The English Nightmare

Träffade en god kollega från Unison i England i dag på ett möte på EPSU i Bryssel. Frågade om läget i England och det borde jag kanske inte ha gjort. För det förstörde bara humöret. I stort sett hela England ser man stora nedskärningar och avskedanden. Och vi pratar inte om ett hundratals, men om tusentals av kommunalt anställda som just nu får sparken. I många kommuner beror det på att man fattas pengar till att finansiera välfärdstjänsterna på grund av regeringens politik. Men i vissa kommuner och städer behövs inte stora nedskärningar, ekonomin tillsäger inte detta. Det är ren ideologi – man vill reducera den offentliga sektorn och ta bort välfärdstjänster. Man pratar om ”the big society” – i grova drag betyder det att man tar bort kommunala välfärdstjänster och avskedar personalen och härefter förväntar och hoppas på att själva samma personal och volontärorganisationer tar över.

Vårt systerförbund är också under en våldsam press i många kommuner – från arbetsgivarhåll kräver man stora försämringar av kollektivavtalen. Efter två med fastfrysning av lönerna vill man minska lönerna, ta bort förmåner, till exempel föräldrapenning som i England ensidigt drabbar kvinnor, de som i övrigt är de lägst avlönade. Och vill Unison inte acceptera dessa försämringar av löner och anställningsvillkoren så medför det bara att de kommunala arbetsgivare inte längre vill erkänna Unison som förhandlingsberättigat motpart. Tänk om det hände hemma hos i Sverige!

I tillägg vill regeringen försämra den kommunala pensionen. Dels vill man spara en milliard pund, pengar som skall användas till att hålla de kommunala skatterna nere, dels vill man att de kommunalt anställda själv skall betala mera till pensionen. Inte för att förbättra den, men för att spara pengar.

Jo, just nu är det inte roligt att vara i England, om man inte är turist.

En vanlig "dag" på jobbet

Köpenhamn, Stockholm, Helsinki och nu Bryssel – en vanlig dag ”på kontoret”. I går tisdag började med möte i TCO:s EU-nätverk. Tillsammans med kollegor från flera TCO förbund diskuterade vad som är på gång i EU – Euro-krisen, ekonomiska styrmedel, skatt på finansiella transaktioner, visstidsanställningar och EU-rätten och en del andra EU-frågor som har konsekvenser för den svenska arbetsmarknaden.

Med utgångspunkt i en rapport från TCO om EFS kongressens diskuterades EU lagstadgade minimilöner. Vi och de övriga centralorganisationerna i Norden utsättas för ett hårdare og hårdare press från EFS i denna fråga. EFS vill ha EU lagstadgade minilöner – hur det så skall kunna ske – och redan på kongressen hade man ett önska om att fatta ett beslut om ett sådant krav. Vi lyckades från nordiskt håll att förhindra detta och uppskjuta beslutet till senare. Men det är bara en tidsfråga – jag tror det är utom all tvivel att vi kommer att bli överkört i EFS. En stor majoritet stödjer kravet, vi i norden är väl de enda som är emot. Frågan är så om det djupast sett får konsekvenser för oss. Kanske finns också fortfarande möjligheter för en kompromiss som på en eller anden sätt håller oss utanför. Ytterligare återstår att beskriva hur man tänker att EU skall ta beslut om en minimilön, nivån för den och hur den skall implementeras. Man kan väl också hoppas på ett mirakel – att Europafacket fattar att en EU minimilön är en kapitulation och att det reellt vill medföra lagsäkrat lönedumpning.

Från TCO gick det till Helsinki till en träff med nordiska kollegor inom kommunsektorn. På dagordningen stod ett föredrag och diskussion om det ekonomiska och politiska läge i Ryssland och de baltiska staterna. Det är inte rart att lyssna på – ökat fattigdom, övergrepp på den politiska oppositionen, det som är kvar av den, starka nationalistiska rörelser, isär bland ungdomar. Lägg till att många ryssar likställer den utveckling som har drapat dem så hårt med utveckling av demokrati i västligt förstånd. Därför är Putin så populär och Stalin är fortfarande den stora helt.

Och nu är det så Bryssel. I morgon onsdag möte på EPSU. Det är ledningen i EPSU:s fasta kommitté för lokal och regional förvaltning som träffas för att planera höstens möten i kommittén och i den sociala dialogen. Med från mötet i Helsinki har Anders Hammarbäck och jag önskat om mera fokus och fler beslut båda i EPSU:s fasta kommitté och i den sociala dialogen. Den sociala dialogen skall inte bara vara många möten i Bryssel, den skall synas, den skall göra en skillnad för våra medlemmar, annars är det bortkastat tid och resurser.

