På väg till det kalla Moskva

Är på väg till Moskva tillsammans med kollegor från Kommunal. Vi skall träffa två fackförbund som vi sen länga har jobbat tillsammans med – ALSWU som organiserar inom allmännyttiga verk, vatten, avfall, energi etc. – och HWU som organiserar inom hälsosektorn.
Vi skall träffa de två organisationer de kommande två dagar för att diskutera hur vi skall förbättra och utveckla vårt samarbete.
Under de två dagar skall vi dels diskutera det aktuella läge i båda Ryssland och Sverige, vi skall diskutera den kommande ISKA kongressen, som jo äger rum till november, vi skall diskutera engagemanget i EPSU och vi skall värdera hur vi kommer vidare i vårt samarbete.
Det blir helt säkert ett par spännande dagar i det kalla Moskva.

Efter Ankara blev det Stockholm ett par dagar och en hel del möten. Onsdag hade vi möte i SVISKA – de svenska organisationer som är med i EPSU och PSI – för bland annat att diskutera den kommande kongressen i PSI. Snart kommer den officiella inbjudan till kongressen, men redan nu är det första förslag till nytt Politik och Aktivitetsprogram kommet. Huvudrubrikkerna i programmet är PSI:s värdegrundlag – vem är vi, hur ser vi på vår roll, vad vill vi – krisen och våra svar, de fackliga rättigheterna, välfärdstjänster av hög kvalitet och facket i en globaliserat värld. Vi har de kommande månader till att diskutera aktivitetsprogrammet och komma med förslag till ändringar och tillägg. Det sker båda inom Vision, i SVISKA och i vårt nordiska samarbete i NOFS. Det är möjligt att läsa mer om PSI kongressen på PSI:s hemsida http://www.world-psi.org/en/psi-29th-world-congress

Torsdag var det träff med SKL och Kommunal om översättelse av en gemensam uttalande om sociala kriterier i offentlig upphandling. Förra året fattade vi samman med de europeiska kommunala arbetsgivarna i CEMR beslut i den sociala dialog kommitté för lokal och regional förvaltning om en joint statement om social ansvarlig offentlig upphandling. Den håller vi på att översätta. Bakgrunden är en guide från EU Kommissionen om hur man kan ta sociala hänsyn i offentlig upphandling. För oss som sociala parter är det en viktig fråga och i uttalelsen pekar vi på vår intresse i frågan, vad vi uppfattar som sociala hänsyn och fördelarna vid att använda sociala kriterier i den sociala upphandlingen. Översättningen är förhoppningsviss snart på plats och så börjar dryftelserna med SKL hur vi praktiken skall genomföra förslagen i det gemensamma uttalandet.

Back in Stockholm

Så är jag tillbaka i Stockholm efter ett par spännande dagar i Ankara.

Det var tredje gången som jag var i Ankara för att delta i planering och utvärdering av vårt projekt tillsammans med kollegor från de turkiska fackförbund som deltar i projektet. De två första gångar fokuserade vi väldig mycket på att diskutera det aktuella läget i Turkiet, arbetsmarknadslagstiftningen, fackliga rättigheter, hotet mot facket och så vidare. Och det är skrämmande att lyssna på, och situationen har försämras under de senaste åren.

Denna gång lyckades det oss – Kristina Olsson från Kommunal och jag – att få diskussionen riktat mer in på vad facket gör, vad man faktisk åstadkommer, vilka framgångar man har o.s.v. Och det blev en ganska annan historia, faktisk en fantastisk positiv historia.

Regeringen har fått genomfört en lagstiftning som tvingar myndigheterna, på såväl lokalt som centralt nivå att köpa som det kallas alla tilläggstjänster - städning (av skolor etc), vakttjänster, underhåll av olika slags - hos private företag. Det är tala om rejäl utförsäljning och det finns ingen möjlighet för att ta tillbaka tjänsterna i eget regi. De kontrakter som myndigheter ingår med private företag är mycket korte, helt ned till ett år. Konsekvensen är att många fastanställda genom privatiseringen övergår från fasta till ofasta och osäkra jobb, med anställning på 10 eller 11 månader, försämrat löner och arbetsvillkor utan rätt till pension, ersättning vid uppsägning etc. Det är litet svårt att förklara, men det har haft store konsekvenser för anställda, kvaliteten av tjänsterna och för facket.

