Vision i världen


Vad gör Vision i Bryssel? Vad håller vi på med i de internationella organisationer som vi är anslutna till? Hur påverkar vi på de olika internationella arenor där vi finns?
Följ med på min blogg – jag ska försöka ge en inblick i hur vi jobbar internationellt och vad vi åstadkommer.

Jag kommer inte bara att referera och beskriva utan också dela med mig av mina personliga tankar och funderingar kring det som händer på den internationella arenan.
Visar inlägg med etikett solidaritet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett solidaritet. Visa alla inlägg

torsdag 20 juni 2013

Vilken väg väljer Turkiet?


Var med att tillsammans med kollegor i hela världen säga ifrån. Skriv på protestlistan och visa den turkiska regeringen att många reagerar mot polisens våld och arresteringar av regeringsmotståndare. Stöd det turkiska fackets krav på att polisens våld mot demonstranterna måste upphöra, att de ansvariga måste ställas till svars, att de som har gripits måste friges och att förbudet mot demonstrationer hävs. Gå in på http://www.labourstartcampaigns.net/show_campaign.cgi?c=1840 och skriv på, det gör skillnad.
 
Man kan bara vara jättebekymrad över utvecklingen i Turkiet. En helt odramatisk protest mot en plan om att bygga ett stort shoppingcenter i en park vid Taksimtorget i Istanbul – ett torg som har ett stort symbolisk värde för många i Turkiet – har utvecklat sig till omfattande demonstrationer och protester över hela Turkiet mot statsminister Erdoğan, för rätten att demonstrera och yttra sig och mot det som många uppfattar som Erdoğans smygande islamisering av samhället.
 
Erdoğans reaktion har varit brutal och blodig. Fem har dödas och tusentals har skadats.  Ytterligare tusentals har gripits av polisen och många åtalas nu för terrorism. Och även om det mesta av världen har protesterat så har Erdoğan försatt sin brutala och oförsonliga linje. Svaret på EU:s protester var förakt från Turkiets EU minister. Om detta svar är ett uttryck för att Turkiet inte längre anser ett medlemskap av EU som önskvärt, att Turkiet ser i andra riktningar än Europa, så är det oroväckande. Man kan säga mycket om EU och förhandlingarna om Turkiets medlemskap i EU, men Turkiets önskan om att gå med i EU, har medfört reformer av bland annat demokratin och rättssystemet. Det finns fortfarande en bit att gå när det gäller mänskliga och fackliga rättigheter, domstolen och rättssäkerheten. Men om Turkiet nu ger upp önskan om EU medlemskap och pressen från EU inte längre har någon betydelse, vad kommer det att få för konsekvenser för reformprocessen, för demokratin, för de mänskliga och fackliga rättigheterna?
 
Delar av den turkiska fackföreningsrörelsen, härav flera av Visions systerförbund, är mycket aktiva i protestaktionerna. En landsomfattande strejk organiserad av landets ledande fackförbund genomfördes i måndags med krav om att polisen stoppar våldet mot demonstranterna. Det globala facket har på olika sätt uttryckt sin solidaritet och har bland annat skickat protestbrev till den turkiska regeringsledaren Erdoğan. Du kan själv också uttrycka din solidaritet nu.

måndag 13 maj 2013

Samtal med kollegor om Vision i Världen

Hade idag den glädja och förmån att träffa mina kollegor på Visions Center i Göteborg för att berätta om Visions internationella engagemang. Det är tyvärr allt för sällan att jag får den möjlighet, så når det händer är det härligt och givande.
Det är alltid roligt att berätta om vad Vision gör på den globala arena och varför vi engagerar oss, varför vi är med i Public Service International och andra internationella organisationer.

Vi är med i PSI av primärt tre orsaker:

1.       Solidaritet - med våra kollegor runt om i världen som kämpar för rätten till att organisera sig, att förhandla kollektivt, att ingå kollektivavtal. Som kämpar för kvalitet i välfärden, ja en del kämpar för bara att få tillgång till välfärdstjänster och går inte så mycket upp i kvaliteten, den är än inte på dagordningen. Här är det mera en fråga om rätten till att få välfärdstjänster av olika slags. Vi har en roll och kan bidra, genom våra utvecklingsprojekt, konkrete solidaritetsåtgärder och samarbete med kollegor runt världen. Och vi bidrar faktisk och det spelar en roll att vi stödjar kamraterna i Botswana, i Turkiet och Egypten och där det behövs.

2.       Påverka - PSI riktar en del av sitt arbete emot internationella organ och institutioner som FN, ILO, IMF, Världsbanken, OECD och lobbar för vikten av en stark offentlig sektor, kvalitet i välfärdstjänsterna, fackliga rättigheter med mera. Vi vill vara med att till att påverka den globala dagordningen när det rör dessa frågor. Och det nyttar faktisk – IMF och OECD:s syn på den offentliga sektorn, på den aktuella åtstramningspolitiken har påverkats, inte ensamt av PSI, men också av PSI, i ett samarbete med andra globala fack och NGOar.

