Vision i världen


Vad gör Vision i Bryssel? Vad håller vi på med i de internationella organisationer som vi är anslutna till? Hur påverkar vi på de olika internationella arenor där vi finns?
Följ med på min blogg – jag ska försöka ge en inblick i hur vi jobbar internationellt och vad vi åstadkommer.

Jag kommer inte bara att referera och beskriva utan också dela med mig av mina personliga tankar och funderingar kring det som händer på den internationella arenan.

onsdag 30 november 2011

Två viktiga EU-dokumenten har den senaste veckan sett dagens ljus. Det ena är EU-kommissionens ”Annual Growth Survey” och det annat är EU-kommissionens arbetsprogram för 2012. De hänger i ett viss mån samman och rör sig om det samma – hur kommer vi ur krisen och hur överkommer vi de ekonomiska obalanser som finns?
Kommissionens ”Annual Growth Survey” diskuterades på gårdagens möte i EPSU:s ekonom nätverk, ja det blev dock inte till så mycket, diskussionerna handlade mest om de nya ekonomiska styrmedlen, den ökade kontroll och styrning av medlemsstaternas finanspolitik, isär inom Eurozonen. Och det är faktisk synd, det hör till det förflutna, man har redan fattat beslut om detta i EU, så det finns inte så mycket mer att kunna påverka när det rör sig dessa frågor. ”Growth survey-en” är däremot nuläget och innehåller en rad rekommendationer till medlemsländerna om åtgärder på områden som konkurrens, sysselsättning, hållbara offentliga finanser och finansiell stabilitet som Kommissionen vill skall genomföras för att EU kan ta sig ur krisen och att tillväxten kan återskapas.
Det finns mycket problematisk i ”survey-en” och också direkt dumma förslag, t.ex. att införa avgift för att ta en universitet eller högskolutbildning.  Men det finns också – överraskande kanske – en del positiva signaler. Särskilt Kommissionens fokus på att skapa tillväxt på kort sikt, investeringar i utbildning, forskning och innovation, åtgärder emot arbetslösheten och särskilt ungdomsarbetslösheten och emot de sociala konsekvenser av krisen som vi ser nu. Att Kommissionen så inte ser något samband mellan den höga arbetslöshed, de sociala konsekvenserna så som ökat fattigdom, orättvisa mm och så den åtstramningspolitik som Kommissionen rekommenderar är en annan femma. Sådana positiva signaler är det viktigt att fasthålla – vi har behov för tillväxt skapande initiativen och inte bara finanspolitiska åtstramningar och sociala förringelser som hittills har varit dominerat i Kommissionens krishantering. Vi kommer som fack längre vid att visa vad vi vill framför att kritisera andra – läs EU-kommissionen – för inte att göra som vi tycker. Vi skall självklart vara jättekritiska – men om vi vill påverka får vi också ta fat i de positiva signalerna om stödja upp om dessa och använda dem i debatten om vilken väg vi kan ta oss ur krisen. Vi har ropat och skrikit på investeringar i jobb, utbildning och teknologi och nu rekommenderar EU-kommissionen det, vaga signaler och ja de kunna vara mer tydiga, men de finns. Lyckligtvis blev det också konklusionen på mötet igår.

