Vision i världen


Vad gör Vision i Bryssel? Vad håller vi på med i de internationella organisationer som vi är anslutna till? Hur påverkar vi på de olika internationella arenor där vi finns?
Följ med på min blogg – jag ska försöka ge en inblick i hur vi jobbar internationellt och vad vi åstadkommer.

Jag kommer inte bara att referera och beskriva utan också dela med mig av mina personliga tankar och funderingar kring det som händer på den internationella arenan.

torsdag 15 mars 2012

I dag är det Bryssel – träff med de europeiska arbetsgivarna. En omfattande dagordning skall diskuteras, livslång lärande, offentlig upphandling, en grönbok om omställningar och en vitbok om pensioner är några av dagens frågor.
Mötena i London i går med kollegor från våra systerförbund Unison, England och STAL, Portugal var båda ganska effektive men också informative och på sitt sätt trista. Utvecklingen i varken England eller Portugal är positiva. I England har man recession, BNP faller och arbetslösheten ökar. Över 175 000 offentligt anställda fick sparken i 2011 och en lång rad av välfärdstjänster försämrades – och man har bara genomfört 25% av de nedskärningar som regeringen har planerat. De resterande 75% kommer nästa två år. För fjärde år i rad är de offentligt anställdas lön fastfryst och med en inflation som är större än genomsnittet i EU har det store mänsklige konsekvenser.
I Portugal är det bara sämre, djup djup kris och samma kur och konsekvenser som i England, nedskärningar och uppsägningar, hög ungdomsarbetslöshet och ökat fattigdom och desperation, särkilt bland ungdomar. Och som kamraterna säger – detta är bara början.

tisdag 13 mars 2012

Omställningar, pensioner och en del annat

I denna vecka är det möten i EPSU och i den sociala dialogen samt ett möte med kollegor i vårt systerförbund i England.
På onsdag har vi möte i ledningen för EPSU:s fasta kommitté för Lokal och Regional förvaltning. I ledningen sitter kommitténs ordförande Anders Hammarbäck samt de två viceordförande som kommer från Unison i England och Stal i Portugal samt ett par sekretariatsfolk. Vi träffas hos Unison i London och syftet med möte är planering av vårens möten och aktiviteter och det är faktisk en ganska omfattande dagordning som spänner från en diskussion av en europeisk konferens, klimatförändringarna och den offentliga sektorn, offentlig upphandling, omställningar, en EPSU strategi för sociala tjänster och förberedelse av mötet i den sociala dialogkommitté som vi har på torsdag i Bryssel.
I den sociala dialogkommittén skall vi diskutera livslång lärande. Med utgångspunkt i ett EU-papper om ”New skills and jobs” skall vi se på utvecklingen på vårt område när det kommer till livslång lärande, utbildning och kunskaper/färdigheter. På eftermiddagen skall vi se om vi kan komma överens med arbetsgivarna på EU-nivå om en joint statement om ömställningar i den offentliga sektorn. EU-kommissionen har skrivit en grönbok om omställningar och hur man kan anpassa sig till förändringar. Den fokuserar primärt på den privata sektorn vilket vi tycker är synd, vi önskar därför att visa att också inom den offentliga sektorn ser vi ständiga omställningar i syftet att förbättra kvaliteten. Men också pensioner – EU Kommissionen har just offentliggjort en vitbok om pensioner – och sociala kriterier i offentlig upphandling är på dagordningen.
Men när jag nu är i London tisdag eftermiddag passar jag på att träffa min motsvarighet på Unison för att diskutera gemensamma frågor, bland annat PSI kongressen som äger rum i november och där vi just nu förbereder de olika dokumenten som skall diskuteras och fattas beslut om på kongressen.

tisdag 14 februari 2012

Praktiskt solidaritetsarbete är efter min mening spännande, givande och upplevelsesrikt. Särskilt når det ger mening, ger resultat och det gör Visions projekt i Botswana. För de involverade organisationer, som stärks, utvecklar sin förmåga att representera medlemmarna, att rekrytera nya medlemmar, förhandla kollektivavtal med arbetsgivarna och spela sin roll i civilsamhället. Det kan låta banalt, men det är det inte för kamraterna i Botswana, det är stora utmaningar och tuffe villkor som är deras verklighet.
Men också de kollegor som deltar i projektet, i dets planering och ledning, i workshopen och konferenserna eller andra aktiviteten också de är på en resa. De är starka och engagerade människor, det känns direkt i diskussionerna på mötena i helgen. Men det var särskilt tydigt där Olof och jag tillsammans med representanten från PSI åkte 5 mil utanför Botswana huvudstad till en liten stad för att närvaro och visa vår solidaritet med 39 kollegor som var åtalat för brott – enlig kriminallagen – i förbindelse med strejken förra året och som jag tidigare har berättat om. Jag skall inte gå i detalj, men summan av kardemumman är att åtalet mod kollegorna blev nedlagt för tillfället.
Olof Ambjörn – också internationell sekreterare på Vision - håll en kort tal till kamraterna utanför tingshuset efter domstolsförhandlingarna där han uttryckte vårt stöd och solidaritet, av vikten av att vi stödjer varandra i vårt arbete och försvar av mänskliga och fackliga rättigheter oansett var vi befinner oss.