Det är svårt för facket att fasthålla dem som flyttas med över i de private företag som medlemmar och organisera de fler och fler, isär unge, som blir anställt i dessa ofasta och osäkra jobben. De olika fackförbunden har därför, för sig och gemensamt arbetat målinriktat på att organisera dem och för att förbättra deras villkor, särskilt att ersätta korta anställningskontrakten med längre och mera fast anställning.

Och man har haft succés och det i stor utsträckning. Dels har man organiserat i tusentals genom fokuserat och målinriktat kampanjer, där man har utsett kommuner, företag och arbetsplatsen och inkallat till möten, lyssnat och diskuterat och fått folk till att gå med i facket . Dels har man genom press på regeringen fått överfört åtminstone 47 000 anställda på korttidskontrakten till fasta jobb. Ytterligare har man bildat fackliga strukturer på många arbetsplatser, haft 10tusenvis av medlemmar på facklig utbildning och mycket annat som visar att de även de är utsatt för våldsamt press uppnår något, att det nyttar. Men de ser inte skogen för bara träd, de är helt paralyserat av förtrycket, vilket kan förstås. Men de står med de bästa argumenten för att gå med i facket i handen, nämligen att de får igenom förbättringar och förändringar som betyder något.

På mötet idag beslutades att fortsätta rekryteringskampanjen resten av året. Målet är 1500 nya medlemmar i ofasta jobben, vilket är ganska låg jämfört med de många tusen som de lyckades rekrytera i år. I projekten är ett av målen att organisera 800, det kommer att nås flera gångar. Det blir spännande att höra om resultatet när vi träffas igen till december.

En spännande dag tillsammans med turkiska kollegor är slut. Vi samarbetar med nio olika turkiska fackförbund, och olika är de. Även att de inom projektet är någorlunda överens om projektets innehåll och arbetsform, så känner man ibland att knivarna flyger igenom luften. Och de turkiska kollegor är väldig direkte när de tilltalar varandra. Och det kan faktisk undra.

De är ganska överens i deras analys av läget i Turkiet, de ser de samma hot mot de fackliga rättigheterna, kollektivavtalen och medlemmarnas löner och anställningsvillkor. De är också ganska överens om att peka på ”precarious work”, ofasta och osäkra jobb som en av deras största utmaningar och de har också utsett detta som det primära fråga vi skall jobba med inom ramen för projektet. Man har gemensamt gjort analys av konsekvenserna, skrivit en bra rapport och en del material om ofasta jobb, organiserat ett otal av seminarier och möten med anställda i ofasta jobben och mycket mer.

De har alla fattat beslut om på deras kongresser att de skall arbeta stenhårt för att organisera de anställda som är ansat på upphandlade företag och som alla jobbar på osäkra villkor utan de rättigheter som vanligviss följer med ett kollektivavtal. För lagstiftningen gör de stort set omöjligt att få rätt till att förhandla kollektivavtal.  

Läget är med andra ord väldigt alvarligt och det är jätte svårt att se ljuset. Ändå, när man frågor och går i djupet i diskussionen så kommer det fram att de är jätte dyktiga på att organisera folk i ofasta och osäkra jobben. De organiserar faktisk i tusental och organiserar ett stort antal möten för att komma i kontakt med dessa. Så facket har stor succé, men de ser det inte själv för att de primärt fokuserar på vanskligheterna i det fackliga arbetet.

På väg till Ankara – skall träffa representanten från de 9 turkiska fackförbund som är med det projekt som Vision har tillsammans med Kommunal och Public Services International (PSI). Da jag senast var i Turkiet till uppföljningsmöte på projektet hann vi inte att färdigöra planeringen för 2012. Det är det vi så skall göra de kommande två dagar.

Projektet fokuserar mycket på ”precarious employment”, på ofasta och osäkra jobb med dårliga löne- och anställningsvillkor. I Turkiet är de offentliga myndigheterna tvungna till att upphandla det mesta av den offentliga service, av välfärdstjänsterna. Konsekvenserna är outsourcing och privatisering och i kölvattnet på detta försämrade villkor för de anställde, deras löner, anställningsvillkor och rättigheter i övrigt, t.ex. rätten till att förhandla kollektivavtal.