fredag 25 november 2011

Allt för ofta hinner jag inte uppdatera min blogg, vilket irriterar mig och jag tycker det är för dåligt. Allt för ofta beslutar jag mig för att nu skall det vara annorlunda, nu måste jag skriva något, men ändå så blir det inte som jag vill. Inte för att det inte finns något att skriva om, tvärtom, det finns så mycket som helst att berätta om.
När jag åkte ned till styrelsemötet i ISKA här i Geneve tänkte jag att nu skulle jag skrive varje dag och berätta om våra diskussioner och beslut. Och vad händer, mötet utvecklar sig så jag primärt av irritation inte får något skrevet och efter mötet fortsätter diskussionerna med kollegor till sent på kvällen och så blir skriverierna inte alls till något.
Den första dagen diskuterar vi ISKA:s framtid, roll och uppgifter. Vi konstaterar att det aktuella läget är alvarligt, att den ekonomiska krisen sätter den offentliga sektorn och välfärdstjänsterna under press, att vi i en situation där det behövs omfattande offentliga investeringar i jobb, i infrastruktur, i utbildning och forskning, i miljö och teknologi, ja så ser vi våldsomma nedskäringar som fördjupar krisen, ökar arbetslösheten och orättvisorna, osäkerheten och misstron till framtiden förstärks och högerpopulism och främlingsfientlighet ökar. I kölvattnet på detta ser vi att fackliga rättigheter tas bort, att kollektivavtal ignoreras, att tusentals av våra kollegor runt om i världen får sparken och att löner och arbetsvillkor för många andra av våra kollegor i allt för många länder försämras. Vi är överens om att det är absolut nötvändigt att vi kan ge svar på de utmaningar vi står inför, att vi kan visa att det finns ett alternativ och vi använder timme efter timme på att diskutera hur vi skall prioritera och fokusera så vi kan stå emot, så vi kan ändra utvecklingen och bidra till att sätta en ny dagordning. Bra och riktigt och precist det en styrelse skall göra. För så sedan att bråka om arbetsordningen för den kongress vi skall ha om ett år, om detaljer i räkenskapen för 2010 och om allt möjligt annat som sett i ljuset av den alvarliga situation vi befinner oss i inte spelar någon roll. Precis det en styrelse inte skall göra. Att en styrelses kollektiva medvetande kan gå flöjten eller åt hel.... till över natten är helt enkelt ofattbart och oroväckande. Och vad är svaret på detta, denna hopplöshet? Mer ledarskap om man frågar mig, men tills vidare blåser svaret i vinden.
Och således blev det ändå till ett par skrivningar på bloggen!

tisdag 22 november 2011

Genève kallar

Nu är det Genève som kallar – ISKA har styrelsemöte. Innan mötet i ISKA:s styrelse som börjar onsdag den 23 och slutar fredag den 25 november träffas de nordiska ledamöterna av styrelsen i kväll för gemensam förberedelse av mötet.
Den centrale punkten på dagordningen är ISKA:s kongress som äger rum i november nästa år. Ja, det är länge till, men det är en lång process att förbereda beslutsunderlaget för kongressen. Många måste indras i diskussionerna och alla medlemsorganisationerna skall också ha möjlighet för att påverka de beslut som vi skall ta på kongressen. Diskussionen om ett nytt” Politik- och handlingsprogram” började faktisk redan på hösten förra året i en tillsatt rådgivningsgrupp, som bland annat hade till uppgift att föreslå en ram för innehållet och formen för ett kommande handlingsprogram för ISKA. Problemet med ett handlingsprogram som skall täcka en period på fem år (2013-2017) är att det riskerar att bli oaktuellt ganska hurtigt i den femåriga perioden. Det pekade vi också på i rådgivningsgruppen och föreslog därför att ett framtidigt handlingsprogram måste vara flexibelt och innehålla möjligheter för snabbt att skifta spår och ändra prioritering om utvecklingen skulle kräva detta så ISKA kan fokusera och ha rätt svar på tidens utmaningar. Det förutsätter också att ISKA reducerar sina arbetsuppgifter och prioriterar stenhårt, det nyttar inte att ha fler hundrade mål och uppgifter om man som organisation gärna vill påverka och få inflytande. Men det är tyvärr ingen lätt process, för – och det är väl ganska förståligt – så vill alla ISKA:s medlemsorganisationer gärna kunna se sig själv och sina prioriteringar i handlingsprogrammet. Nu finns ett första utkast till handlingsprogram som skall dryftas de kommande dagar. Och redan nu ser det faktisk ganska bra ut, med processen med att fokusera och prioritera måste fortsätta. ISKA:s styrelse har faktisk redan för tre år sedan beslutat att ISKA skall bli bättra till att fokusera och prioritera. Nu kommer sanningens timme för ISKA:s styrelse, är vi klar till att drag konsekvenserna av det beslutet når vi de nästa dagarna skall diskutera förslaget till handlingsprogram.
Det är också en del andra frågor på dagordningen. Vi skall diskutera ISKA:s kommunikationsarbete och den nya hemsidan kommer att lanseras under mötet. Det blir hemsk spännande att se. Ytterligare skall vi dryfta utvecklingssamarbetet, det är Vision en aktiv del av med projekten ibland annat Södra Afrika, Latinamerika och Vietnam. Slutligen är det en mängd olika rapporten vi skall lyssna på – om arbetet i ISKA:s olika regioner och på detta möte också om utvecklingen av de fackliga rättigheterna i Fiji, USA och Australien, det skall bli intressant.

