruption och skattefusk, ingrepp överför banker och spekulation, bland annat genom att separera investeringar (spekulative) från vanlig bankverksamhet, åtgärder emot fattigdom och utanförskapet.

Vi vet redan att man i England organiserar omfattande strejken, de flesta fackförbund, härunder också Visions systerförbund Unison, har haft eller just nu har medlemsomröstningar om att strejka eller inte. Strejkerna är protester mod regeringens försök på att försämra pensionerna. Läs mer på Unison hemsida http://www.unison.org.uk/pensions/protectour.asp.

Också i Italien genomförs aktioner. Här har man för inte länge sen har en folkomröstning om privatiseringar och där flertalet röstade emot fler privatiseringar. Ändå har den Europeiska Centralbank i ett brev (som skulle hemligthållas) till regeringen i Italien, där man kräver ändringar i pensionssystemet, ingrepp i kollektivavtalen och nya privatiseringar. Demokratin har inte den store betydelse för herrarna i den europeiska centralbanken.

I Sverige blir det ingen strejk eller demonstrationer. De svenska EPSU-förbunden försöker istället att skriva en gemensam debattartikel om hur vi ser på läget, hur regeringen bör agera på EU-nivån och utvecklingen av välfärdstjänsterna.

Fackliga rättigheter

Efter samgåendet med PSI (ISKA) Europa, har EPSU medlemsorganisationer från länder utanför EU och i länder, där de fackliga rättigheterna inte är värd skriva hem om, eller som det uttrycks i ett av EPSU styrelsedokumenten är ”a major concern”.

Detta avspeglades också i dagordningen på EPSU:s styrelsemöte. En helt ny punkt på dagordningen och en punkt som nu och i framtiden kommer att få större betydelse i EPSU:s arbete – det förste rörde sig om situationen i Ryssland och Stan-länderna (Kazanstan, Kirgizistan med flera) och det andra de fackliga rättigheterna och hur vi förstärka arbetet med dessa.

Så dagen började faktisk med en ganska omfattande och jätte intressant beskrivning av det ryssiska fackets utmaningar, och de är ganska stora. Dels kämpar facket med jätte låga löner och en ökad fattigdom, man kan simpelt hän inte leva av sin lön – om man får den. Många företag, inte bare private men också offentlige betalar inte ut lönen till de anställda. Villkoren i övrigt för de anställda är ganska dårlige, arbetsmiljön är kritisk med många arbetsolyckor. Lägg till att även om lagstiftningen säkrar rätten till att organisera sig och förhandla kollektivavtal, så trakasseras facket och fackliga aktiva, kollektivavtal kringgås eller ignoreras. Den bilden ser vi också i många andra länder, även EU-länder. Vi fick en rapport om läget i Rumänien. Här kränks rätten för vissa yrkesgruppen att organisera sig, man kan avskedigas om man strejkar och i övrigt kämpar för bättre villkor på arbetsplatsen. Men också i Tjeckien, Ungern, Turkiet, Ukraina, Vittryssland – och jag kunna försätta – kränks de fackliga rättigheterna. I Turkiet där Vision aktivt har stött fängslat fackliga företrädare fängslas ny varje gång någon frigivas. Och i stora delar av världen ser vi att nedskärningspolitiken följs av angrepp på de fackliga rättigheterna.

Därför var den efterföljande diskussion om hur vi förbättra och synliggör vårt arbete i EPSU och nationellt med de fackliga rättigheter jätte viktig. EPSU i samarbete med facket globalt måste ha ett tydigt svar – konsekvenser av inte att prioritera frågan högt är oöverskådlig. At läsa om facket i USA och deras seger i Ohio visar att det är möjligt att påverka och förändra, men det kräver kamp och en jätte insats.

Läs mera på http://www.tcotidningen.se/stor-framgang-for-usa-s-fack-vid-folkomrostningen-i-ohio

En vecka i Bryssel

Idag åker jag till Bryssel för att delta i möte EPSU:s styrelsen i dagarna 8 och 9 november. Men redan i dag den 7 november träffas vi i NOFS Ledningsgrupp för på nordiska plan gemensamt att förbereda oss till mötet i EPSU. NOFS är – Nordens Offentligtanställdas Fackliga Samorganisation – och här samarbetar alla de förbund i Norden som är medlem av EPSU och ISKA/PSI (Public Service International). I NOFS:s ledningsgrupp sitter alla de nordiska ledamöterna i EPSU:s och PSI styrelser, ordinära och suppleanter samt deras internationella sekreterare. Så här är Annika Strandhäll, Visions ordförande med i kväll för att diskutera och koordinera hållningar till de olika punkterna på EPSU dagordningen.

Det är en omfattande dagordning som vi har för det två-dagars styrelsemöte i EPSU. Därför är det inte heller alla frågor som vi ”har en gemensam hållning till”. Det har vi så självklart, men vi måste prioritera sten hårt, dels för att ha koll på handlingar och innehållet i saken och dels för bara på de mest principielle frågor att påverka och få inflytande. Vi ville inte lyckas med något om vi fokuserade på allt, man får välja sina krig.

På EPSU dagordningen har vi prioriterat den ekonomiska krisen och fackets svar, en fråga om har vart på dagordningen på många styrelsemöten genom de senaste åren. Också revisionen av arbetstidsdirektivet är en vigtig fråga. Kommissionen har utan succé försökt att revidera direktivet och nu får arbetsgivarna och facket på EU nivå möjlighet för att förhandla sig fram till en lösning. Det är ingen hemlighet att det finns stor osäkerhet om huruvida man skall ingå i förhandlingar med arbetsgivarna om en revision av arbetstidsdirektivet. Men oansett att vi i utgångspunkten är mil från varandra så verkan kan eller vill vi tacka nej till förhandling. Och vad skall vi så förhandla om. På styrelsemötet de kommande dagar skall vi dryfta ett förhandlingsmandat till EFS (Europafacket). I förslaget till mandat som skall diskuteras är de primäre frågor möjlighet för undantag för direktivet, en möjlighet vi gärna vill ha bort. Att EG domstolens domar om jourtid skall avspeglas i det framtidiga direktivet. Vi tycker att förhandlingsmandatet saknar en starkare betoning av kollektivavtalens betydelse i arbetstidsfrågan, att arbetstidsproblem på den enskilda arbetsplats bäst lösas genom kollektivavtalet. Vi tycker också att fler skall omfattas av direktivet, bara för att man har stor inflytande på egen arbetstid skall man inte undantas. Det blir en spännande diskussion, inte bara om innehållet, men också hur vi skall prioritera, vad är viktigast för oss under förhandlingarna och i ett framtidigt arbetstidsdirektiv.

