Grönbok om pensioner

EU kommissionen har publicerat en grönbok om pensioner – ”Med sikte på tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU” som den så snyggt kallas. En grönbok är ett sorts upplägg till diskussion om ett specifikt ämne, där Kommissioner ställer en rad olika frågor som ofta rör sig om framtidiga EU initiativen och lagstiftning. Regeringer, facket och arbetsgivarna och andra som har intressen i frågan som lyftas av Kommissionen kan skicka in yttrande. På bakgrund av de inskickade yttrande skriver Kommissionen så vanligviss en vitbok, som innehåller förslag till framtidig lagstiftning eller andra initiativen på EU nivå inom det specifika området/ämne.

Når det rör sig arbetsmarknads- och sociala frågor skall arbetsmarknadens parter höras. Det sker ofta genom Europafacket som skickar en förfrågan till sina medlemsorganisationer om de vill yttra sig i frågan, som t.ex. nu om grönboken om pensioner. TCO tar som medlem av Europafacket kontakt till förbunden i TCO för att få bidra från medlemsförbunden till sitt yttra sig om grönboken om pensioner. Det finns också nationella hearingsprocessen och det är också möjligt att svara EU Kommissionen direkte. Denna möjlighet finns också för SKTF

Vi har i SKTF skickat nedanstående kommentarer till TCO:

1.       Alla medlemsstater bör vara skyldiga att ha ett pensionssystem (som kan bestå av olika delar – statspension och i tillägg härtill tjänstepensioner, privata pensionssparande) som säkra en pension till alla som är stabila oavsett den aktuella ekonomiska situationen.

2.       Huvudsyftet med pensionssystemen och EU reglering på området måste vara att säkerställa de kommande pensionärernas pension och inte hållbara statsfinanser.

Om EU skall ta nya initiativ på pensionsområdet så är en av de viktigaste uppgifterna att se till att medlemsländerna har ett pensionssystem samt att dessa uppfyller vissa viktiga grundkrav i form av nivå, värdesäkring och förutsägbarhet

3.       Arbetsmiljö, livslångtlärande och ändrade attityder mot äldre är viktigare för att förmå fler att arbeta längre än att pensioner är flyttbara. Det kan därför verka motsägelsefullt att Kommissionen i sin strävan efter att minska de administrativa bördorna för företagen tänker ändra och försämra arbetsmiljölagstiftningen på EU-nivå (Stoiber-rapporten).

4.       En högre pensionsålder ger inte i sig själv fler jobben. Fler jobben kräver en lång rad av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det finns inget perspektiv i att äldre på arbetsmarknaden istället för pension skall ha arbetslöshetsersättning.

5.       En reglering ska ange minimikrav och ska inte inkräkta i den fria rätten att teckna kollektivavtal och igenom dessa avtalsbaserade tjänstepensioner.

6.       Det finns skillnader på att ta med sig pensionsrättigheter och att flytta sitt pensionsuppsparande från det ena system till ett annat eller över landgränserna. Det viktigaste är rätten till intjänande av pensionsrätter, att bibehålla sina pensionsrättigheter, att pensionsrättigheter behandlas lika oavsett var man är bosatt eller om man är kvar pensionssystemet eller flyttat till ett annat på grund av jobbskifte.

7.       Alla anställningar ska vara förknippade med pensionsrätt oavsett sysselsättningsgrad och anställningsform. Kollektivavtalssystemet ger en struktur för att hantera detta. Kommissionen bör uppmuntra arbetsmarknadens parter att inrätta kollektivavtalade tjänstepensionssystem.

8.       Förmåner ska vara destinerade till en individ och vara värdesäkrade för framtiden. Reglering på EU nivå kan säkerställa att folks pensioner inte äventyras och utsättas för spekulation.

9.       En uppgift för EU kan vara en gemensam europeisk standard för skydd av arbetstagare vid insolvens i företagen.

10.    Kan också vara en idé att skapa en upplysningstjänst för pensionsinformation för att öka förutsägbarheten och reglera hur information om pensionsförmåner ska ske så att informationen är standardiserad så att individen kan följa intjänade pensionsförmåner oavsett intjänande land och system.