Så målen med projektet är bland annat att organisera anställda i outsourcede och privatiserade företag, att kräva och kämpa för rätten till att förhandla kollektivavtal och förhandla fram alternativen till de många och försatt ökade antal ofasta och osäkra jobb. En del av verksamheten består också av att visa konsekvenserna av det ökade antal ofasta och osäkra jobb, båda för de anställda men också och lika viktigt för samhället. Till detta har man i samarbete med forskare fått skrivit ett antal rapporter som gir nyttig argumentation i arbete.

Da jag var i Ankara senast använde vi en del tid på lägesrapporter. Allt viste bara att villkoren för de fackligt aktiva försämrades våldsamt, att fackliga ledare fortfarande fängslas, hotas och trakasseras för deras engagemang, att medlemmar och anställda hotas med att förlora jobben, förflyttas eller annat som gör att många inte törs engagera sig i fackligt arbete.

Tror inte att jag kommer att höra annat i morgon när vi träffas.

På gårdagens möte i den sociala dialog kommittén fick jag ta fast grepp på en inledare från EU-kommissionen som pratade om ”The Annual Growth Survey”.

The Growth Survey eller ”Den årliga tillväxtöversikt för 2012” är Kommissionens analys av läget när det rör sig tillväxt och sysselsättning. Men det är inte bara en analys, EU Kommissionen lägger och fram ett antal prioriteringar som de vill medlemsstaterna skall fokusera på. I tillväxtöversikten för 2011 fokuserades mycket på åtgärder på områden som budgetåtstramningar och ökad makroekonomisk stabilitet, arbetsmarknadsreformer för att öka sysselsättningen och tillväxtstimulerande åtgärder. Och man får väl konkluderas att EU inte har haft den stora succén på dessa områden. I tillväxtöversikten för i år 2012 skriver Kommissionen da också att utvecklingen ”visar att den ekonomiska återhämtningen har avstannat och att lågt förtroende påverkar investeringar och konsumtion i negativ riktning” och vidare att” Trots den akuta situationen är medlemsstaternas genomförande av riktlinjerna enligt den årliga tillväxtöversikten för 2011 sämre än väntat. På det nationella planet har medlemsstaterna ännu inte fullt ut tagit till sig de radikala förändringar som beslutats i fråga om den ekonomiska styrningen i framtiden”.

Nej, situationen försämras, inte bara för att medlemsländerna inte gör som Kommissionen vill, men precist för att man har genomfört den nedskärningspolitik som Kommissionen förespråkar.

Det finns positiva elementen i tillväxtöversikten för 2012 – särskilt det nya fokus på tillväxt på kort sikt, på att skapa nya jobb nu och här till de många millioner av européer som är arbetslösa och där vi ser en våldsam ökning av långtidsarbetslösa. Över 40% av de arbetslösa idag är långtidslediga. Också fokuset på unga, på fattigdom och de sociala konsekvenserna av krisen och nedskärningspolitiken är positiva elementen.

Men filmen knäckar när man så ser på vad Kommissionen föreslår – och det är mer av det samma. Nedskärningspolitiken skall fortsätta med de konsekvenser, också för sysselsättningen som vi redan känner till och som vill öka fattigdomen och långtidsarbetslösheten.

Det tycks som om att Kommissionen tror att jo sämre villkor man bjuder unge jo fler jobb skapas och jo fler unga får jobb. De jobb som skapas är ofasta jobb, låg lön, ingen pensionsuppsparning etc., allt det som Kommissionen i övrigt säger de inte vill ha. På det sätt finns ett otal av motsättningar mellan Kommissionens budskapen och mål och så den politik de förespråkar och denna politiks konsekvenser.

Det blev inte Stockholm och midvintermingel på Vision. Inte heller NFS konferensen i Köpenhamn om minimilöner . Tidig tisdag – kl. 09:26 – blev jag farfar och så fick jag viktigare saker att göra än att ta till konferens och åka till Stockholm och mingel.

Har dock haft möjlighet för att läsa en sammanfattning av en rapport om minimilöner som är skickat till deltagarna på konferensen om minimilöner. Själva rapporten är inte färdig, men kommer snart. Ser fram till att läsa den, sammanfattningen är väldig intressant. Fafo – från Norge – har fått i uppgift av NFS att utreda ”problemstillinger knyttet til lovfestet minstelønn i Europa. Landsorganisasjonene i Norge, Sverige og Danmark, SAK og ASÍ ønsker både en analyse av hvordan minstelønns-ordninger er utformet på og virker i andre europeiske land, og en sammenfatning av hvilke forhold ved de nordiske arbeidsmarkedene som kan virke dempende på behovet for lovfestet minstelønn”.

