Vi – Olof Ambjörn och jag är nu ankommet till Johannesburg efter 11 timmars flygresa från Frankfurt i en A380, ett imponerande stort flyg.

Efter en snabb dusch på hotellet har vi haft möte med Jasper Goss från PSI och vi skall träffas igen senare i eftermiddag. Vi skulle också ha träffad PSI:s regionalsekreterare på PSI:s regionkontor (PSI står för Public Service International och är vår globala organisation). Men PSI skulle delta i ett möte i arbetsdomstolen så träffen är uppskjutit till i morgon. I morgon skall vi så ha är en mer generell orientering om det politiska och fackliga läge i Söder Afrika samt en utvärdering av de senaste årens aktiviteter i det samlade projekt och planerna för 2012.

Projektet i Söder Afrika är ganska stort och därför delat i flera delregionala projekten. Vision är engagerat i delprojektet för Botswana och Mauritius. På denna resa skall vi besöka Botswana och vi reser dit I morgon eftermiddag. I Botswana, i Gaborone stannar vi till måndag och vi skall träffa de kollegor som är ansvarliga för projektet i Botswana. Också här är det utvärdering av de senaste årens aktiviteter och planering av 2012 som är på dagordningen. Mötet i Botswana kommer att stå i ljuset av den omfattande strejken i den offentliga sektorn förra året. Strejken började den 4 april och slutade först den 13 juli. Vi kommer helt säkert att höra mycket om strejken och de blir spännande att höra mera om strejkens resultat. Under dagarna i Botswana skall vi också träffa våra fem systerförbund som alla deltar i projektet samt representanter från olika NGOar och regeringen.

Det hela slutar måndag med hemresa via Johannesburg.

På väg till Sydafrika

Åker idag till Johannesburg med min kollega på Vision Olof Ambjörn och Jasper Goss från PSI:s huvudkontor och ansvarlig för PSI:s projektverksamhet.
Vi deltar i ett störra regionalt projekt som involverar flera länder i Söder Afrika. Därför har vi av praktiska orsaker delt projektet i underprojekten och Vision arbeter tillsammans med systerförbund i Botswana och Mauritius.
Vi skall på denna resa primärt besöka vårt projekt i Botswana, dels för att utvärdera projektet, vad som är hänt de senaste åren och dels för att ta del i planeringen av aktiviteter i 2012. Vi skall också träffe representanten från Visions systerförbund i Botswana. I Johannesburg skall vi träffa kollegor på PSI kontoret torsdag och fredag innan resan går till Botswana.
Det blir spännande, jag har aldrig vart i Sydafrika och Botswana. Ser fram till många spännande diskussioner som jag skall försöka att skriva om på min blogg de kommande dagar.

Är i Bryssel till möte i EPSU:s ”Economic Policy Group”. Det är gruppens andra möte, det första hade vi den 29 november 2011. Där hade vi den förste diskussionen om EU Kommissionens ”Annual Growth Survey”. Som jag skrev på min blogg efter detta möte blev det inte så mycket diskussion som jag hade hoppas på. Men nu skall vi fortsätta diskussionen och förhoppningsviss kan diskussionen gå mer i djupet och bli mer detaljerat med fokus på fackets respons och våra svar på krisen. Jag är nu ganska säker på, at diskussionen kommer att stå i skyggan av den nya stabilitetspakt, EU-pakt, som EU:s ministerråd antog på sitt möte den 31 januari 2012 och som Sverige också går med i. Även att denna inte direkt är på dagordningen så tror jag att vi kommer att använda en del tid på den. Pakten förstärker de nya ekonomiska styrmedlen, den ökade kontroll och styrning av medlemsstaternas finanspolitik, isär inom Eurozonen som man redan tidigare har fattat beslut om - i ett viss mån kan man väl med rätta säga att den nya pakten sätter de besluten ut kraft. Nu gäller ännu mer kontroll och styrning av medlemsstaterna budgeten, EU Kommissionens rätt till att kräva ändringar och möjligheten av att ge medlemsstater böter i fall de inte följer Kommissionens rekommendationer till besparningar och reformer.
Europafacket är emot av fler orsaker – bland annat för att pakten fasthåller en generell nedskärningspolitik, även att det är behov för investeringar i tillväxt och jobb och för att behovet för ekonomisk styrning används till ett angrepp för kollektivavtals bestämda löner och anställningsvillkor, att försämra de sociala rättigheter och försätta privatiseringen av välfärdstjänsterna.
Inom EPSU har vi inte haft möjlighet att diskutera den nya pakten, senast EPSU styrelsen träffades var i november förra året. Nästa gång vi träffas i styrelsen är till april och därmed blir detta möte i EPSU:s ”Economic Policy Group” den fösta anledningen till att dryfta vad EPSU omedelbart menar. Det blir spännande att lyssna till – och eventuellt kommentera. Redo för en rask diskussion är man väl alltid, eller hur.