måndag 13 februari 2012

Vision i Botswana

Vårt projekt här i Botswana involverar tre systerförbund som alla är medlemmar av vår globala organisation PSI (Public Service International – tidigare också kallat ISKA). Ytterligare är två lärareförbund med i samarbetet.
Våra systerförbund organiserar inom centraladministrationen, lokala myndigheter , hälso- och sjukvård samt allmännyttiga verk.
Projektets huvudrubrik är ”Decent work for Quality Public Services” och den rubrik täcker faktisk alla de projekten som Vision är en del av – i Turkiet, i Vietnam, i Södra Latinamerika, i Mauritius och så här i Botswana.
Projektet handlar primärt om hur man tacklar begränsningarna i de fackliga rättigheterna, stärka fackets förhandlingskapacitet, om ofasta och osäkra jobb och hur man kan förbättra villkoren för denna växande grupp, jämställdhet och likalön, involvering av kvinnor och unga i facket och fackliga aktiviteter och slutligen om kvalitet i välfärdstjänsterna. Det är jo ett ganska omfattande projektmål och därför fokusera man i de olika länderna också på mera specifika delar av programmet som bättra är i tråd med deras behov och önskar. Här i Botswana fokuserar man således på begränsningarna av de fackliga rättigheterna, involvering av kvinnor och unga i fackets aktiviteter och beslutfattande strukturer, på kollektivförhandlingar och rekrytering. De flesta av aktiviteterna inom ramen för ett projekt består av möten, seminarier/workshopen och konferensen – ibland kan det vara svårt att se skillnaden, men det är väl primärt arbetssättet och storleken som bestämmer vad det är.
I 2011 genomförde man t.ex. en rekryteringsworkshop och ett par om kollektivavtalsförhandlingar, härunder ett särskilt för kvinnor.
Projektet har varit stärkt påverkat av den stora strejk som genomfördas i perioden april – juni, där 90 000 av 15 0000 anställda i den offentliga sektorn strejkade som jag tidigare har omtalat här på bloggen. Strejken fyller fortfarande mycket i förbundens arbete och vill också påverka projektet i år.
För 2012 planeras en workshop om begränsningarna av de fackliga rättigheter och övergrepen på fackliga aktivister, en workshop som kanske senare i samarbete med PSI kan resultera i ett klagomål till ILO över dessa övergrep. Ytterligare planeras tre workshopen för förhandlare, det vill saga dem som skall delta i det såkallade ”Förhandlingsråd” där facket i framtiden skall förhandla löner och villkor med regeringen.

söndag 12 februari 2012

De samma frågor här som där

Mötet med Visions systerförbund i Botswana börjar idag först kl. 12:30. Det är söndag och för många här i Botswana betyder det kyrkatid. Religion betyder mycket mer i detta samhålla än hemma. Blev ganska överraskad över att mötet i går öppnades med en bön. Ordföranden för den nationella koordinationskommitté – som motsvarar SVISKA, samarbetet mellan de svenska PSI medlemsförbunden – gav strax ordet till en av kanslicheferna som så bad alla be. Det var en liten löjlig känsla, men jag får jo bara respektera att så är det.
Således kan jag jo tycka att religion är bra ting, den medförde att Olof och jag fick ett par timmers ledighed här till förmiddag, som vi bland annat kunna använda till liten reflektion över de senaste dagars upplevelser. Även att våra villkor, vår verklighet är så olika så är de helt stora principiella frågorna och diskussioner i stort de samma som här som hemma. Privatiseringar, omstrukturering av den offentliga sektorn som i detta land är ganska stor. Staten spelar den avgörande rollen i ekonomin och samhället, vilket den har gjort sidan frigörelse från den engelska kolonialismen i 1966.
Relationerna till det övriga fack, till de fackförbund som man kanske inte helt sympatisera med, av olika orsaker som inte behöver vara politiska, men mera av organisatoriska skäl, synen på rekrytering, förhållet till medlemmarna, till deltagande i strejken etc. Också relationerna till partierna är på deras dagordning, hur samarbetar man med dessa? Eller kanske primärt med det som är regeringsbärande och vad är konsekvenserna av detta när staten i kölvattnet av en omfattande strejk begränsar de fackliga rättigheterna?
Också förhållet till befolkningen, den allmänna opinionen, särskilt i ett strejkläge, hur säkra man sig stöd och uppbackning, båda under och efter en strejk? Att en strejk inte bara rör sig de anställdas löner och villkor men också välfärdstjänsternas kvalitet och att detta syns för andra än bara facket.
Jo det är spännande. Nu skall vi fortsätta mötet, dels för att diskutera vidare och för att planera projektverksamheten för resten av 2012.