Jag kan bli så förbannad

Just nu använder jag en del tid i flyget och på flygplatser på att läsa en rapport från University of Greenwich ”Why we need public spending”. Den är väldig spännande att läsa. När jag läser den och jämför den med vad som händer runt i Europa kan man bli ganska upprört. Till exempel – det påstås ofta från politiskt håll med stöd från all världens ekonomer att en stor offentlig sektor är ett hinder för en stor tillväxt, att det offentliga förbruk är en börda för en marknad ekonomi, där vill växa snabbare och mycket mer om man genomförde nedskärningar i det offentliga förbruket. Rapporten visar emellertid ett klart samband mellan offentligt förbruk och hög tillväxt – att ekonomisk tillväxt går hand i hand med ökat andel av offentliga kostnader/förbruk i förhållande till BNP.

Ett annat exempel är den enorme stöd till de krisdrabbade bankerna – hjälpen till bankerna utgör 1 900 milliarder amerikanska dollars. I England utgör hjälpen till den finansiella sektorn 20 % av BNP eller vad som motsvarar halvdelen av det samlade årligen offentliga förbruk. Och nu skall man i England spara mer än 80 milliarder pund genom nedskärningar i välfärdstjänsterna, fast frysning av lönerna för offentligt anställda som tjänar mer än 235 000 kronor, ökat priser på transport och mycket annat. Finans- och den ekonomiska krisen blev inte orsakat av ökat offentliga kostnader, underskott eller skuld. Tvärtom så är det skattepengar som har finansierat bankerna och de ekonomiska stimulanspaketen som har vart nödvändig som konsekvens av krisen. Och nu skall skattebetalarna och särskilt de offentligt anställda betala en gång till. Ungefär 500 000 offentligt anställda kommer att förlora sina jobb i England tillsammans med 500 000 i den private sektorn. Det tycker den engelska regeringen är fair – av 23 ministrar är 18 millionärer i pund.

Filantropi kapitalism

Tisdag kväll da jag var kommet till Bryssel tittade jag TV och så jag ett program på CNBC, en amerikansk business kanal. Programmet handlade om Filantropi kapitalism som det blev kallad. Filantropi kapitalism är en särskilt variant av kapitalism, där jätte rika kapitalister som Bill Gates, Warren Edward Buffett och andra ungefär 40 personer ger stora delar av sina förmögenheter till olika fattigdomsprojekten, det kan vara i utvecklingsländer eller hemma, t.ex. i ghetton, där det finns stor fattigdom etc.

Programmet vista en del bra och intressant projekten men vista också att detta sätt för hjälp inte är helt oproblematisk och att deras hjälp ofta följs av ett förbättrat investeringsklimat för just deras företag, så man kan kalla det en sorts hjälp till självhjälp. Väldig roligt att lära om.

En av de helt stora aktörerna är Robin Hood Foundation – kolla deras hemsida http://www.robinhood.org/home.aspx.

Det var faktisk ett jätte intressant program – tur att jag vid ett tillfälle zappade mellan kanalerna på en kväll, där jag inte hade bättra att göra.

Skulle vi inte göra en skillnad?

Sitter just nu till möte med de kommunala arbetsgivarna på EU nivå och diskuterar ett såkallade ”staff working paper” från EU kommissionen om den sociala dialogens funktion och potential. I detta staff working paper pekar Kommissionen på erfarenheterna från dialogen och vilka utmaningar som finns.

När man läser Kommissionens paper ser man att vår sociala dialog inom den kommunala sektorn inte är särskilt synlig för Kommissionen och jag fruktar inte heller för våra medlemmar och kommunala arbetsgivare och politikerna. I fall vi tycker det är ett problem så föreslog jag att vi inom dialogkommittén skulle försöka att hitta områden, där gemensamma aktiviteter kunna medverka till at vi blev mera synliga och att vi gjorde en skillnad för dem som jobbar i den kommunala sektorn.

Två områden kunna medverka till detta. Det ena är arbetsmiljöområdet. Vi vet att EU Kommissionen påtänker att ändra EU:s arbetsmiljölagstiftning, ändringar som kanske kan betyda att små och lågrisk arbetsplatser undantas lagstiftningens bestämmelser, t.ex. för skyldigheten att göra riskbedömningar. Och da lång de flesta kommunala arbetsplatser är små och beroende på definitionen av lågrisk också lågrisk arbetsplatser kan konsekvenser bli att största delen av de kommunala arbetsplatserna kommer att undantas. Ett annat område är den växande rasism och främlingsfientlighet i hela Europa. Kunna vi i gemenskap – kommunala arbetsgivare och facket – genomföra en kampanj för racismfria arbetsplatser i hela Europa tror jag vi ville bli väldiga synliga och verkligen göra en skillnad.