torsdag 17 november 2011

Europeisk Aktionsdag den 30 november

På mötet i EPSU:s styrelse i förre veckan fattade vi beslut om en gemensam aktionsdag den 30 november 2011. Tanken är att vi nationellt – allt efter vilka traditioner och möjligheter vi har – skall markera den 30 november. Flera av EPSU:s medlemsorganisationer runt om i Europa vill genomföre olika former för protestaktioner och aktiviteter emot den ekonomiska politiken som genomförs och som primärt består av nedskärningar i offentliga budgeten.
EPSU kritiserar de europeiska ledarna för deras oförmåga att definiera en positiv lösning på krisen och protesterar mot en den långa rad av åtstramningsåtgärder som vidtas och som inkluderar kränkningar av rätten till att förhandla och andra fackliga rättigheter, nedskärningar i personal, löner och pensioner och minskningar av offentliga tjänster till medborgarna.
Men det är inte bare kritik av den nuvarande ekonomiska politiken. EPSU lägger också fram förslag till en annan ekonomisk politik – en investeringsplan som kan ”boost” ekonomin, som kan stimulera skapelsen av gröna jobb och hållbar tillväxt, åtgärder som förbättrar anställningsvillkoren för de tusenvis som har ofasta jobb, skatt på finansielle transaktioner, företagsbeskattning för att bekämpa konkurrens mellan EU-länderna på den lägste företagsbeskattning, initiativen emot skatteparadisen, korruption och skattefusk, ingrepp överför banker och spekulation, bland annat genom att separera investeringar (spekulative) från vanlig bankverksamhet, åtgärder emot fattigdom och utanförskapet.
Vi vet redan att man i England organiserar omfattande strejken, de flesta fackförbund, härunder också Visions systerförbund Unison, har haft eller just nu har medlemsomröstningar om att strejka eller inte. Strejkerna är protester mod regeringens försök på att försämra pensionerna. Läs mer på Unison hemsida http://www.unison.org.uk/pensions/protectour.asp.
Också i Italien genomförs aktioner. Här har man för inte länge sen har en folkomröstning om privatiseringar och där flertalet röstade emot fler privatiseringar. Ändå har den Europeiska Centralbank i ett brev (som skulle hemligthållas) till regeringen i Italien, där man kräver ändringar i pensionssystemet, ingrepp i kollektivavtalen och nya privatiseringar. Demokratin har inte den store betydelse för herrarna i den europeiska centralbanken.
I Sverige blir det ingen strejk eller demonstrationer. De svenska EPSU-förbunden försöker istället att skriva en gemensam debattartikel om hur vi ser på läget, hur regeringen bör agera på EU-nivån och utvecklingen av välfärdstjänsterna.