Så går det hemåt igen efter ett par dagar i Moskva och ett litet dygn i Stockholm. I förmiddags träff med mina kollegor i de svenska PSI-förbunden för en första diskussion av förslaget till nytt ”Policy and Activity Programme” för PSI som PSI kongressen senare på året skall diskutera och fatta beslut om. Det är ett ganska omfattande program som innehåller väldig mycket bra, bland annat en stärkt fokus på rekrytering av nya medlemmar, båda i de enskilda PSI medlemsförbund men också i PSI för att få flera fackförbund till att gå med i PSI. Och som något helt nytt i PS innehåller programmet förslag om att vi skall organisera också dem som på grund av outsourcing och privatisering följer med över i private företag – vi skall inte bara organisera anställda i den offentliga sektorn men också anställda i den del av den privata sektorn som producerar offentliga välfärdstjänster. Möjligt att det förslaget kommer att ge en viss diskussion, men det är ett riktigt och viktigt förslag. I allt för många länder förlorar facket många medlemmar för att facket inte lyckas – av olika orsaker – att fasthålla medlemmarna när de ”privatiseras”. Många fackförbund har också problem att organisera anställda i private företag som levererar offentliga välfärdstjänster, dels för att det kanske inte ”känns riktigt” och dels för att de fackliga rättigheterna kan vara begränsat och att det kan vara svårt att komma in på arbetsplatserna och få kontakt med de anställda i dessa företagen. Men nu föreslår PSI alltså att vi försöker att formulerar en rekryteringspolitik som tar höjd för de ändrade villkor för facket som följer av outsourcing och privatisering.

På väg till det kalla Moskva

Är på väg till Moskva tillsammans med kollegor från Kommunal. Vi skall träffa två fackförbund som vi sen länga har jobbat tillsammans med – ALSWU som organiserar inom allmännyttiga verk, vatten, avfall, energi etc. – och HWU som organiserar inom hälsosektorn.
Vi skall träffa de två organisationer de kommande två dagar för att diskutera hur vi skall förbättra och utveckla vårt samarbete.
Under de två dagar skall vi dels diskutera det aktuella läge i båda Ryssland och Sverige, vi skall diskutera den kommande ISKA kongressen, som jo äger rum till november, vi skall diskutera engagemanget i EPSU och vi skall värdera hur vi kommer vidare i vårt samarbete.
Det blir helt säkert ett par spännande dagar i det kalla Moskva.

Efter Ankara blev det Stockholm ett par dagar och en hel del möten. Onsdag hade vi möte i SVISKA – de svenska organisationer som är med i EPSU och PSI – för bland annat att diskutera den kommande kongressen i PSI. Snart kommer den officiella inbjudan till kongressen, men redan nu är det första förslag till nytt Politik och Aktivitetsprogram kommet. Huvudrubrikkerna i programmet är PSI:s värdegrundlag – vem är vi, hur ser vi på vår roll, vad vill vi – krisen och våra svar, de fackliga rättigheterna, välfärdstjänster av hög kvalitet och facket i en globaliserat värld. Vi har de kommande månader till att diskutera aktivitetsprogrammet och komma med förslag till ändringar och tillägg. Det sker båda inom Vision, i SVISKA och i vårt nordiska samarbete i NOFS. Det är möjligt att läsa mer om PSI kongressen på PSI:s hemsida http://www.world-psi.org/en/psi-29th-world-congress