Anders Hammarbäck, ordförande för sociala dialogkommitteen ledar mötet.

Representanten för de kommunala arbetsgivarna i Europa

Djävulen finns i detaljen

Träffade idag på ett möte i EPSU en fransk kollega. Han gav en kort redovisning om konflikten i Frankrike. Och i alle fall en sak står klart – konflikten, de många strejker och demonstrationer kommer att fortsätta en tid framöver. I morgon har man en omröstning i Parlamentet om ändringar i pensionssystemet. Även att de redan nu finns vissa omskrivningar i propositionen så är det inte nog för de fackliga organisationerna. Innan omröstning i Parlamentets andra kammare som förväntas att vara i nästa vecka tror man att det kommer att bli förhandlingar. Men strejkerna och demonstrationerna kommer att fortsätta för att lägga maximalt press på regeringen. Demonstrationerna stöds fortfarande av 70% av befolkningen och som min franska kollega sa så är det politiska landskap ändrat – facket är samlat och förenat i denna fråga och en stark allians med socialister, vänstern och miljöpartiet är bildat.

När man läser tidningarna och lyssnar till TV hemma så rör frågan sig ändringar i pensionsåldern, att den skall ökas från 60 till 62. Inte många vill tycka att det är ett problem, vi har ju själva en pensionsålder på 65 även om möjligheten för att gå tidigare finns. Men det finns ett par intressanta detaljer. Den viktigaste är kanske att man idag måste jobba 40 år för man kan få full pension, så om man vill gå på pension som 60-årig måste man ha jobbat sedan man var tjugo. Och det är långt från alla som gör det, genomsnittsåldern när man inträder på arbetsmarknaden i Frankriken är 23 år. För det flesta betyder det att full pension först uppnår från 63 års ålder. Och nu vill man höja från 40 till 42 år för full pension kan fås. Och för många i Frankrika betyder det först full pension när man blir 67 eller 68.

Jo, djävulen finns i detaljen, den vi inte alltid får kunskap om och därför ofta dra förhastade konklusioner.

Tid till reflektion

Det är ett par dagar sedan den globala konferens om offentliga välfärdstjänster slutade och det har vart möjligt att reflektera liten. Helt personligt tycker jag det har vart en av de bästa internationella konferenser har jag deltagit i. I allt 62 inledningar, 31 kvinnor och 31 män, inte så dumt faktisk.

Det är jo bra att SKTF, det vill säga Anders Hammarbäck och jag får möjlighet för att delta i en sådan konferens. Men vad kommer det att betyda för medlemmarna i SKTF, vilken nytta får de av deltagandet i konferensen?  Omedelbart ingenting, tyvärr, för detta är ett långt drag som måste tas. Det beror också på om vi tar ansvar för konferensens budskap, nämligen att formulera en helt ny vision for välfärdstjänsterna, att samarbeta om detta på nationellt nivå och bilda nya och överraskande allianser. Och det tycker jag vi skall. Nu hoppas jag att de globala fackliga federationerna tar på sig ansvaret, dels för att färdigöra Chartern för offentliga välfärdstjänster och handlingsplanen, planen för hur vi skall förverkliga visionen och för att meddela och diskutera med sina nationella medlemsorganisationer om konferensens resultat. Konferensen var jo organiserat av alle de stora globala fackliga federationerna och det är för så vitt nytt, att andra än offentligt anställdas förbund vill ta ansvar för välfärdstjänsterna kvalitet. För från Sverige var det  SKTF, Kommunal och SSR som deltog, men ingen från den privata sektorn, från Handels, Metall, Unionen och de andra som kunna ha vart med. Vi får ta kontakt med dem för att dryfta hur vi kan jobba vidare nationellt. Bare om vi gör det kan medlemmarna i SKTF få nytta av deltagande i denna konferens.

Dag 3

Nu er konferensen om kvalitative offentliga välfärdstjänster snart slut. Det har vart jätte intressant och givande att delta. Som jag skrev igår så är villkoren for offentligt anställda och kvaliteten i de offentliga välfärdstjänsterna väldig olika. Når jag sitter och lyssnar till diskussionerna så kan våra problem hemma verka ganska små och obetydlige. Men vi kan och får inte jämföra de olika problemen, gör vi det blir det farligt för därmed reducerar vi vår rätt till att förbättra villkoren hemma och byter ut denna med tacksamhet. Det är villkoren som är olika. För oss handlar det kanske om att förbättra kvaliteten i våra skolor medans det för andra handlar om att få tillgång till utbildning, att säkra att barn i det hela taget kommer i skola.