Europafacket (EFS) argumenterar för att det införs EU-reglering eller koordinering av nationella minimilöner. Tanken är att alla EU länder påläggas en ordning som säkrar alla en procentdel, t.ex. 50 av genomsnitslönen i landet. Rapporten visar att i de flesta av de länder som har lagstadgade minimilöner lägger den på under 40% av genomsnitslönen. I Frankrike utgör den 48%, i UK 38 och i Tjeckien 30%. I dag har 20 av EU:s 27 medlemsstater lagstadgade minimilöner. Det är de nordiska länder, Tyskland, Österrike och Italien som inte har. De tyska fackförbund driver kravet om minimilöner stenhårt på grund av bekymmer för den ökade laglönskonkurrens och sociala dumping i landet.

I Norden är vi emot lagstadgad minimilöner av flera orsaker, bland annat att lönesättningen är en fråga för arbetsmarknadens parter, att minimilöner vill underminera kollektivavtalet och att en minimilön vill bli reglerat av politikerna och lönefrågan blir därmed en politisk kamp. Med en EU reglerat eller koordinerat minimilön flyttas lönefrågan och den politiska kampen för att höja den upp på EU nivå.

Diskussionerna om lagstadgade minimilöner, såväl på nationellt som på EU nivå fortsätter. EFS skall fatta beslut i frågan under våren. Med utredningen från Fafo kan vi i norden kanske förstärka vår argumentation. Om vi övertygar EFS är tveksamt, men beslutet kan förhoppningsviss bli flexibelt så det inte påtvingar alla en ordning som man inte vill ha.

Stockholm tur/retur

Det blev en kort sväng till Stockholm idag. Möte i vårt nordiska samarbete NOFS – alle de nordiska fackförbund som är medlem i EPSU och ISKA. Dagens tema var ISKA:s kommande kongress, hur förbereder vi den? Hur utvecklar vi vår globala organisation så vi kan ge ett svar på krisen och de utmaningar den gir oss, visa att det finns alternativ till den befintliga ekonomiska politiken, starkar fackets position och inflytande, båda nationellt och globalt. Det är spännande diskussioner som fortsätter de kommande månader.

Retur till Köpenhamn strax efter mötet för i morgon att delta i ett seminarium om minimilöner som NFS – Nordens Fackliga Samorganisation – är värd för. Med Europakt och stark ekonomisk styrning är frågan om lönebildningen i Europa kommet högt på dagordningen. Minimilöner, på nationellt eller EU nivå, lagstadgad eller kollektivavtalsbestämt är frågor som vi måste förhålla oss till. Så de fackliga organisationer i Norden samlas för att diskutera hur vi kan bidra på ett konstruktivt sätt till diskussionen och lyfta fram alternativen. Vi i Norden är presset av våra kamrater i det mesta av det övriga Europa. EFS, Europafacket har länge tyckt att minimilöner, helst lagstadgad är svaret på lönedumpningen, fackets svaghet och kravet på mer ekonomisk styrning på EU-nivå. Vi har inte varit överens i den fråga, men vi har också länga stått ganska isolerat i frågan. Nu går ett rykta om att EFS backar i frågan, vilket jo är ganska intressant om det är sant. NFS har anlitat forskningsinstitutet Fafo om en analys av de problemställningar som knyter sig till en europeisk minimilön. Den analysen skall diskuteras på morgondagens seminarium.

Efter seminariet i Köpenhamn går turen till Stockholm igen för midvintermingel på Vision, det blir trevligt och härefter är det Bryssel för möte med de kommunala arbetsgivarna på EU-nivå om den framtidiga finansieringen av välfärden. Inom ramen för den sociala dialogen har vi ett gemensamt projekt om ”The future of the Workplace” och det första projektmöte handlar om finansiering av välfärden. Vi skall bland annat diskutera offentligt-privat partnerskap/samarbete, interkommunalt samarbete, den tredje sektorn och de utmaningar vi i övrigt står inför när det rör sig den framtidiga finansieringen av välfärden.