Hot och våld på arbetsplatsen - konferens i Warszawa

Deltar i den avslutande konferens om hot och våld från tredje person som äger rum i Warszawa. I juli månad 2010 enandes flera arbetsgivarorganisationer och fack på EU-nivå om en guide om hur man på arbetsplatsen bör och kan tackla hot och våld från tredje person. Guiden är en uppföljning på den tvärsektorielle avtal om hot och våld som Europafacket, EFS ingick med de europeiska arbetsgivarna. Tyvärr innehållt avtalet intet om hot och våld från tredjeperson, vilket vi från vårt håll gärna hade sett.

Syftet med guiden är som det skrivas i inledningen ”.. att säkerställa att det på varje arbetsplats finns en resultatinriktad policy mot våld från utomstående. Riktlinjerna beskriver praktiska åtgärder som arbetsgivare, arbetstagare och deras fackliga företrädare kan vidta för att minska, förebygga och begränsa problemen. Åtgärderna återspeglar de framgångsrika strategier som utvecklats inom våra sektorer och som kan kompletteras med mer specifika och/eller ytterligare åtgärder”.

Konferensen är avslutningen på ett projekt finansierad av EU-kommissionen om hur denna guide implementeras nationellt. På tre regionale workshopen i London, Rom och Prag har vi diskuterat syftet med guiden, hur den kan implementeras nationellt och lyssnat på en rad exemplen på hur man i praktiken hanterar hot och våld på arbetsplatsen. Och det finns faktisk många bra exemplen som man kan lära av. Som en del av projekten göras en särskilt hemsida om hot och våld på arbetsplatsen, där man kan läsa guiden (på alla EU-språk) och de många exemplen som är framlagt på workshopen och konferensen i dag.

På konferensen i dag deltar från Sverige SKL, Svensk Handel, Lärarförbundet, Vårdförbundet, Kommunal och Vision. I Sverige är vi kommet överens om en svensk översättning av guiden. Guiden finns på EPSU:s hemsida (www.epsu.org/a/7986) och kommer också snart att finnas på Visions hemsida.

Parterna i avtalen är: Från arbetsgivarsiden – CEMR (kommuner och regioner), CoESS (säkerhet), Euro Commerce (handel), HOSPEEM (sjukhussektorn) och EFEE (utbildning). Från Europafacket är det EPSU, ETUCE (lärarna) och UNI (el-, post-, telesektorn).

Joint Statement om krisen

Det lyckades – vi kom överens med de kommunala arbetsgivarna på EU nivå (CEMR) om en ”joint statement” om den ekonomiska krisen och hänvänt till EU toppmötet på onsdag. Tyvärr saknar jag flera frågor i statementen som jag gärna så fört fram också – finansieringen af och de offentliga tjänsterna/välfärdstjänsternas kvalitet, de våldsamma nedskärningarna i välfärdstjänsternas konsekvenser för medborgarna, men också för kvinnorna som isär drabbas av de många avskedanden i välfärdssektorn.

Men man kan inte få allt och det var viktig att vi kom överens och att vi gemensamt kunna uttrycka vårt bekymmer för konsekvenserna av den ekonomiska politiken.

Vi skriver bland annat följande:

Following the joint discussions of the Local and Regional Government Sectoral Social Dialogue Committee between CEMR-EP and EPSU municipal employers and trade unions remind the Council ahead of its meeting 26 October 2011 to take into account requirements linked to the promotion of a high level of employment, the guarantee of adequate social protection, the fight against social exclusion in defining and implementing EU policy as clearly set out in Article 9 of the Treaty of the Functioning of the European Union.

Municipal employers and trade unions are deeply concerned about the current economic and social developments and jointly state that:

• the austerity policy followed by dramatic cuts in public services and investments has only contributed to the negative development in growth and employment and will continue to undermine labour markets and the social model of Europe. The current overriding concern in economic policy has been to foster economic stability and balance budget deficits at the expense of the public sector without reflecting on alternatives of public income.
• as a result resources for local and regional government are being continuously cut, which leaves local and regional government with new and greater obligations to maintain quality local public services. Creating new financial burdens is risking a race to the bottom for the provision of these services to European citizens, and excluding the most vulnerable, the young, the elderly, the low-skilled or the unemployed.
• the European Council must take a long-term perspective, maintaining sustainable development in all its dimensions, when coordinating their responses to the crisis and to reflect this in their national reform plans,in order that local and regional governments are able to continue long-term planning and develop viable approaches. To strengthen, facilitate and enhance the Social Dialogue, including finding innovative ways of cooperating, is vital in achieving this goal.

Vassa diskussioner – part II

Tyvärr var det inte bara en gång på mötet i EPSU:s arbetsgrupp för sociala tjänster i torsdags i förre veckan att jag fick gå rakt på rötbeten. Kollegorna på EPSU tröttnade utan tvivel på mig och tyckte att jag var sur. Men jag blir jo aldrig sur, engagerat i diskussionerna ja, men sur, inte alls.

Det är tydigt att den ekonomiska krisen och de våldsamma nedskärningar som vi ser i de flesta europeiska länder för alvar börjar få konsekvenser i form av ökat fattigdom, brist på stöd till dem som behöver, sämre tjänster inom socialområdet och sjukvården om de överhuvud finns mera, dårligare arbetsvillkor och lägre löner och så vidare.

Det gir självklart anledning till en diskussion om hur man kan skydda det sociala området, att säkerställa en viss kvalitet på de sociala tjänster och bra arbetsvillkor för de anställda.

Och svaret? – mer europeisk lagstiftning.

Men mer europeisk lagstiftning och koordinering hade jo inte förhindrat nedskärningarna och försämringar i välfärdstjänsterna i England, Grekland, Irland eller något annat EU land. Eller föreställer man sig att en europeisk ramlagstiftning för t.ex. de sociala tjänsterna ville vara annorlunda och bättra än vad man genomför i flertalet av EU-länderna. Skulle EU-kommissionen plötslig vara garanten för sociala tjänster av hög kvalitet och att EU-länderna tar på allvar det som står i Lissabonföredraget om deras ansvar överför medborgarna? Den Kommission som förespråkar nedskärningar i de offentliga budgeter och i välfärdstjänsterna som svar på krisen? Och skulle regeringarna i England och de andra länder som genomför stora nedskärningar och som tror man kan spara sig ut krisen föra en annan politik på EU-nivå? Tveksamt. Så det är näppe någon farbar väg att kräva mer EU-lagstiftning som svar på sina nationella problem!