Torsdag var det träff med SKL och Kommunal om översättelse av en gemensam uttalande om sociala kriterier i offentlig upphandling. Förra året fattade vi samman med de europeiska kommunala arbetsgivarna i CEMR beslut i den sociala dialog kommitté för lokal och regional förvaltning om en joint statement om social ansvarlig offentlig upphandling. Den håller vi på att översätta. Bakgrunden är en guide från EU Kommissionen om hur man kan ta sociala hänsyn i offentlig upphandling. För oss som sociala parter är det en viktig fråga och i uttalelsen pekar vi på vår intresse i frågan, vad vi uppfattar som sociala hänsyn och fördelarna vid att använda sociala kriterier i den sociala upphandlingen. Översättningen är förhoppningsviss snart på plats och så börjar dryftelserna med SKL hur vi praktiken skall genomföra förslagen i det gemensamma uttalandet.

Back in Stockholm

Så är jag tillbaka i Stockholm efter ett par spännande dagar i Ankara.

Det var tredje gången som jag var i Ankara för att delta i planering och utvärdering av vårt projekt tillsammans med kollegor från de turkiska fackförbund som deltar i projektet. De två första gångar fokuserade vi väldig mycket på att diskutera det aktuella läget i Turkiet, arbetsmarknadslagstiftningen, fackliga rättigheter, hotet mot facket och så vidare. Och det är skrämmande att lyssna på, och situationen har försämras under de senaste åren.

Denna gång lyckades det oss – Kristina Olsson från Kommunal och jag – att få diskussionen riktat mer in på vad facket gör, vad man faktisk åstadkommer, vilka framgångar man har o.s.v. Och det blev en ganska annan historia, faktisk en fantastisk positiv historia.

Regeringen har fått genomfört en lagstiftning som tvingar myndigheterna, på såväl lokalt som centralt nivå att köpa som det kallas alla tilläggstjänster - städning (av skolor etc), vakttjänster, underhåll av olika slags - hos private företag. Det är tala om rejäl utförsäljning och det finns ingen möjlighet för att ta tillbaka tjänsterna i eget regi. De kontrakter som myndigheter ingår med private företag är mycket korte, helt ned till ett år. Konsekvensen är att många fastanställda genom privatiseringen övergår från fasta till ofasta och osäkra jobb, med anställning på 10 eller 11 månader, försämrat löner och arbetsvillkor utan rätt till pension, ersättning vid uppsägning etc. Det är litet svårt att förklara, men det har haft store konsekvenser för anställda, kvaliteten av tjänsterna och för facket.

Det är svårt för facket att fasthålla dem som flyttas med över i de private företag som medlemmar och organisera de fler och fler, isär unge, som blir anställt i dessa ofasta och osäkra jobben. De olika fackförbunden har därför, för sig och gemensamt arbetat målinriktat på att organisera dem och för att förbättra deras villkor, särskilt att ersätta korta anställningskontrakten med längre och mera fast anställning.

Och man har haft succés och det i stor utsträckning. Dels har man organiserat i tusentals genom fokuserat och målinriktat kampanjer, där man har utsett kommuner, företag och arbetsplatsen och inkallat till möten, lyssnat och diskuterat och fått folk till att gå med i facket . Dels har man genom press på regeringen fått överfört åtminstone 47 000 anställda på korttidskontrakten till fasta jobb. Ytterligare har man bildat fackliga strukturer på många arbetsplatser, haft 10tusenvis av medlemmar på facklig utbildning och mycket annat som visar att de även de är utsatt för våldsamt press uppnår något, att det nyttar. Men de ser inte skogen för bara träd, de är helt paralyserat av förtrycket, vilket kan förstås. Men de står med de bästa argumenten för att gå med i facket i handen, nämligen att de får igenom förbättringar och förändringar som betyder något.

På mötet idag beslutades att fortsätta rekryteringskampanjen resten av året. Målet är 1500 nya medlemmar i ofasta jobben, vilket är ganska låg jämfört med de många tusen som de lyckades rekrytera i år. I projekten är ett av målen att organisera 800, det kommer att nås flera gångar. Det blir spännande att höra om resultatet när vi träffas igen till december.