Så går resan tillbaka till Stockholm igen för att träffa mina kollegor – de internationella sekreterarna – i de andra svenska EPSU och ISKA förbunden för bland annat att diskutera EU kommissionens arbetsplan för 2012 och hur den kommer att påverka vårt arbete.

Jo, det blir en spännande vecka.

Två frågor fyller dagens program. Offentlig upphandling, igen igen kan man säga och därefter Visions solidaritetsarbete, våra utvecklingsprojekten i olika delar av världen.

Först möte i en liten expertgrupp på Vision. Möten handlar om ett delbetänkande från Upphandlingsutredningen ”På jakt efter den goda affären – analys och erfarenheter av den offentliga upphandlingen”. En liten utredning på 419 sidor som i stort och smått beskriver erfarenheterna med offentlig upphandling och som pekar på ett antal områden, där det kan vara nötvändigt med ändringar i lagstiftningen och den praktiska hanteringen av upphandlingen. Upphandlingsutredningen överväger bland annat om den skall föreslå åtgärder för att göra det lättare att beakta miljö och sociala hänsyn till i samband med upphandling. Det tycker jag är en bra idé, för även att det har sket framgångar på detta område så finns det mycket mer att göra. I dag på Vision skall vi dryfta vad vi tycker om delbetänkandet och om vi har förslag till vad Upphandlingsutredningen bör fokusera på i sitt vidare arbete.

I eftermiddag skall jag tillsammans med min kollega på Vision Olof Ambjörn träffa Jasper Goss från PSI (ISKA). Jasper är ansvarlig på PSI för utvecklingsprojekten och vi skall dryfta hur vi kan utveckla vårt engagemang i solidaritetsarbetet. I Vision står vi mitt i en utvärderingsprocess om inriktningen av vårt projektarbete och under 2012 skall vi fatta beslut om vilka av våra nuvarande projekt vi vill fortsätta, som vi kan utveckla och vilka vi eventuellt får avsluta. Men vi måste också besluta om vi skall flytta fokus och kanske engagera oss i andra dela av världen, t.ex. i ett eller flera länder i Nordafrika – de nya demokratierna.

Så er jag på farten igen. Efter en härlig julledighet och en liten vecka med distansarbete från hemmet är det nu Stockholm som gäller. Det är Stockholm fram till torsdag och det är full fart från början med möten alla dagarna. Om jag trodde att jag kunna sitta bag skrivbordet och ägna min tid till att kolla upp vad som är hänt sedan jag senast var i Stockholm kan jag gott tro om igen.

Strax efter ankomsten till kontoret från Köpenhamn var det avgång till Kommunal, till träff med SKL och Kommunal. Frågan var offentlig upphandling. Just nu håller vi på att översätta en ”joint statement” om EU-Kommissionens guide om ”Socially Responsible Public Procurement”. Och det är ingen lätt övning. När vi skriver en gemensam uttalelse med arbetsgivarna på EU-nivå sker det på engelska och vi tänker inte i hur den engelska texten gör sig på svenska – och det svider nu. Men det skall nu nog lyckas. När vi är färdiga med översättningen är det nästa fråga för diskussionen med SKL om vi kan genomföre gemensamma aktiviteter om sociala hänsyn i offentlig upphandling, t.ex. konferensen, utbildning eller likande för upphandlare etc.

Jag har tidigare skrivit om denna joint statement vi ingick i juni månad förra året med de kommunala arbetsgivare på EU-nivå, CEMR. Den pekar på viktigheten och fördelarna av att använda sociala kriterier, att ta sociala hänsyn i den offentliga upphandlingen. Sociala kriterier handlar om att använda upphandlingen till att skapa jobb till unga, till långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning. Sociala kriterier handlar också om främjande av schysta arbetsvillkor, att respektera sociala och arbetstagarrättigheder, om kollektivavtalet och om jämställdhet.

Bakgrunden för att vi skrev ett joint statement om sociala hänsyn i offentlig upphandling var EU-Kommissionens ”Socialt ansvarsfull upphandling - En handledning till sociala hänsyn i offentlig upphandling” från oktober 2010.

Den kan i sin helhet hitta på http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=89&langId=sv&newsId=978&furtherNews=yes

Den engelska versionen av den gemensamma uttalelsen kan hittas på EPSU:s hemsida http://www.epsu.org/IMG/pdf/SRPP_Joint_Statement_Final_Annex.pdf