Det globala vansinnet

Det är inte bara i Turkiet att facket utsättas för förtryck och fackliga aktivister förföljs. Det sker över hela världen och inte bara i diktaturen. Medans man kämpar sig till frihet i länder i Nordafrika och Mellanösten och ställer krav om rätten till att bilda fackförbund, att organisera sig och ingå kollektivavtal så förbjuder man i andra länder detta. Och det är i länder vi vanligviss vill kalla för demokratiska. Vi känner redan till Wisconsin och Ohio där man fråntar offentligt anställdas fackförbund rätten till att förhandla lön och anställningsvillkor. Men också i Australien, i staten New South Wales, http://www.world-psi.org/Template.cfm?Section=Content_Management&CONTENTID=27848&TEMPLATE=/ContentManagement/ContentDisplay.cfm förbjuder man nu det samma. Men det sker över allt. I ljuset av eller under täcka av krisen går regeringar till attack på facket. Och i många länder är de offentligt anställdas fack de enda som är kvar eller som har en vis styrka och därför har det stora konsekvenser for de anställda, välfärdstjänsternas kvalitet och villkoren för arbetslöse och andra utsatta gruppen i samhället om det lyckades att försvaga facket. Och tyvärr lyckades det ofta.

Det rena vansinnet

De villkor som våra turkiska kamrater jobbar under är helt ofattbara. Regeringen gör allt för att vanskeliggöra fackets arbete. Det sker genom lagstiftning, förföljelse och fängsling av fackligt aktive, ofta utan att komma för en domstol, chikan, ekonomiska begränsningar och strejkförbud – det är faktisk bara fantasin som sätter gränser.

Genom lagstiftning begränsar man möjligheten for att bilda fackförbund, t.ex. genom reglering och avgränsning av de områden där ett fackförbund kan organisera. Inte nog med det, lyckas det att bilda en fackförening och rekrytera medlemmar så finns också krav om, att ett fackförbund skall organisera minst hälften av de anställda på en arbetsplats/ett företag. Det är kanske till att förstå, en sådan regel finns också på delar av den danska arbetsmarknaden. Problemet i Turkiet är hur man definierar en arbetsplats eller ett företag. Genom lagstiftningen är kommuner och kommunala företag tvunget till att upphandla största parten av den kommunala servicen. Även att de upphandlade företag är private så ingår de i ”arbetsplatsen” och de anställda medräknas i uppgörelsen av de 50 %. Därmed blir det stort set omöjligt att få rätten till att förhandla kollektivavtal. Är man mer än ett fack på en arbetsplats blir det bara ännu mer komplicerat och to eller flera förbund kan inte – även om de tillsammans organiserar mera än hälften av de anställda – dela på förhandlingsrätten. Den får det största förbund och det skall ha minst 25 % av de anställda som medlemmar.

Lyckas det ett förbund att bli tillräckligt stort så ändrar regeringen bara på de områden där förbundet kan organisera och vupti så har man försvagat fackföreningen.

Lägg till att det inte är någon lek att vara facklig aktivist, det kan ha – och har ofta – stora kostnader, från att förlora lön och sin bonus, at bli förflyttat flera mil till en annan arbetsplats, få sparken från sin arbetsplats till att komma i fängelse och utsättas för fysiskt våld.

Träff med turkiska kollegor

Vision har och har haft det i många år ett samarbetsprojekt i Turkiet där alla de turkiska ISKA förbundet deltar. Ett av syften med vårt samarbetsprojekt har genom tiden varit att få de turkiska fackförbunden att samarbete. Och det är lättare sagt än gjort. De är dels många och dels är de splitrat av politiska, ideologiska och religiösa skäll. Så det har inte varit någon lätt uppgift, men det är lyckades. De är fortfarande alla med i projektverksamheten och de sitter samman vid samma bord för att fastställa mål och planlägga gemensamma aktiviteter för att nå målen.

Det var en ganska speciell upplevelse da jag första gång deltog i ett projektutvärderingsmöte i Ankara i december 2009. Det var inte småsaker man fick höra – men de pratade snällt och respektfyllt till varandra.

Nu är jag här igen och spänningarna från tidigare finns fortfarande men de märks inte på samma sätt. Vi har dock inte börjat diskussionerna om det politiska och fackliga läge i Turkiet, så man vet aldrig.

Det projekt vi har nu är 3 årigt, från 2010 till 2012 och idag och i morgon skall vi utvärdera 2011 och se på planeringen för 2012. Projektets rubrik är ”Public sector restructuring and decent work” och en stor del av det handlar om ofasta jobb och dårliga löner och anställningsvillkor för de många som för jobbade i den offentliga sektorn men nu är anställda i upphandlade och privatiserad företag.

En vass diskussion

Ibland får man vara väldigt tydlig och precist i sin argumentation i en principiell fråga. Det fick jag vara i torsdags i EPSU:s arbetsgrupp om sociala tjänster där vi dryftade vi ett projekt som ett antal europeiska brukarorganisationer och tjänstleverantörer inom det sociala området tänker starta med stöd från Europa kommissionen och där EPSU ingår som en samarbetspartner och rådgivare. Målet är som det heter på engelska “Promoting employers’ social services organisations in social dialogue”, att kartlägga hur det ser ut inom det sociala området med kollektivavtal, relationer mellan parterna, samarbetet mellan arbetsgivarna mm med det syfte att utvärdera möjligheterna för att etablera en social dialogkommitté inom det sociala området. Det mesta är i och för sig ganska bra, men problemet uppstår när man helt undgår att omtala den störste leverantör av sociala tjänster, nämligen kommuner och landsting, inte med ett ord nämner CEMR, de kommunala arbetsgivare och inte på någon plats omtalar att det faktisk redan finns en social dialogkommitté – för lokal och regional förvaltning – som faktisk också täcker det sociala området. Vi behöver inte en social dialog kommitté mera. Vad vi behöver är att förstärka samarbetet med de kommunala arbetsgivare på EU nivå och ingå flera avtal, joint statements, guidelines etc. som har betydelse på våra medlemmar på deras arbetsplats och i deras jobb.

Det blir ännu mer löjligt att läsa projektbeskrivningen som omtalar EPSU:s roll i projektet som rådgivare. Varför har EPSU inte gjort organisationerna bak projekten uppmärksam på CEMR, på existensen av en redan bestående social dialog kommitté som också täcker det sociala området och på att EPSU faktisk i nuläget inte stödjer etableringen av en social dialog kommitté specifikt för det sociala området? Det kan man verkligen undra sig över – jag gör i alla fall.

The English Nightmare

Träffade en god kollega från Unison i England i dag på ett möte på EPSU i Bryssel. Frågade om läget i England och det borde jag kanske inte ha gjort. För det förstörde bara humöret. I stort sett hela England ser man stora nedskärningar och avskedanden. Och vi pratar inte om ett hundratals, men om tusentals av kommunalt anställda som just nu får sparken. I många kommuner beror det på att man fattas pengar till att finansiera välfärdstjänsterna på grund av regeringens politik. Men i vissa kommuner och städer behövs inte stora nedskärningar, ekonomin tillsäger inte detta. Det är ren ideologi – man vill reducera den offentliga sektorn och ta bort välfärdstjänster. Man pratar om ”the big society” – i grova drag betyder det att man tar bort kommunala välfärdstjänster och avskedar personalen och härefter förväntar och hoppas på att själva samma personal och volontärorganisationer tar över.