Jag lovade i förrgår att jag ville återkomma till Kumi Naidoos tal. Det var väl riskabelt . En sak är att berätta om ett tal, men en annan är att berätta om en upplevelse, det kan man inte. Och det var en speciell upplevelse att lyssna till Kumi. Hans tal var fantastiskt också för han som person är unik. Jag kan därför bara hänvisa till konferensens hemsida där hans tal är omtalat. Länken är http://www.qpsconference.org/content/kumi-naidoo-peace-principles-and-courage-fight-crisis-together.

Vad håller vi på med?

Ibland tvekar jag på vad det är vi håller på med. Här sitter vi flera hundrade från facket i stora delar av världen och diskuterar hur vi kan formulera ett alternativ till den aktuella ekonomiska politik som för nuvarande försöker att lösa den ekonomiska krisen genom våldsamma nedskärningar och försämringar i de offentliga välfärdstjänsterna, i pensioner, i offentligt anställdas löner och villkor.

Vi vill formulera en ny vision för den offentliga sektorn, för välfärdstjänsterna. Och så förlorar vi ändå fokus. Idag har vi lyssnad på två inledare från Norge.

Det ene handlade om den såkallade modellkommunmetodiken, om kommuner som har infört en samarbetsmodell, där de anställda involveras i arbetet med utveckling och omställning. Tanken bak modellen, själva grundidén, är att de anställda är de som känner bäst till arbetsprocesserna, till arbetskulturen, samarbetsrelationerna och brukarna, medborgarna. Därför vill det ofta också vara de anställda som har de goda/bästa förslag till ändringar och lösningar som gör jobben och välfärdstjänsterna bättra.

Den annan inledning handlade om jämställdhetens villkor i Norge, hur man har jobbat med jämställdhet och likalön och vilka utmaningar man står överför primärt när det rör sig frågan om strukturelle löneskillnader. Sistnämnde känner vi också hemma i Sverige.

Det är bra att dra fram konkreta exemplar på hur man har jobbat och hittat lösningar på utmaningar som vi står överför. Men frågan är om vi inte skjuter över målet vid att dra fram erfarenheter från Norge och andra av de nordiska länderna i detta sammanhang. Villkoren för den offentliga sektor och välfärdstjänsterna är otrolig olika och vår värld är långt från den värld som kollegorna från Latinamerika, Afrika och Asien, ja även från USA och Australien.

Jag ville hellera ha lyssnat och deltaget i en diskussion hur vi hitta en gemensam utgångspunkt, hur vi kan bilda nya allianser och sätta frågan om kvalitet i välfärdstjänsterna på dagordningen på ett nytt sätt, globalt som nationellt. Det nästa fråga är nämligen hur vi tar diskussionerna på denna konferens med hem. I morgon skall vi diskutera det charter som jag omtalade för ett par dagar sedan. Hur förpliktar det oss hemma och då alla globala fack är med och därmed de flesta fackföreningar i Sverige så bör vi väl hemma i Sverige ha en gemensam diskussion om hur vi omsätter detta Charter till konkrete förslag och initiativ, t.ex. skapa nya allianser för att nå våra mål – världens bästa välfärd?

Dag 2

I dag börjar vi med en inledning av en gammal kämpe – Samir Amin, ekonom från Egypten. Minns att ha läst ett par av hans böcker da jag var ung. Och det är en del år sedan så jag minns inte riktigt vad som böckerna handlade om. Om jag minns rätt så är han en av huvudmännen bag teorin om den tredje vägen för utvecklingsländerna. Alltså verken den västliga kapitalism eller kommunismen i ost, men en tredje väg. Han val väldig inne på 70 och 80-tallet. I dag är han direktör i det afrikanske kontor för Third World Forum och han är president för the World Forum for Alternatives. Blir spännande att lyssna till honom.

Senare idag har vi workshop, fyra stycken om ”Public service for all”, ”Sustainable cities”, ”People are the profit” och ”Working on the egde”. Så blir det förhoppningsvis mer tid till diskussion.

Vilken dag

Har firat min födelsedag i Genève, vad gör man inte i facket tjänst? Det blev ändå en jätte intressant och bra dag.

Först en intressant och givande första dagen av konferensen om offentliga tjänster.

Därnäst fotballskväll – Danmark emot Cypern, vi vann 2 – 0. Så matchen på en lokal pub tillsammans med svenska kollegor. Tyvärr gick det inte bra för Sverige som förlorade till Holland.

