Ett par spännande dagar i Bryssel

EPSU har i samarbete med ETUI – European Trade Union Institute – organiserat en konferens om ”Sparåtgärder, ekonomisk styrmedel och social- och arbetsmarknadspolitiken i Europa”. Syftet med konferensen var att dryfta hur de finanspolitiska sparåtgärder och reformen av de ekonomiska styrmedel som är på väg eller planeras i EU i kölvattnet på krisen vill påverka och ändra de europeiska samhällen, speciellt i förhållande till den offentliga sektors storlek och roll. Vill sparåtgärderna medföra ökade olikhet och social rättvisa. Är en mindra stat lösningen den rätte väg/lösning när man ser på vad som orsakade krisen?

Mer än tjugo ekonomer, företrädare från facket och arbetsgivare, Kommissionärer och anställda på EG-kommissionen med flera inledde på konferensen.

Vad jag inte visste för idag, var att det internt mellan EU Kommissionärerna är oenighet om riktningen, om rekommendationerna för sparåtgärderna, om reformen av de ekonomiska styrmedlen. Lyssnade på Kommissionär Maria Damanaki. Och hon var inte överens med sin Kommissionsordförande. Enligt henne står EU överför en skiljeväg. EU kommer inom de närmaste månader att träffa beslut som har betydelse för det kommande årtionde.

Det som Kommissionen nu lägger fram är inte avbalanserad. Det bör vara en bättra balans mellan sparåtgärder och tillväxt. Just nu är det allt för mycket fokus på nedskärningar och stort set ingen på investeringar.

Det finns också för mycket fokus på offentlig skuld. Den offentliga skuld är inte den enda obalans som finns i ekonomin och det finns olika metoden till att hantera skulderna. Konsolidering av de offentliga finanserna är nötvändig, men det gir ingen mening om den inte också skapar nya jobb. Jobb skall skapas nu, sparåtgärderna skall vara mera flexible så de inte så ensidigt drappar de fattigaste och så skall ökade skatter inte bare reducera underskottet, men också bidra till jobbskapelsen.

Bravo säger jag bara, härligt att veta att det finns diskussioner om den ekonomiske riktningen inom Kommissionen.

Två fantastiska dagar som det kunna skrivas mycket om.

Solidaritet med kollegor i Wisconsin, USA

Wisconsin republikanska guvernör, föreslår ta bort rätten till kollektiva förhandlingar för stora dela av statens anställda. Lärare, sanitetsarbetare, läkare, sjuksköterskor och en mängd andra offentligt anställda vill enligt föreslaget förlora deras rätt att förhandla sjukförsäkring, pensioner och andra förmåner.

Förslaget har medfört stora protester och internationell stöd från facket och andra.

SKTF har skickat nedanstående protestbrev till Wisconsins guvernör. Det är tillagt ett par meningar om behovet för social dialog, särskilt i samband med ändringar och omstruktureringar. Mycket talar för att Guvernören har behov för en ”kamratlig” samtal om fackliga rättigheter.

Governor Scott Walker
115 East Capitol Street
Madison, Wisconsin 53702

USA

Governor Walker,

I am writing on behalf of the Swedish Union SKTF to express our dismay over the developments regarding the collective bargaining rights for the public employees in Wisconsin.

We have been informed that you will seek to have legislation passed over the coming days that will eliminate collective bargaining rights for the employees in public services. This will be a serious violation of international labour conventions.

We regard your proposed unilateral action as an attack on one of the fundamental pillars in a well-developed democracy, where social dialogue and collective bargaining through trade unions secures constructive relationships between employers and employees. This kind of relationship has proved its high value in many countries, both in times of economic growth and during crisis.

Social dialogue has an important role to play not just in ensuring decent employment and working conditions for public employees but also in the contribution it can make to the delivery of efficient, effective and quality public services.

Successful management of change, in particular, demands dialogue and co-operation between social partners in all organisations.

We understand that you have refused to meet the unions to negotiate solutions that could contribute to balancing the budget - this is not the way we expect democratically elected leaders to act.

We have been informed that you have announced that you will call out the National Guard if public sector unions protest in what you may consider a disruptive way.

I am sure that you have been following the developments in Tunisia and Egypt and will welcome real democracies in these countries. For trade union members in these countries, their struggle is also related to respect for human rights and trade union rights. This includes the right to organise and the right to collective bargaining for public sector employees who have been in the front line fighting for democracy. Instead of attacking the public sector unions and their members in your state, we urge you to choose a constructive path and stand by commitments that have already been set out in legally-negotiated collective agreements.

Governor Walker, we ask you to show respect towards public workers and stop the unilateral attacks on their unions. A constructive relationship between your government and trade unions will most benefit the citizens of Wisconsin.

Best regards

SKTF

Dan Nielsen
International Secretary
The Swedish Union, SKTF
Kungsgatan 28A
Box 7825
S 103 97 Stockholm
Tel. +46 (0) 771 44 00 00
Tel. direct +46 (0) 8 789 6317
Mobil +46 70 318 6317

Det är inte snyggt

Det ser inte snyggt ut på arbetsmarknaden i Europa. I Ungern tillåtas en genomsnittlig veckoarbetstid på 60-72 timmar, i Österrike kan läkare beordras – utan medgivande - att jobba i 60 timmar. Och det är även att EU arbetsdirektivet fastsätter en genomsnitslig veckoarbetstid inklusive övertid på inte över 48 timmar. I flera av EU medlemsstater tillämpas arbetsdirektivet för offentligt anställda på en sådan sätt att man kan tvivla på om huruvida gränsen för arbetstiden följs.