onsdag 9 november 2011

Fackliga rättigheter

Efter samgåendet med PSI (ISKA) Europa, har EPSU medlemsorganisationer från länder utanför EU och i länder, där de fackliga rättigheterna inte är värd skriva hem om, eller som det uttrycks i ett av EPSU styrelsedokumenten är ”a major concern”.
Detta avspeglades också i dagordningen på EPSU:s styrelsemöte. En helt ny punkt på dagordningen och en punkt som nu och i framtiden kommer att få större betydelse i EPSU:s arbete – det förste rörde sig om situationen i Ryssland och Stan-länderna (Kazanstan, Kirgizistan med flera) och det andra de fackliga rättigheterna och hur vi förstärka arbetet med dessa.
Så dagen började faktisk med en ganska omfattande och jätte intressant beskrivning av det ryssiska fackets utmaningar, och de är ganska stora. Dels kämpar facket med jätte låga löner och en ökad fattigdom, man kan simpelt hän inte leva av sin lön – om man får den. Många företag, inte bare private men också offentlige betalar inte ut lönen till de anställda. Villkoren i övrigt för de anställda är ganska dårlige, arbetsmiljön är kritisk med många arbetsolyckor. Lägg till att även om lagstiftningen säkrar rätten till att organisera sig och förhandla kollektivavtal, så trakasseras facket och fackliga aktiva, kollektivavtal kringgås eller ignoreras. Den bilden ser vi också i många andra länder, även EU-länder. Vi fick en rapport om läget i Rumänien. Här kränks rätten för vissa yrkesgruppen att organisera sig, man kan avskedigas om man strejkar och i övrigt kämpar för bättre villkor på arbetsplatsen. Men också i Tjeckien, Ungern, Turkiet, Ukraina, Vittryssland – och jag kunna försätta – kränks de fackliga rättigheterna. I Turkiet där Vision aktivt har stött fängslat fackliga företrädare fängslas ny varje gång någon frigivas. Och i stora delar av världen ser vi att nedskärningspolitiken följs av angrepp på de fackliga rättigheterna.
Därför var den efterföljande diskussion om hur vi förbättra och synliggör vårt arbete i EPSU och nationellt med de fackliga rättigheter jätte viktig. EPSU i samarbete med facket globalt måste ha ett tydigt svar – konsekvenser av inte att prioritera frågan högt är oöverskådlig. At läsa om facket i USA och deras seger i Ohio visar att det är möjligt att påverka och förändra, men det kräver kamp och en jätte insats.

måndag 7 november 2011

En vecka i Bryssel

Idag åker jag till Bryssel för att delta i möte EPSU:s styrelsen i dagarna 8 och 9 november. Men redan i dag den 7 november träffas vi i NOFS Ledningsgrupp för på nordiska plan gemensamt att förbereda oss till mötet i EPSU. NOFS är – Nordens Offentligtanställdas Fackliga Samorganisation – och här samarbetar alla de förbund i Norden som är medlem av EPSU och ISKA/PSI (Public Service International). I NOFS:s ledningsgrupp sitter alla de nordiska ledamöterna i EPSU:s och PSI styrelser, ordinära och suppleanter samt deras internationella sekreterare. Så här är Annika Strandhäll, Visions ordförande med i kväll för att diskutera och koordinera hållningar till de olika punkterna på EPSU dagordningen.
Det är en omfattande dagordning som vi har för det två-dagars styrelsemöte i EPSU. Därför är det inte heller alla frågor som vi ”har en gemensam hållning till”. Det har vi så självklart, men vi måste prioritera sten hårt, dels för att ha koll på handlingar och innehållet i saken och dels för bara på de mest principielle frågor att påverka och få inflytande. Vi ville inte lyckas med något om vi fokuserade på allt, man får välja sina krig.
På EPSU dagordningen har vi prioriterat den ekonomiska krisen och fackets svar, en fråga om har vart på dagordningen på många styrelsemöten genom de senaste åren. Också revisionen av arbetstidsdirektivet är en vigtig fråga. Kommissionen har utan succé försökt att revidera direktivet och nu får arbetsgivarna och facket på EU nivå möjlighet för att förhandla sig fram till en lösning. Det är ingen hemlighet att det finns stor osäkerhet om huruvida man skall ingå i förhandlingar med arbetsgivarna om en revision av arbetstidsdirektivet. Men oansett att vi i utgångspunkten är mil från varandra så verkan kan eller vill vi tacka nej till förhandling. Och vad skall vi så förhandla om. På styrelsemötet de kommande dagar skall vi dryfta ett förhandlingsmandat till EFS (Europafacket). I förslaget till mandat som skall diskuteras är de primäre frågor möjlighet för undantag för direktivet, en möjlighet vi gärna vill ha bort. Att EG domstolens domar om jourtid skall avspeglas i det framtidiga direktivet. Vi tycker att förhandlingsmandatet saknar en starkare betoning av kollektivavtalens betydelse i arbetstidsfrågan, att arbetstidsproblem på den enskilda arbetsplats bäst lösas genom kollektivavtalet. Vi tycker också att fler skall omfattas av direktivet, bara för att man har stor inflytande på egen arbetstid skall man inte undantas. Det blir en spännande diskussion, inte bara om innehållet, men också hur vi skall prioritera, vad är viktigast för oss under förhandlingarna och i ett framtidigt arbetstidsdirektiv.