Vårt systerförbund är också under en våldsam press i många kommuner – från arbetsgivarhåll kräver man stora försämringar av kollektivavtalen. Efter två med fastfrysning av lönerna vill man minska lönerna, ta bort förmåner, till exempel föräldrapenning som i England ensidigt drabbar kvinnor, de som i övrigt är de lägst avlönade. Och vill Unison inte acceptera dessa försämringar av löner och anställningsvillkoren så medför det bara att de kommunala arbetsgivare inte längre vill erkänna Unison som förhandlingsberättigat motpart. Tänk om det hände hemma hos i Sverige!

I tillägg vill regeringen försämra den kommunala pensionen. Dels vill man spara en milliard pund, pengar som skall användas till att hålla de kommunala skatterna nere, dels vill man att de kommunalt anställda själv skall betala mera till pensionen. Inte för att förbättra den, men för att spara pengar.

Jo, just nu är det inte roligt att vara i England, om man inte är turist.

En vanlig "dag" på jobbet

Köpenhamn, Stockholm, Helsinki och nu Bryssel – en vanlig dag ”på kontoret”. I går tisdag började med möte i TCO:s EU-nätverk. Tillsammans med kollegor från flera TCO förbund diskuterade vad som är på gång i EU – Euro-krisen, ekonomiska styrmedel, skatt på finansiella transaktioner, visstidsanställningar och EU-rätten och en del andra EU-frågor som har konsekvenser för den svenska arbetsmarknaden.

Med utgångspunkt i en rapport från TCO om EFS kongressens diskuterades EU lagstadgade minimilöner. Vi och de övriga centralorganisationerna i Norden utsättas för ett hårdare og hårdare press från EFS i denna fråga. EFS vill ha EU lagstadgade minilöner – hur det så skall kunna ske – och redan på kongressen hade man ett önska om att fatta ett beslut om ett sådant krav. Vi lyckades från nordiskt håll att förhindra detta och uppskjuta beslutet till senare. Men det är bara en tidsfråga – jag tror det är utom all tvivel att vi kommer att bli överkört i EFS. En stor majoritet stödjer kravet, vi i norden är väl de enda som är emot. Frågan är så om det djupast sett får konsekvenser för oss. Kanske finns också fortfarande möjligheter för en kompromiss som på en eller anden sätt håller oss utanför. Ytterligare återstår att beskriva hur man tänker att EU skall ta beslut om en minimilön, nivån för den och hur den skall implementeras. Man kan väl också hoppas på ett mirakel – att Europafacket fattar att en EU minimilön är en kapitulation och att det reellt vill medföra lagsäkrat lönedumpning.

Från TCO gick det till Helsinki till en träff med nordiska kollegor inom kommunsektorn. På dagordningen stod ett föredrag och diskussion om det ekonomiska och politiska läge i Ryssland och de baltiska staterna. Det är inte rart att lyssna på – ökat fattigdom, övergrepp på den politiska oppositionen, det som är kvar av den, starka nationalistiska rörelser, isär bland ungdomar. Lägg till att många ryssar likställer den utveckling som har drapat dem så hårt med utveckling av demokrati i västligt förstånd. Därför är Putin så populär och Stalin är fortfarande den stora helt.

Och nu är det så Bryssel. I morgon onsdag möte på EPSU. Det är ledningen i EPSU:s fasta kommitté för lokal och regional förvaltning som träffas för att planera höstens möten i kommittén och i den sociala dialogen. Med från mötet i Helsinki har Anders Hammarbäck och jag önskat om mera fokus och fler beslut båda i EPSU:s fasta kommitté och i den sociala dialogen. Den sociala dialogen skall inte bara vara många möten i Bryssel, den skall synas, den skall göra en skillnad för våra medlemmar, annars är det bortkastat tid och resurser.

Igång igen

Börjar vecka två efter semestern och programmet är redan fullt. Det var ingen lugn start, tvärtom, full start från början. Det är kanske också bäst så, komma igång direkt. Det märks att kollegorna redan har jobbat ett par veckor och att semestern också så småningom är slut i Europa.

Förra veckan var mest möten, uppdateringar och planering. Träff med kollegorna i de andra svenska EPSU medlemsorganisationer för att planera arbetet för hösten och det kommande år, båda inom EPSU men också i ISKA. I ISKA har vi kongress i november nästa år och det förberedande arbete är redan börjat. Diskussionen om ett nytt politik- och aktivitetsprogram är börjat, en diskussion som vi deltar i. Globalt står vi överför stora utmaningar – demokratirörelserna i en rad arabiska länder, den ekonomiska krisen och de våldsamma nedskärningarna i välfärdstjänsterna och de offentliga anställdas löner och anställningsvillkor, fattigdomen, klimatförändringarna, fackets roll, organiseringen och mycket annat. Men om vi skall vara effektiva, kunna påverka och få inflytande måste vi vara fokuserade och prioritera vårt arbete – och det är ingen lätt process.

Denna vecka börjar med en träff med nordiska kollegor – vi skall bland annat dryfta den aktuella politiska och ekonomiska situationen i Baltikum och Ryssland, hur vi samarbetar med våra arbetsgivare nationellt om EU-frågor och våra arbetsgivares engagemang i den sociala dialogen på europeisk nivå samt planera det kommande arbete inom den sociala dialogen på EU-nivå.

Efter denna träff går det till Bryssel tillsammans med Anders Hammarbäck, möte i EPSU med ledningen av den fasta kommittén för lokal och regional förvaltning. Också detta möte är primärt planering av kommande aktiviteter, dels i den fasta kommittén och dels inom den sociala dialogen.

Och från Bryssel går det retur till Stockholm – till den stora fest och överraskning, det nya namnet!

Sommartid

Så blev det äntligen semester – det är sommartid nu och det är dags att slappa av, göra något annat än att jobba, kanske göra ingenting.

Det halva av 2011 är gått och det har varit ett ganska häftig halvår. Många resor, möten och diskussioner – med fackliga kamraten, arbetsgivare, EU parlamentsledamöter och många andra. Skall jag peka på ett par succéer är det framför allt avtalen med de europeiska kommunala arbetsgivarna (CEMR) om ”Hot och våld från tredje person”. Det avtalet håller vi på med att implementera, dels hemma i Sverige i samarbete med SKL och dels genom en rad av konferensen i Europa tillsammans med de nationella fackliga och arbetsgivarorganisationer. Det hela skall avslutas med en stor konferens i Polen i oktober. Härefter skall fokus vara den lokala arbetsplatsen.

