I dag är det Bryssel – träff med de europeiska arbetsgivarna. En omfattande dagordning skall diskuteras, livslång lärande, offentlig upphandling, en grönbok om omställningar och en vitbok om pensioner är några av dagens frågor.
Mötena i London i går med kollegor från våra systerförbund Unison, England och STAL, Portugal var båda ganska effektive men också informative och på sitt sätt trista. Utvecklingen i varken England eller Portugal är positiva. I England har man recession, BNP faller och arbetslösheten ökar. Över 175 000 offentligt anställda fick sparken i 2011 och en lång rad av välfärdstjänster försämrades – och man har bara genomfört 25% av de nedskärningar som regeringen har planerat. De resterande 75% kommer nästa två år. För fjärde år i rad är de offentligt anställdas lön fastfryst och med en inflation som är större än genomsnittet i EU har det store mänsklige konsekvenser.
I Portugal är det bara sämre, djup djup kris och samma kur och konsekvenser som i England, nedskärningar och uppsägningar, hög ungdomsarbetslöshet och ökat fattigdom och desperation, särkilt bland ungdomar. Och som kamraterna säger – detta är bara början.