När det rör sig konferensen vet jag inte var jag skall börja och sluta – 16 intressante och tankeväckande inledningar. Det kräver kanske liten tid till reflektioner för det ger mening att berätta om dagens diskussioner. Lyssnade på Kumi Naidoo från Greenpeace och ”Global Call to Action agains Poverty”, men förre detta också anti-apartheid aktivist i Sydafrika. Otroligt spännande person och jag lovar att återkomma till hans inledning. Lyssnade också till Naoko Otobe från Casablanca Dreamers. Ja, vem är det. Har aldrig hört om dem, men kolla deras hemsida http://www.casablanca-dream.net/, väldig intressant.

Och sådan var det hela dagen, den ene intressante inledning efter den annan. En som också var intressant att lyssna på var Richard Samans, Managing Director i World Economic Forum, men också med i tanksmedjan Center for American Progress. Kolla deras hemsida http://www.americanprogress.org/.

Det är sent nu, så det blir inte mer från min hand i kväll. Bare en tankeväckande information från konferensen i dag.

Det finns fyra milliarder människor som inte har en adress – de kan inte få ett brev från en medlem av familjen eller en vän, ej heller en tidning. Och vartill skickar man röstkortet?

Från konferensen - en av flera paneldiskussioner.

Fotball blev det också till – men det är helt omöjligt att se.

On the road again

Så kör det på igen. Ankommet till Genève. Som jag skrev för en vecka sedan skall jag de nästa tre dagarna delta i en stor konferens om kvalitet i välfärdstjänsterna (Quality Public Services). Konferensen organiseras av flera internationella fackliga organisationer som samarbetar inom ramen av Rådet för Globala Facket (Council of Global Unions). Rådet för Globala facket bildades i Bryssel i januari 2007 och i dag är alla de globala facken med.
Rådet för Globala Facket skapades för att uppmuntra närmare samarbete mellan globala fackliga organisationer i syfte att agera mer effektivt på internationell nivå, gynna bättra förutsättningar för organisering och kollektiva förhandlingar.  Förutan ISKA – Internationalen för Stats- och Kommunalt Anställda – som SKTF är ansluten till är det bland andra också lärarnas globala fack, metallarbetarna, transport, finans och journalisterna som är med i Rådet och med till att organisera konferensen.

Denna konferens blir således inte bara ett nytt partsinlägg i diskussionen om viktigheten av den offentlig sektor från dem som jobbar i sektorn. Men nu är alle de som via skatter mm är med till att finansiera den offentliga sektor och som använder de olika offentliga tjänsterna med till att diskutera framtiden för den offentliga sektorn och det i en tid, där vi globalt ser stora nedskärningar i den offentliga sektorn och välfärdstjänsterna, försämringar av pensioner och lönesänkningar för offentligt anställda. Det tycker jag ger ett helt nytt perspektiv för diskussionen.

Konferensen börjar i morgen tisdag med inledningar och diskussioner om bland annat ”En global dagordning för välfärdstjänster av hög kvalitet”, om den ekonomiska krisen, FN:s millennium mål och mycket mera.

Global konferens om välfärdstjänsterna

I nästa vecka skall jag delta i en konferens anordnat av ISKA – ”Internationalen för Stats- och Kommunalt Anställda” som SKTF är ansluten till – i samarbete med andra globala fack. Konferensen handlar om kvaliteten i den offentlige service/välfärdstjänsterna och syftet är att hitta som det skrivas på hemsidan http://www.qpsconference.org/ ”innovative strategier” till att förbättra och utöka offentliga tjänster av hög kvalitet. Programmet för konferensen som äger rum i Genève i nästa vecka kan ses på ovannämnde hemsidan.

På konferensen skall vi diskutera en charter med rubriken ” Geneva Quality Public Services Charter” som också kan hittas på hemsidan ovanför. Det finns också en handlingsplan, som skall utgöra grunden för det globala facks gemensamma aktiviteter.

Inom SVISKA - det vill säga de svenska fackförbund som är med i ISKA - har vi diskuterat förslaget till chartern. Vi tycker det är ett gott förslag och det kan förhoppningsvis bidra till goda diskussioner på konferensen. Vi önskar att lägga till ett stycke i chartern om viktigheten av en god, korruptionsfri och transparang administration och att detta är en rätt på lika fot med andra välfärdstjänster.