fredag 10 februari 2012

Fin morgon i Joburg , sol men inte helt blå himmel, ljust da jag vaknade här till morgon runt 6:30 lokal tid (05:30 Stockholm tid) vilket jo var härligt. Blir hämtat kl. 09:00 och så är det träff på PSI:s regionkontor det mesta av dagen.
Blir en spännande dag och en del att diskutera. Sydafrikas president Jacob Zuma lagde igår fram en stor investeringsplan for att ”boost industri and jobs” på över 300 milliarder Rand (ungefär det samma i svenska kronor). Det är tydigt att här finns ingen EU-kommission eller IMF till att kräva att Sydafrika skall göra tvärtom som vi gör i Europa, försöka spara oss ut krisen. Industrialiseringsplanen som den kalles innehåller store investeringar i infrastrukturen, särskilt järnvägar och hamnar. Så mycket som 200 milliarder skall investeras i järnväger, bland annat för att få transporten av kul bort från vägarna. Två universitet skall byggas och en fond som skall stödja låginkomst gruppen så de kan få bättra möjligheter för huslån i bankerna är också en del av paketet. Ytterligare avsättas milliarder till hjälp för företag att anställa fler, för arbetslösheten är hög, ca 24 %. Detta är liten mindra är förra året, da arbetslösheten var 25 %, men under 2011 blev det skapt 365 000 nya jobb. Men det krävs mycket fler jobb och det skall ske genom som Zuma uttrycker det ”att industrialisera landet”.

Hoppas under de kommande dagar att diskutera planer med de kollegor jag komma att träffa för att höra hur de ser på denna stora plan. När man läser tidningarna är det tydigt, även att man tycker att Zuma höll ett bra tal och att det kanske var hans bästa tills nu, att Zuma uppmanas till att följa de många fina ord upp med handling.
Cosatu - The Congress of South African Trade Unions – välkomnar på deras hemsida investeringsplanen, men är besviken över att når man nu investerar så stora summar i vägar och järnvägar, att man så inte också planlägger förbättringar av den kollektive transporten. Förutsättningarna för att lyckas är enligt facket, att centraladministration förbättras så den förmår att genomföra så stora planer och att man tar itu med den omfattande korruptionen.
Vi – Olof Ambjörn och jag är nu ankommet till Johannesburg efter 11 timmars flygresa från Frankfurt i en A380, ett imponerande stort flyg.

Efter en snabb dusch på hotellet har vi haft möte med Jasper Goss från PSI och vi skall träffas igen senare i eftermiddag. Vi skulle också ha träffad PSI:s regionalsekreterare på PSI:s regionkontor (PSI står för Public Service International och är vår globala organisation). Men PSI skulle delta i ett möte i arbetsdomstolen så träffen är uppskjutit till i morgon. I morgon skall vi så ha är en mer generell orientering om det politiska och fackliga läge i Söder Afrika samt en utvärdering av de senaste årens aktiviteter i det samlade projekt och planerna för 2012.

Projektet i Söder Afrika är ganska stort och därför delat i flera delregionala projekten. Vision är engagerat i delprojektet för Botswana och Mauritius. På denna resa skall vi besöka Botswana och vi reser dit I morgon eftermiddag. I Botswana, i Gaborone stannar vi till måndag och vi skall träffa de kollegor som är ansvarliga för projektet i Botswana. Också här är det utvärdering av de senaste årens aktiviteter och planering av 2012 som är på dagordningen. Mötet i Botswana kommer att stå i ljuset av den omfattande strejken i den offentliga sektorn förra året. Strejken började den 4 april och slutade först den 13 juli. Vi kommer helt säkert att höra mycket om strejken och de blir spännande att höra mera om strejkens resultat. Under dagarna i Botswana skall vi också träffa våra fem systerförbund som alla deltar i projektet samt representanter från olika NGOar och regeringen.

Det hela slutar måndag med hemresa via Johannesburg.