3.       Inflytande - PSI är också PSI Europa, EPSU. EU lagstiftning och politik påverkar Sverige och därmed också våra medlemmar och deras arbetsliv.  Vi vill ha inflytande på den politik som påverkar det svenska arbetsmarknaden. Här är den sociala dialogen på EU–nivå viktig, här kan vi förhandla direkte med arbetsgivarna på EU-nivå om frågor som utbildning, arbetsmiljö, kvalitet i jobben och andra frågor som är viktiga för medlemmarna. Men också att försöka påverka EU Kommissionen och EU Parlamentet är nödvändigt för att kunna få den inflytande som vi gärna vill ha och det kan vi få genom och i samarbete med EPSU. Och vi har faktisk inflytande - när det rör sig sociala kriterier i offentlig upphandling, den sociala dialogen med avtalet om hot och våld från tredje person, jämställdhetsplaner m.m. och samarbetet nationellt mellan de sociala parterna (fack och arbetsgivare) i olika länder, t.ex. de baltiska.

Det är därför vi är med!

onsdag 24 april 2013

En turkisk mardröm


Fackliga företrädare i Turkiet riskera inte bara fängelse, trakasseri, åtal för medlemskap av illegala organisationer, att förlora jobbet och mycket annat. De står också inför ett hot om att förlora rätten till att förhandla kollektivt på medlemmarnas vägnar och teckna kollektivavtal.
Rätten till att organisera sig och fackföreningarna är starkt reglerat. Lagstiftning reglerar i minsta detalj hur man kan bli medlem av en facklig organisation och vem som kan teckna kollektivavtal.
Att gå med i facket är inte bara att ta kontakt med det fackliga ombudet på arbetsplatsen eller ringa facket. Alla in- och utträde av en fackförening skall ske via en webb baserat och notar kontrollerat registrering. Detta system har i övrigt fått den bisarre biverkan att arbetsgivare tvingar anställda till via en dator på arbetsplatsen att avregistrera sitt medlemskap.
De fackliga organisationerna har inte automatisk rätt att förhandla och teckna kollektivavtal. Förhandlingsrätten förutsätter att man organiserar minst hälften av de anställda på en arbetsplats eller 30 % av alla anställda om företaget har mer än en arbetsplats. Och det är av alla anställda och inte bara av en specifik yrkesgrupp. Detta medför stor konkurrens mellan de olika fackförbunden om att organisera de anställda och få förhandlingsrätten. Konsekvensen är att det bara är ett fackförbund som kan representera de anställda på en arbetsplats och som kan teckna kollektivavtalet på det enskilda företaget.
Inte nog med det - en revision av lagen om fackliga organisationer betyder, att ett fackförbund inte bara skall organisera hälften av de anställda på en arbetsplats, det skall också inom de kommande åren kunna organisera minst 3 % av alla anställda inom en hel bransch. Det tycks kanske inte av mycket. Men det blir hurtigt ganska vanskligt när man beaktar villkoren för att kunna organisera, trakasserierna, hoten om att förlora jobben och mycket annat. Lägg till att den turkiska regeringen önskar att minimera den offentliga sektorn genom att lägga offentliga tjänster ut på entreprenad, ofta på korta kontakter på 11 månader. Konsekvensen är att allt fler anställs i korta och osäkra jobb och som flyttar från arbetsplats till arbetsplats. Detta gör det jo inte just lättare att organisera.   

fredag 12 april 2013

En dag i en turkisk domstol


Det är en farsartad upplevelse att sitta i en turkisk domstol där de åtalade är fackliga företrädare. Närvarade igår vid en domstolsprövning, där 22 fackliga förtroendevalda, här ibland också ordföranden KESK, en av centralorganisationerna i Turkiet, stod anklagade för att vara medlemmar av en illegal terrororganisation. Totalt 134 ledare på olika nivån i KESK är i dag i fängelse utan dom. De är alla anklagade utifrån terrorlagstiftningen. Det var 22 av dessa som igår stod inför en domare för att få deras sak prövad. Vid ett domarskrank högt över de 22 anklagade satt domare, hjälpdomare och åklagare. Mellan de 22 åtalade och åhörarna stod ett antal beväpnade fängelsevakter och bredvid stod en hårt beväpnad polis.
På plats bland åhörarna var vi ungefär 30 internationella gäster som deltog i olika solidaritetsaktiviteter.
Nu till det farsartade. Domaren inledde med att avtala med försvararna att han inte ville läsa upp åtalspunkterna i sin helhet. Han tycke tyckte det räckte med en sammanfattning. Det tyckte försvararna med för annars hade det tagit flera dagar. Åtalspunkterna var i stort kopierade och exakt likadana för var och en. Innehållet fanns i 3 pärmar. När domaren summerat var det dags för försvaret. En försvarsadvokat inledde med ett försvarstal där han pekade på de stora bristerna i bevismaterialet som inte gjort tillgängligt för varken åtalade eller advokater. Han ifrågasatte på vilket sätt rätten ansåg att vissa utvalda möten kunde utgöra plattformen för terroristverksamhet. Det fanns inte ett enda bevis mot de fackliga företrädarna.
Därefter gör var och en av de åtalade ett försvarstal. Flera av dem synbart berörda och nervösa. Det visar sig att bevisen är tunna eller obefintliga. Vanliga öppna fackliga möten stora som små hade blivit utpekade som plattform för kriminell verksamhet. Polisen hade avlyssnat telefonsamtal och kollat deras mejlkonversationer men egentligen inte hittat någonting. De flesta slutade med "Jag vill bli fri". Några hade suttit i fängslade i mellan 8-10 månader i väntan på bevismaterialet.
Rättegången höll på till klockan elva på kvällen och då meddelar åklagaren att han drar tillbaka åtalet i brist på bevis och därmed ska de släppas fria.