Jag har idag skickat förslaget till ISKA och också försökt att lägga det på konferensen hemsida. Det som jag har skickat är följande:

We will propose an amendment to the draft text paragraph five, bullet 3 after ”…health and education,”  saying ” a good, corruption-free and transparent administration,….” and then the rest of the meaning.

We mostly focus on health, education and other welfare services and often forget the services that are premises for our possibilities to provide public/welfare services of high quality. Therefore we would like to point out the need for and the right to a good and transparent administration free of corruption.

Jag återkommer med mer information i näste vecka under konferensens gång.

Tillbaka i Stockholm

Tillbaka i Stockholm igen. Besök av danska kollegor från SKTF:s danska systerförbund HK/Kommunal. 40 förtroendevalda har idag besökt SKTF Stockholm. Vi åkte med dem till Norrtälje, där vi träffade läkarsekreterare, teknik- och miljöförvaltningen, kommundirektören och arbetsförmedlingen. Jätte intressant och bra organiserat. Kamraterna på Stockholm centret och i Norrtälje har gjort ett jättebra jobb.

Europeiskt avtal om våld från tredje person

Efter möten i Liaison Forumet anordnade EU-kommissionen en liten ceremoni, där en ny europeiskt avtal om hot och våld från tredje person skulle undertecknas av facket och arbetsgivarna. Fackliga och arbetsgivarorganisationer inom bland andra sjukhus- och utbildningssektorn, lokal och regional förvaltning och handel har ingått ett avtal/guidelines om hur man förhindrar och reducerar våld från tredje person. Från facket var det bland andra EPSU som SKTF är anslutet till, ETUCE (lärarna) och UNI Europa (Unionen är med här). CEMR, de kommunala arbetsgivare, Hospeem, sjukhus arbetsgivarna – SKL är med i båda organisationerna är två av de fem arbetsgivarorganisationer på EU-nivå som skrev under på avtalet.

På fotot ses Anders Hammarbäck och generalsekreterare i EPSU Carola Fischbach-Pyttel underteckna avtalet.

Möte om den sociala dialogen

Idag hade vi ett extraordinärt möte i det såkallade Liaison Forum. Det är ett forum, där EU kommissionen träffar de sociala parter, det vill säga facket och arbetsgivarna på Europa nivå. Jag deltog i mötet samman med SKTF förra förhandlingschefen Anders Hammarbäck. Och varför deltog vi i detta möte? Jo för att EPSU – SKTF:s europeiska branschorganisation och en del av Europafacket – är part i den sociala dialogen. Tillsammans med de kommunala arbetsgivare på Europanivå, CEMR som SKL är anslutna till utgör vi den sociala dialogkommittén för lokal och regional förvaltning. Anders Hammarbäck är ordförande i kommittén. Det är en av många sektorsdialogkommittéer som finns på EU nivå. Representanten för dessa var bjudit in till mötet idag. Syftet med mötet var att diskutera det aktuella läget i den sociala dialogen på sektorsnivå. Diskussionerna tog utgångspunkt i ett ”staff working paper on the sectorial social dialogue” som EU-kommissionen har skrivit. Pappret är blivit till efter en hearing av såväl facket som arbetsgivarna. Vi har besvarat en omfattande frågeenkät från EU-kommissionen och nu ger Kommissionen sitt bud på vilka utmaningar den sociala dialogen står överför på EU-nivå och hur de gärna ser den utveckla sig de kommande åren.  EU-kommissionen vill se flera bindande avtal på EU-nivå mellan facket och arbetsgivarna. Det finns för många joint statements och inte bindande guidelines, tool kits och liknade. Vidare ser Kommissionen gärna att man blir bättra på att delta i de konsultationer som Kommissionen inviterar till om olika frågor inom social- och arbetsmarknadspolitiken. Kommissionen kommer under hösten och vintern till exempel att konsultera de sociala parterna om arbetstidsdirektivet, utstationeringsdirektivet och en utvärdering av upphandlingsdirektiven. Kommissionen vill också att de sociala dialogkommittéer utvidgar deras arbetsprogram till också att omfattar som klimatfrågan, finansmarknaden. Slutligen vill Kommissionen också att facket och arbetsgivarna spelar en större roll i att förverkliga EU 2020 strategin, den strategi som följer upp den tidigare Lissabonstrategi.

Det var en jätte lång dag – 24 inledningar och ytterligare en del bidrag från deltagarna. Men väldig intressant, det sker väldig mycket inom ramen för den sociala dialogen på EU-nivå.