Detta framgår av en rapport från EU Kommissionen om EU medlemsstaternas tillämpning av arbetstidsdirektivet. Och det är inte en god natt historia för små barn. Rapporten visar att ganska många länder på ett eller flera områden inte tillämpar arbetstidsdirektivet som det var tänkt eller som ett antal domar från EU domstolen kräver. Det gäller den maximale arbetstid och beräkningstiden – den period som den genomsnittliga arbetstiden kan beräknas över – på maximalt 4 månader. I Tyskland, Spanien och flera andra länder användas en beräkningstid på 12 månader.

Enligt arbetstidsdirektivet, vilket är bekräftat av flera domar från EU domstolen skall jourtid räknas som full arbetstid – detta sker inte i Danmark, Irland och Grekland. Når det rör sig arbetstidsdirektivets bestämmelser om kompensationsledighet tillämpas dessa i flera länder också på ett ganska tveksam sätt. Enligt direktivet har man krav på dygnsvila, veckovila och en rast under arbetsdagen. Men direktivet ger möjlighet för undantag under förutsättning av att man får extra vila t.ex. i samband med övertid. Denna vila skall ges strax efter övertiden. Detta sker inte i många länder, t.ex. Danmark, Grekland, Österrike, Frankrike och Italien.

EU Kommissionen står överför en ganska stor uppgift – att säkerställa att arbetsdirektivet tillämpas i alla medlemsstaterna. Nu vill Kommissionen emellertid hellre ändra direktivet och uppenbart göra det mer flexibelt, (läs: mer oprecist med fler möjligheter för undantag).

Europafacket förbereder sin kongress

I dag träffade jag Veronica Karlsson från Förbundsstyrelsen. Veronica är med i den TCO delegation som skall åka till Eurofackets (EFS) kongress som äger rum i Aten i dagarna 16 till den 19 maj. Dels skulle vi kolla upp på ett antal praktiska organisationsfrågor och dels skulle vi diskutera våra – det vill säga SKTF:s – önskar till ett framtidens Europafack. Vad är det för frågor vi vill som lyftas upp på kongressen och hur vill vi gärna att EFS prioriterar sina mål och uppgifter?

EFS är på full gång med att förbereda kongressen. Nu finns således andra utkastet till ett policy dokument. Huvudrubrikerna är sysselsättning, reglering av finansmarknaderna, Europas sociala modell, klimatförändringar och hållbar tillväxt, jämställdhet och mångfall, migration, arbetsmiljö och den sociala dialogen. Så det blir en ganska omfattande policy dokument man kommer att diskutera och fatta beslut om på kongressen.

Vi saknar dock en del i det utkast som finns nu och pekar på följande:

ú   Att EFS ser på sig själv, vem är man, vad vill man. I en tid där facket försvagas i stort set hela Europa är det dags att EFS sätter förnyelsearbetet på dagordningen, när det rör sig politiken och målen, prioriteringarna, hur man bemöter medlemmarna och de många oorganiserade som finns på arbetsplatserna. Det fattas skrivningar om de utmaningar vi står överför, organisering av isär yngre till facket, uppfattningen av facket och vad vi som fack själv kan göra för att stärka organisationerna och kollektivavtalens betydelse.

ú   Att EFS fokuserar mera på fackliga rättigheter, rätten till att organisera sig, till att förhandla kollektivt och ingå kollektivavtal. De fackliga rättigheterna mår inte bra i stora delar av Europa.

ú   EFS undgår stort set att nämna den offentliga sektor och välfärdstjänsternas betydelse. Inte ett ord om den offentliga sektorn betydelse för jobbskapandet, offentliga investeringar i utbildning och forskning, i infrastruktur m.m. I det hela tagit saknas ett stärkare stöd till den offentliga sektorn. Ett klart alternativ till den nuvarande ekonomiska politiken i Europa som till mestadels består av stora nedskärningar i välfärdstjänsterna och angrepp på och försämringar av offentligt anställdas villkor.

ú   Når EFS skriver om Europeiska sociala modellen ser vi gärna stärkare skrivningar om vad Europafacket menar med den sociala modell, vad vi önskar den skall vara och vilka krav ställer vi och vilken roll kan vi som fack spela. Också här undgår man stort set att skriva om den offentliga sektorn och när man omtalar de offentliga tjänster nämnas är det bara som något som skall försvaras och inte utvecklas och förbättras. Se ut över Europa, det behövs verkligen en bättra offentlig service och välfärdstjänster av hög kvalitet.

ú   Strukturella löneskillnader bör högt på dagordningen och det samma gäller kampen emot främlingsfientlighet och rasism.

SKTF försöker påverka genom TCO, idet TCO är medlem av EFS. Men vi har en tillgång mera, genom vår europeiska branschorganisation EPSU kan vi också påverka. Anders Hammarbäck som också är ordförande för EPSU:s fasta kommitté för lokal och regional förvaltning åker förhoppningsviss på ett EPSU mandat till EFS kongressen. Jag själv försöker att tillkämpa mig en plats i EPSU delegationen, vi får se om det lyckas.