Efter långa diskussioner med CEMR lyckades det att komma överens om en ”joint statement” till EU-kommissionen om sociala kriterier i offentlig upphandling. Här uppmanar vi Kommissionen att göra mer i frågan, men vad viktigts är så påtar vi oss själv som sociala parter ett eget ansvar för att det kommer mer fokus på möjligheten av att ta ett socialt ansvar när kommunala myndigheter i EU upphandlar. Vi skall under hösten försöka att bli mer konkrete och förhoppningsviss skriva en sorts guideline till kommunerna som hjälp.

Möte med den irska EU Parlamentsledamot De Rossa om EU Parlamentets initiativrapport om sociala tjänster står för mig som ett av de mest intressante möten. Man kan självklart alltid diskutera effekten av mötet, men vi fick möjlighet att utbyta synpunkten och det press som vi tillsammans med andra lagde har fått effekt genom ändringar i rapporten. Ett annat resultat av mötet är förbättrade kontakter och det kan visa sig senare att få mycket större betydelse.

Andra hälften av 2011 blir utan tvivel också ganska hektisk – det skall följas upp på frågan om sociala kriterier i offentlig upphandling, på EU Parlamentets diskussioner om sociala tjänster i Europa. Och så har vi hela frågan om et förstärkt samarbete inom EU om budget- och finanspolitiken och konsekvenserna för lönebildningen och kollektivavtalen.

Men allt det får vänta – nu är det sommar och tid för semester!

World Public Services Day

Den 23 juni var det "Public Services Day". Redan i 2003 utså FN:s generalförsamling den 23 juni som Public Services Day. Syftet med dagen är att peka på värdet av offentliga tjänster och deras betydelse för samhället, för tillväxt och utveckling, erkänna det arbete som offentligt anställda gör och uppmuntra unge att göra karriär inom den offentliga sektorn.

Den 23 juni var samtidig startskottet på ISKA (Internationalen för Stats- och Kommunalt Anställda) och alla andra globala fackens kampanj för mer och bättra kvalitet i välfärdstjänsterna - läs mer om kampanjen på http://www.qpsactionnow.org/

Som led i kampanjstarten skrev SKTF:s ordförande Annika Strandhäll och Kommunals ordförande Annelie Nordström om framtidens välfärdstjänster. Läs hela artikeln på www.dagenssamhalle.se/artikel/investeringer-i-vaelfaerden-gynnar-tilvaexten-411

Strejk i Botswana och i Southampton

Mer än 100 000 offentliganställda i Botswana, har varit i strejk sedan den 18 april 2011. Efter tre år med frysta löner, som har medfört att lönerna idag ligger långt under levnadskostnaderna, har de offentligt anställda krävt en löneökning på 16%. Alla försök till förhandlingar har slutat utan resultat och strejken fortsätter. Sjukhus, skolor och andra viktiga offentliga tjänster har varit förlamade på grund av strejken. Regeringen har svarat genom att säga upp hundratals anställda och hotar de strejkande. Företrädare för de offentlig anställdas fack har regelbundet fängslats och släpptes utan åtal och rättsfall.

Stöd till de strejkande kan ske via denna länk: http://www.labourstart.org/cgi-bin/solidarityforever/show_campaign.cgi?c=938

Också i Southampton strejker offentligt anställda. Sedan den 31 maj har trafikvakter och liknande personalgruppen strejkat och fler andra gruppen förväntas gå med i den kommande tiden. Stadsstyret vill genomföra lönesänkningar och lönestopp och hotar med att avskediga mer än 4 000 anställda och återanställa dem på kontrakt med sämre löner och villkor.

Mer information kan fås via följande: http://www.epsu.org/cob/425 och

http://www.unison.org.uk/news/news_view.asp?did=6850

EU-Parlamentet på TV

I måndags lyssnade jag till och så debatten i EU-Parlamentets Sysselsättningsutskott om ett betänkande om ”Framtiden för sociala tjänster i allmänhetens intresse”. Man kan faktisk följa förhandlingarna i EU-Parlamentet och dets olika utskott på webb-tv. Jag har tidigare skrevet om denna betänkande, en såkallad initiativrapport.  Vi, de svenska SVISKA-förbunden, träffade redan i april De Rossa, irsk ledamot i Sysselsättningsutskottet och rapportör, det vill säga att han ansvarar för skrivningen av betänkandet och Olle Ludvigsson som är ledamot i utskottet för att diskutera utkastet till betänkandet och de många ändringsförslag som var kommet till förslaget – ungefär 280 styck, väldig många. På utskottet möte måndag – tisdag skulle man ha röstat om ett kompromissförslag från De Rossa, men detta var inte klar och därför är omröstningen uppskjutit till den 6 juni. Det ger möjlighet för att ta kontakt med de svenska ledamöter i Sysselsättningsutskottet i fall vi tycker det finns formuleringar i kompromissförslaget och ändringsförslag som vi kan ha ett särskilt intresse i att Sysselsättningsutskottet ansluter sig till. Senare skall betänkandet till behandling i EU-Parlamentet som också kan företag ändringar.

Det blir intressant att se De Rossa’s kompromissförslag. Da vi pratade med honom sagde vi bland annat, att vi inte så ett behov för ett EU ramdirektiv i frågan, att vi var för en så bred och generell definition på begreppet ”sociala tjänster” som möjligt som inte pekade ut särskilde tjänster och att det var viktigt som det i förlaget till betänkande framgår ”att åtkomsten till sociala tjänster av allmänt intresse måste vara allmän och oberoende av rikedom eller inkomster, och inte bara är avsedd för sårbara användare”. Ytterligare var det viktigt för oss att slå fast, att det är ett nationellt ansvar att definiera, tillhandahålla, beställa och organisera de sociala tjänsterna.

En god första dag på jobbet

Igår valde EFS kongressen Bernadette Ségol som nye generalsekreterare. Hon kommer som generalsekreterare från UNI Europa, branschkommittén för telecom, post etc.

Hon är intervjuad av Kommunalarbetaren i anledning av hennes val. Till bladet säger hon ett par saker som redan har upprört en del, inte bara svenskar, men också fackliga företrädare från Norge och Danmark som deltog på EFS-kongressen.