Igång igen

Börjar vecka två efter semestern och programmet är redan fullt. Det var ingen lugn start, tvärtom, full start från början. Det är kanske också bäst så, komma igång direkt. Det märks att kollegorna redan har jobbat ett par veckor och att semestern också så småningom är slut i Europa.

Förra veckan var mest möten, uppdateringar och planering. Träff med kollegorna i de andra svenska EPSU medlemsorganisationer för att planera arbetet för hösten och det kommande år, båda inom EPSU men också i ISKA. I ISKA har vi kongress i november nästa år och det förberedande arbete är redan börjat. Diskussionen om ett nytt politik- och aktivitetsprogram är börjat, en diskussion som vi deltar i. Globalt står vi överför stora utmaningar – demokratirörelserna i en rad arabiska länder, den ekonomiska krisen och de våldsamma nedskärningarna i välfärdstjänsterna och de offentliga anställdas löner och anställningsvillkor, fattigdomen, klimatförändringarna, fackets roll, organiseringen och mycket annat. Men om vi skall vara effektiva, kunna påverka och få inflytande måste vi vara fokuserade och prioritera vårt arbete – och det är ingen lätt process.

Denna vecka börjar med en träff med nordiska kollegor – vi skall bland annat dryfta den aktuella politiska och ekonomiska situationen i Baltikum och Ryssland, hur vi samarbetar med våra arbetsgivare nationellt om EU-frågor och våra arbetsgivares engagemang i den sociala dialogen på europeisk nivå samt planera det kommande arbete inom den sociala dialogen på EU-nivå.

Efter denna träff går det till Bryssel tillsammans med Anders Hammarbäck, möte i EPSU med ledningen av den fasta kommittén för lokal och regional förvaltning. Också detta möte är primärt planering av kommande aktiviteter, dels i den fasta kommittén och dels inom den sociala dialogen.

Och från Bryssel går det retur till Stockholm – till den stora fest och överraskning, det nya namnet!

Sommartid

Så blev det äntligen semester – det är sommartid nu och det är dags att slappa av, göra något annat än att jobba, kanske göra ingenting.

Det halva av 2011 är gått och det har varit ett ganska häftig halvår. Många resor, möten och diskussioner – med fackliga kamraten, arbetsgivare, EU parlamentsledamöter och många andra. Skall jag peka på ett par succéer är det framför allt avtalen med de europeiska kommunala arbetsgivarna (CEMR) om ”Hot och våld från tredje person”. Det avtalet håller vi på med att implementera, dels hemma i Sverige i samarbete med SKL och dels genom en rad av konferensen i Europa tillsammans med de nationella fackliga och arbetsgivarorganisationer. Det hela skall avslutas med en stor konferens i Polen i oktober. Härefter skall fokus vara den lokala arbetsplatsen.

Efter långa diskussioner med CEMR lyckades det att komma överens om en ”joint statement” till EU-kommissionen om sociala kriterier i offentlig upphandling. Här uppmanar vi Kommissionen att göra mer i frågan, men vad viktigts är så påtar vi oss själv som sociala parter ett eget ansvar för att det kommer mer fokus på möjligheten av att ta ett socialt ansvar när kommunala myndigheter i EU upphandlar. Vi skall under hösten försöka att bli mer konkrete och förhoppningsviss skriva en sorts guideline till kommunerna som hjälp.

Möte med den irska EU Parlamentsledamot De Rossa om EU Parlamentets initiativrapport om sociala tjänster står för mig som ett av de mest intressante möten. Man kan självklart alltid diskutera effekten av mötet, men vi fick möjlighet att utbyta synpunkten och det press som vi tillsammans med andra lagde har fått effekt genom ändringar i rapporten. Ett annat resultat av mötet är förbättrade kontakter och det kan visa sig senare att få mycket större betydelse.

Andra hälften av 2011 blir utan tvivel också ganska hektisk – det skall följas upp på frågan om sociala kriterier i offentlig upphandling, på EU Parlamentets diskussioner om sociala tjänster i Europa. Och så har vi hela frågan om et förstärkt samarbete inom EU om budget- och finanspolitiken och konsekvenserna för lönebildningen och kollektivavtalen.

