En turkisk mardröm

Fackliga företrädare i Turkiet riskera inte bara fängelse, trakasseri, åtal för medlemskap av illegala organisationer, att förlora jobbet och mycket annat. De står också inför ett hot om att förlora rätten till att förhandla kollektivt på medlemmarnas vägnar och teckna kollektivavtal.

Rätten till att organisera sig och fackföreningarna är starkt reglerat. Lagstiftning reglerar i minsta detalj hur man kan bli medlem av en facklig organisation och vem som kan teckna kollektivavtal.
Att gå med i facket är inte bara att ta kontakt med det fackliga ombudet på arbetsplatsen eller ringa facket. Alla in- och utträde av en fackförening skall ske via en webb baserat och notar kontrollerat registrering. Detta system har i övrigt fått den bisarre biverkan att arbetsgivare tvingar anställda till via en dator på arbetsplatsen att avregistrera sitt medlemskap.
De fackliga organisationerna har inte automatisk rätt att förhandla och teckna kollektivavtal. Förhandlingsrätten förutsätter att man organiserar minst hälften av de anställda på en arbetsplats eller 30 % av alla anställda om företaget har mer än en arbetsplats. Och det är av alla anställda och inte bara av en specifik yrkesgrupp. Detta medför stor konkurrens mellan de olika fackförbunden om att organisera de anställda och få förhandlingsrätten. Konsekvensen är att det bara är ett fackförbund som kan representera de anställda på en arbetsplats och som kan teckna kollektivavtalet på det enskilda företaget.
Inte nog med det - en revision av lagen om fackliga organisationer betyder, att ett fackförbund inte bara skall organisera hälften av de anställda på en arbetsplats, det skall också inom de kommande åren kunna organisera minst 3 % av alla anställda inom en hel bransch. Det tycks kanske inte av mycket. Men det blir hurtigt ganska vanskligt när man beaktar villkoren för att kunna organisera, trakasserierna, hoten om att förlora jobben och mycket annat. Lägg till att den turkiska regeringen önskar att minimera den offentliga sektorn genom att lägga offentliga tjänster ut på entreprenad, ofta på korta kontakter på 11 månader. Konsekvensen är att allt fler anställs i korta och osäkra jobb och som flyttar från arbetsplats till arbetsplats. Detta gör det jo inte just lättare att organisera.