Bernadette Ségol menar att vi svenskar skryter mycket och alltid pratar om vår nordiska modell, att vi borde vara liten mer ödmjuka och att vi också kan lära av andra. Vi skulle våga ta en fika med kollegor från andra länder och inte bara umgås med oss själva. Vi har mycket att lära av andra och vi vill också få mycket glädja av att mingla med kollegor från andra länder. Men vi kommer aldrig att sluta prata eller prata mindra om vår nordiska modell. Vi kommer heller inte att ge upp betydningsfulla delar av vår modell, t.ex. hur lönebildningen sker som Bernadette Ségol tycker vi skall. Vi måste enligt henne inse att Europafacket måste ha en strategi och en modell för att höja minimilönerna, det vill säga lagstadgad minimilöner. Men vi har jo i Sverige och de andra nordiska länder en strategi för att höja båda låga och andra löner. Och vi har faktisk ganska bra succé med det, vi klarar det själv och behöver inte att andra – läs: regeringen och riksdagen - gör vårt arbete. Hon tycker att facket i norden har ett kortsiktigt perspektiv när vi så hårt avvisar minimilöner, för vi kan jo i verkligheten inte veta hur länga vi ha kvar vår avtalsmodell. Nej det vet vi inte, men vi vet att om vi inte fasthåller och försvarar den så har vi den inte länge. Och det blir inte bara ett problem för oss i norden, men för hele den fackliga rörelsen i Europa. Det borde den nyvalde generalsekreteraren i EFS fundera över.

Läs hela intervjun med Bernadette Segól i Kommunalarbetaren www.ka.se/index.cfm?c=97280. Om hon har sagt som det står skrivit i Kommunalarbetaren, så tror jag hon har behov för en lång kamratlig samtal med sina nordiska kollegor.

Diskussion på EFS-kongressen om minimilöner

En av de mera principiella diskussioner vi har på konferensen och som det finns stor oenighet om är diskussionen om minimilöner. Men bakgrund i den ekonomiska krisen vill flere se en starkare europeisk reglering, europeiska skatteregler, koordinering av socialpolitiken, EURO-Bonds – ett EU värdepapper/obligationer till att finansiera bl.a. skuldkrisen i Grekland och andra länder med stora skuldbördor och en europeisk minimilön.

Diskussionen om minimilöner är inte ny. Många EU-länder har nationellt reglerat minimilöner - lagstadgat eller i kollektivavtal. Det finns en ökad press från många fackförbund för som det strategiska vägvalet för Europafacket att jobba för nationella och lagstadgat minimilöner. Det är vi självklart emot, dels tror vi inte på att minimilöner är den bästa vägen till att öka lönerna, tvärtom och dels anser vi löner som ett avtalsfråga som bara angår arbetsmarknadens parter.  Genom långa och många diskussioner lyckades vi att uppnå en viss koncensus i frågan och fasthålla kollektivavtalen som vårt vägval. De senaste åren och förstärkt av krisen har vi i flera länder, t.ex. i Tyskland sett att kollektivavtalen är kommit under press, att allt fler inte omfattas av kollektivavtal med social dumpning till följd. Svaret på detta tycks vara lagstiftade minimilöner. Men där det för var nationella lagstiftade minimilöner man skulle jobba för så är det nu också en minimilön på EU-nivå. Det kan vara svårt helt att förstå hur en EU- minimilön skulle kunna lösa ett nationellt problem och hur man skall ett beslut om en EU-minimilön när den tyska regeringen är emot en lagstadgat minimilön i Tyskland.  Det finns också en del andra frågor – om vi får en minimilön på EU nivå, hur skall den så i framtiden regleras och av vem?

Introduktionen av minimilöner på EU nivå har inte gjort diskussionen lättare och som kompromiss är man kommit fram till att EFS skall stödja introduktionen av en europeiskt minimum inkomst.  Det är klart en kompromiss för frågan är om det är minimum inkomst är bättre än minimilöner. Minimum inkomst handlar jo inte bara om löner, men också arbetslöshetsunderstöd, sjukförsäkring m.m.  

Oenigheten om minimilöner är fortfarande mycket stor. Därför kommer kongressen heller inte att fatta ett beslut i frågan, det skall den blivande styrelsen i EFS göra en gång i framtiden – om det lyckas.

EFS kongressens första dag

EFS kongressen äger rum över fyra dagar. Programmet för kongressen består dels av diskussioner om det store politiska dokument som kongressen skall fatta beslut om ”Mobilising for Social Europé”, Strategy and Action Plan 2011 – 2014 och dels sex ”Round Table” diskussioner, bland annat om ”Workers pay for the Financial Crisis – the alternatives”, ”Det indra marknad – respekt för fackliga rättigheter och välfärdstjänsterna” och ”Vilken framtid? Europas industri, hållbara jobb och kampen mod osäkra jobb”.

I förmiddagen hade vi runda bordsdiskussionen om ”Workers pay for the Financial Crisis – the alternatives”. Tyvärr blev det mest en diskussion om Eurobonds, EU obligationer och hur man kan få avvecklas den stora skyld i Grekland och de andra skyldplågade länder och inte så mycket om alternativen till den ekonomiska politiken, om vad Europafacket föreställer sig, hur vi får mer tillväxt och en hållbar tillväxt. Generellt vill många att vi får ”mer Europa” och enligt det tyska fackförbund Ver.di innebär detta bland annat en koordinering av social- och skattepolitiken.

Eftermiddagen är ägnat diskussionen av första kapitel i Strategiplanen om är en generell inledning och beskrivning av det aktuella läget i Europa. Ungefär 30 talare skall på talarstolen innan man kan gå till omröstningen.

Facket demonstrerar mot facket

Da jag tillsammans med Anders Hammarbäck i går söndag eftermiddag kom till Aten fick vi en särlig välkomst. I lyktstolparna nära det kongresscenter där Europafackets (EFS) kongress äger rum de kommande dagar hängde plakaten som uppmanade oss till strax att åka hem. ”ETUC Bureaucrats – go home”. Och här till morgon da kongressen började och de delegerade ankom stod medlemmar av PAMA - ett väldig vänsterradikalt/kommunistiska fack och demonstrerade. De ville att vi åkte hem ”Go home – we don’t need you”. Så dumt. Det grekiska facket är tyvärr splittret och uppdelat i flera olika och ibland dessa också ganska små fackförbund knyten till olika politiska partier. När man tänker på den ekonomiska krisens konsekvenser – hög arbetslöshet, försämringar av löner, pensioner och anställningsvillkor, våldsamma nedskärningar som ökar olikheterna och mer fattigdom – är det sorgligt att facket inte förenas och gemensamt formulera ett alternativ till den aktuella ekonomiska politiken. Även att dem som demonstrerar kommer från ett liten förbund så flytter det fokus. Som grekiska kollegor sagde under öppningen av kongressen – ”vi har behov för politiskt ledarskap och inte en finanspolitik som har vist inte att fungera”. Situationen i Grekland blir bare allt sämre.  