Men allt det får vänta – nu är det sommar och tid för semester!

World Public Services Day

Den 23 juni var det "Public Services Day". Redan i 2003 utså FN:s generalförsamling den 23 juni som Public Services Day. Syftet med dagen är att peka på värdet av offentliga tjänster och deras betydelse för samhället, för tillväxt och utveckling, erkänna det arbete som offentligt anställda gör och uppmuntra unge att göra karriär inom den offentliga sektorn.

Den 23 juni var samtidig startskottet på ISKA (Internationalen för Stats- och Kommunalt Anställda) och alla andra globala fackens kampanj för mer och bättra kvalitet i välfärdstjänsterna - läs mer om kampanjen på http://www.qpsactionnow.org/

Som led i kampanjstarten skrev SKTF:s ordförande Annika Strandhäll och Kommunals ordförande Annelie Nordström om framtidens välfärdstjänster. Läs hela artikeln på www.dagenssamhalle.se/artikel/investeringer-i-vaelfaerden-gynnar-tilvaexten-411

Strejk i Botswana och i Southampton

Mer än 100 000 offentliganställda i Botswana, har varit i strejk sedan den 18 april 2011. Efter tre år med frysta löner, som har medfört att lönerna idag ligger långt under levnadskostnaderna, har de offentligt anställda krävt en löneökning på 16%. Alla försök till förhandlingar har slutat utan resultat och strejken fortsätter. Sjukhus, skolor och andra viktiga offentliga tjänster har varit förlamade på grund av strejken. Regeringen har svarat genom att säga upp hundratals anställda och hotar de strejkande. Företrädare för de offentlig anställdas fack har regelbundet fängslats och släpptes utan åtal och rättsfall.

Stöd till de strejkande kan ske via denna länk: http://www.labourstart.org/cgi-bin/solidarityforever/show_campaign.cgi?c=938

Också i Southampton strejker offentligt anställda. Sedan den 31 maj har trafikvakter och liknande personalgruppen strejkat och fler andra gruppen förväntas gå med i den kommande tiden. Stadsstyret vill genomföra lönesänkningar och lönestopp och hotar med att avskediga mer än 4 000 anställda och återanställa dem på kontrakt med sämre löner och villkor.

Mer information kan fås via följande: http://www.epsu.org/cob/425 och

http://www.unison.org.uk/news/news_view.asp?did=6850

EU-Parlamentet på TV

I måndags lyssnade jag till och så debatten i EU-Parlamentets Sysselsättningsutskott om ett betänkande om ”Framtiden för sociala tjänster i allmänhetens intresse”. Man kan faktisk följa förhandlingarna i EU-Parlamentet och dets olika utskott på webb-tv. Jag har tidigare skrevet om denna betänkande, en såkallad initiativrapport.  Vi, de svenska SVISKA-förbunden, träffade redan i april De Rossa, irsk ledamot i Sysselsättningsutskottet och rapportör, det vill säga att han ansvarar för skrivningen av betänkandet och Olle Ludvigsson som är ledamot i utskottet för att diskutera utkastet till betänkandet och de många ändringsförslag som var kommet till förslaget – ungefär 280 styck, väldig många. På utskottet möte måndag – tisdag skulle man ha röstat om ett kompromissförslag från De Rossa, men detta var inte klar och därför är omröstningen uppskjutit till den 6 juni. Det ger möjlighet för att ta kontakt med de svenska ledamöter i Sysselsättningsutskottet i fall vi tycker det finns formuleringar i kompromissförslaget och ändringsförslag som vi kan ha ett särskilt intresse i att Sysselsättningsutskottet ansluter sig till. Senare skall betänkandet till behandling i EU-Parlamentet som också kan företag ändringar.

Det blir intressant att se De Rossa’s kompromissförslag. Da vi pratade med honom sagde vi bland annat, att vi inte så ett behov för ett EU ramdirektiv i frågan, att vi var för en så bred och generell definition på begreppet ”sociala tjänster” som möjligt som inte pekade ut särskilde tjänster och att det var viktigt som det i förlaget till betänkande framgår ”att åtkomsten till sociala tjänster av allmänt intresse måste vara allmän och oberoende av rikedom eller inkomster, och inte bara är avsedd för sårbara användare”. Ytterligare var det viktigt för oss att slå fast, att det är ett nationellt ansvar att definiera, tillhandahålla, beställa och organisera de sociala tjänsterna.