Till Europafackets kongress

Europafacket, EFS, börjar sin kongress på måndag. Den äger rum i Aten i dagarna 16 till 19 juni. Över 500 delegerade från centralorganisationerna och Industrifederationerna, t.ex. EPSU, i hela Europa plus observatörer och gäster mötas i Aten för att lägga den fackliga strategin för de kommande fyra år. Från TCO, LO och SAC kommer 36 delegerade, Eva Nordmark så klart och Veronica Karlsson från SKTF:s förbundsstyrelse. Också Carin Neanro från Förbundsstyrelsen skall delta, men det är som representant från EUROCADRES, det europeiska fack för chefer och specialister. Anders Hammarbäck, föra detta förhandlingschef i SKTF kommer som delegerat från EPSU, så SKTF är ganska gott representerat på EFS kongressen. Jag själv är också en del av EPSU delegation och jag kommer under kongressveckan att berätta om vad som sker.

Möte med de europeiska arbetsgivare

Deltog i går torsdag i ett möte med de europeiska kommunala arbetsgivarna inom ramen för den sociala dialogen. Det var ett såkallade Plenary Meeting, där representanter från fack och arbetsgivare i alla EU-länderna träffas. Inte alla kommer, tyvärr saknas båda fack och arbetsgivare från en del länder. Och det är inte bara från de senast tillkomna öst- och central europeiska länder vi saknar representation, också en del västeuropeiska länder deltar inte i dagens möte, t.ex. kom facket och arbetsgivarna från Italien, Spanien och Portugal inte.

Det är på dessa Plenary Meetings vi träffar beslut om Joint Statements, avtal, guidelines och liknade förberett av olika arbetsgruppen. Vi skulle ha fattat beslut om en Joint Statement om sociala hänsyn i offentlig upphandling. Utkastet till denna Joint Statement har vi jobbat med sedan januari och var i stort överens om texten. Tyvärr fick arbetsgivarna kalla fötter och ville ha ett par preciseringar och tid till att få deras mandat på plats. Så vi får ta en runda mer.

På mötes dagordning var också EU 2020 tillväxt strategi. Strategin har fem överordnade mål för sysselsättning, innovation, utbildning, social sammanhållning och energi och klimat och innehåller ett antal ”flaggskeppsinitiativen”. Två av dem, ”Innovationsunionen” och ”En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen” diskuterades idag med utgångspunkt i inledningar från EU-kommissionen. Vi skall nu i dialogkommittén se om det finns grundlag för ytterligare diskussioner och eventuella gemensamma initiativen när de rör sig innovation i den offentliga sektor och utveckling av ny kompetent och jobb i lyset av de utmaningar vi står överför – den ekonomiska krisen, ökade klyftor, demografiska förändringar, klimatförändringar m.m.

Möte med arbetsgivarna på EU-nivå

Har idag deltaget i ett möte med de europeiska kommunala arbetsgivarna inom ramen för den sociala dialogen. I dag var det ett såkallade Plenary Meeting, där representanter från fack och arbetsgivare i alla EU-länderna träffas. Inte alla kommer, tyvärr saknas båda fack och arbetsgivare från en del länder. Och det är inte bara från de senast tillkomna öst- och central europeiska länder vi saknar representation, också en del västeuropeiska länder deltar inte i dagens möte, t.ex. kom facket och arbetsgivarna från Italien, Spanien och Portugal inte.

Det är på dessa Plenary Meetings vi träffar beslut om Joint Statements, avtal, guidelines och liknade förberett av olika arbetsgruppen. Idag skulle vi ha fattat beslut om en Joint Statement om sociala hänsyn i offentlig upphandling. Utkastet till denna Joint Statement har vi jobbat med sedan januari och var i stort överens om texten. Tyvärr fick arbetsgivarna kalla fötter och ville ha ett par preciseringar och tid till att få deras mandat på plats. Så vi får ta en runda mer.

På dagens dagordning var också EU 2020 tillväxt strategi. Strategin har fem överordnade mål för sysselsättning, innovation, utbildning, social sammanhållning och energi och klimat och innehåller ett antal ”flaggskeppsinitiativen”. Två av dem, ”Innovationsunionen” och ”En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen” diskuterades idag med utgångspunkt i inledningar från EU-kommissionen. Vi skall nu i dialogkommittén se om det finns grundlag för ytterligare diskussioner och eventuella gemensamma initiativen när de rör sig innovation i den offentliga sektor och utveckling av ny kompetent och jobb i lyset av de utmaningar vi står överför – den ekonomiska krisen, ökade klyftor, demografiska förändringar, klimatförändringar m.m.

Stor nordisk konferens i Norge

Nordisk Tjänstemannarådet (NTR) avhåller sin årligen konferens i dagarna 19 till 22 juni i Norge. Konferensens tema är ”Samspelet mellan facket och välfärdssamhället”. Mer är 100 är anmält till konferensen, vilket är rekord.

Syftet är att diskutera sambandet mellan facket och välfärdssamhället utveckling? Finns ett samband mellan att facket försvagas och välfärdssamhället utveckling (försämringar) och visa versa? Vilka utmaningar ger det oss? De utmaningar som välfärdssamhället ställs överför utmanar också oss i facket, har vi ett svar eller har vi problem med att formulera en (ny) politik, ett alternativ, till exempel när det rör sig fackets roll och förnyelse, välfärdssamhällets utveckling, främlingsfientlighet m.m.

Vi har utsett ett par områden som vi skall fokusera på och bland annat diskutera i ett antal runda bord samtal:

v  Facket och kvaliteten i de offentliga välfärdstjänsterna – vi pratar ofta om kvaliteten av välfärdstjänsterna, men vad menar vi faktisk. Hur uppnår vi en hög kvalitet, handlar det bara om fler pengar?

v  Facket om finansieringen av välfärden – är skatt den enda sätt att finansiera välfärden eller finns andra möjligheter? Om vi har problem med finansiering av välfärden är svaret så att vi måste prioritera, vilka tjänster skall det offentliga leverera, vilket ansvar har välfärdstaten överför medborgarna, skall alla ha alla tjänster?

v  Facket om sysselsättningen – hur får vi full sysselsättning? Om få år kommer vi att få brist på arbetskraft påstås det, vad är vår hållning och vilka bud har vi till att öka arbetskraften. Är sämre pension och pensionsvillkor, ökat pensionsålder etc. svaren på kravet om ökat arbetskraft?

v  Facket om fackets roll – skall vi vara systembevarande/systemförsvarare eller systemförändrande/systemkritiker, och vad är vi blivit? Har vi en vision? Vad har vi att bjuda på? Varför är det viktigt att organisera sig? Vad har vi som kan attrahera nya och gärna unga, annan etnisk bakgrund etc.

v  Fackets om fackets image, profil och attityd – har vi ett profil- eller imageproblem i facket? Eller handlar det i verkligheten om mer konkreta problem, att vi inte förmågor att ge svar på medlemmarnas utmaningar och vad de vill ha ut av sitt medlemskap?

Att påverka

I går på mötet i EPSU:s fasta kommitté för lokal och regional förvaltning hade vi en intressant diskussion om lobbyism och lobbyarbetet. EPSU:s pressekreterare Pablo Sánchez Centellas inledde med en genomgång av EU lagstiftningsprocessen och hur EPSU lobbyer i olika situationer. Det handlar jo om att påverka och få inflytande. Därför är det viktigt att diskutera om vi rent faktisk lyckas i vårt lobbyarbete.

Inom SVISKA – samarbetet mellan de svenska fackförbund som är medlem av PSI (Public Service International) – har vi genom längre tid diskuterat hur vi bäst påverkar och får inflytande på den dela av EU lagstiftningen som har relevans för oss. Tidigare föregick påverkningsarbetet primärt genom EPSU och våra centralorganisationer i Sverige, LO, TCO och SACO. Men för ett par år sedan beslutade vi att försöka att påverka direkte genom att skapa kontakter till svenska EU-parlamentsledamöter och deras politisk sakkunniga. När vi var i Bryssel, t.ex. i samband med ett styrelsemöte i EPSU bjöd vi in de svenska EU parlamentarikerna till en träff, dels bara för att lära att känna varandra och dels för att dryfta generella EU-frågor. En gång ville vi specifikt diskutera möjliga kommande försämringar i EU:s arbetsmiljölagstiftning. Helt ärligen, vi var inte särskilt framgångsrika, varför vi ändrade vårt arbetssätt, det är helt enkelt inte möjligt att få EU parlamentarikerna till bara att träffas. Istället prioritera vi nu ett antal frågor som vi vill jobba med på EU-nivå, t.ex. sociala tjänster i allmänhetens intresse som det så fint heter i EU- terminologin, offentlig upphandling och arbetsmiljö. Beroende av vilket utskott i EU-parlamentet som ansvarar för frågans behandling i Parlamentet tar vi nu direkt kontakt till de svenska ledamöter i utskottet och deras politiska sakkunniga och i fall det kan vara intressant med utskottets rapportör (den som ansvarar för att skriva utkasten till Parlamentets betänkande i den aktuella fråga). Vi har redan försökt att jobba efter denna modell i förbindelse med EU Parlamentets initiativrapport om sociala tjänster i allmänhetens intresse. Hur mycket vi har kunnat påverka får tiden visa, men vi har i alla fall fått bättra kontakter, vilket vi uppskattar och tror att båda parter har nytta av.

Med EPSU i Luxembourg

I dag har vi möte i EPSU:s fasta kommitté för lokal och regional förvaltning (den kommunala sektorn). I kommittén sitter kollegor från de flesta europeiska länder. I princip har alla de länder, där EPSU har medlemsorganisationer en plats i Kommittén. Dock är det så, att om man i ett land har fackliga organisationer med samlat mer än 400 000 får man en ordinär plats mer. Det betyder att vi från Sverige har två platser i Kommittén.

I dag skal vi bland annat diskutera klimatfrågan – identifiera de utmaningar klimatförändringarna ställer oss inför. Det är från EPSU håll lagt fram ett stort antal rekommendationer som vi skall diskutera och syftet är att se hur vi inom den kommunala sektorn kan jobba mer med frågan. Klimatfrågan är jo tyvärr inte så het mera, inte bara i de hemliga politiska diskussionerna men också inom facket. Konsekvenserna av den ekonomiska krisen och nedskärningar i de offentliga budgeterna och välfärdstjänsterna har gjort att klimatfrågan är hamnat i bakgrunden.  Ytterligare skall vi diskutera hur medlemsförbunden har jobbat med klimatfrågan nationellt och vad vi i Kommittén skall fokusera på, t.ex. hur vi kan få klimatfrågan på dagordningen inom den sociala dialogen med arbetsgivarna på EU-nivå.

En senare punkt på dagens dagordning är lobby arbetet – hur lobbyer vi direkt överför politikerna på EU nivå.

Möte i ISKA

Jag deltar tillsammans med Anders Hammarbäck i vårt andra möte i ISKA:s ”Programme and Policy Advisory Group” (Internationalen för stats- och kommunalt anställda). Syftet med mötet är att dryfta ramen och det principiella innehållet i ISKA:s kommande Politik- och aktivitetsprogram som skall diskuteras och fattas beslut om på ISKA:s kongress i november 2012. Det är en lång process att skriva och diskutera ett nytt program för en international organisation som ISKA. Dels skall de grundläggande förutsättningar och principielle elementer i ett sådant program diskuteras i styrelsen och dels skall medlemsorganisationerna i alla dela av världen involveras och ha möjlighet för att påverka båda skrivningen av förslaget till program och efterföljande med förslag till ändringar och tillägg när ett förslag till program är skickat till alla medlemsförbunden.

I går och idag har vi dryftat ramen och det principiella innehållet i ett nytt program. Konklusionerna på våra dryftelser går i riktning av att ISKA:s kommande program bör bestå av en del om ISKA:s värdegrundlag och vision, en del som beskriver det aktuella läge globalt, t.ex. den ekonomiska krisen, demokratirörelsen i arabiska länder och Nordafrika.

Efter dessa två delar kommer ett antal principiella prioriterade frågor för ISKA under två rubriker (1) ”Public sector workers and Union rights” och(2) ”Recreating social solidarity”. Unders dessa två rubriker som just nu är arbetstitlar kommer de mera konkreta mål och uppgifter för ISKA. När det rör sig de mera konkrete uppgifter gäller det om att begränsa oss, att kunna prioritera och peka på, att det finns frågor som är mer viktiga än andra. Här har vi fortfarande en bit väg att gå.

Vår i Genève

Sitter i möte i Genève. Medans jag deltar i diskussioner om arbetstagarrättigheter inomhus finns ett grönt och solrikt Genève utomhus.

 

Europeisk Finansiell Transaktionsskatt

Vi hade i går en diskussion på EPSU:s styrelsemöte om en Europeisk Finansiell Transaktionsskatt. EU-Parlamentet antog den 8 mars en rapport om ”Innovativ finansiering på global och EU-nivå” som innehåller ett förslag om på EU-nivå att införa en skatt på finansiella transaktioner, alltså skatt på handel med aktier och andra finansiella produkten. Det är en komplicerad diskussion med en del obesvarat frågor. En av de svåra frågor är vad pengarna skall användas till. Just nu föreslås att de användas till dels att finansiera underskotten på statsbudgeten, välfärdstjänster och dels investeringar i infrastruktur.

Efter att EU-Parlamentet nu stödjer idén om en finansiell transaktionsskatt är en kampanj för att få EG-kommissionen med på idén också. Kolla denna hemsida och skriv på.
http://www.financialtransactiontax.eu/sv/about