Träffade en god kollega från Unison i England i dag på ett möte på EPSU i Bryssel. Frågade om läget i England och det borde jag kanske inte ha gjort. För det förstörde bara humöret. I stort sett hela England ser man stora nedskärningar och avskedanden. Och vi pratar inte om ett hundratals, men om tusentals av kommunalt anställda som just nu får sparken. I många kommuner beror det på att man fattas pengar till att finansiera välfärdstjänsterna på grund av regeringens politik. Men i vissa kommuner och städer behövs inte stora nedskärningar, ekonomin tillsäger inte detta. Det är ren ideologi – man vill reducera den offentliga sektorn och ta bort välfärdstjänster. Man pratar om ”the big society” – i grova drag betyder det att man tar bort kommunala välfärdstjänster och avskedar personalen och härefter förväntar och hoppas på att själva samma personal och volontärorganisationer tar över.
Vårt systerförbund är också under en våldsam press i många kommuner – från arbetsgivarhåll kräver man stora försämringar av kollektivavtalen. Efter två med fastfrysning av lönerna vill man minska lönerna, ta bort förmåner, till exempel föräldrapenning som i England ensidigt drabbar kvinnor, de som i övrigt är de lägst avlönade. Och vill Unison inte acceptera dessa försämringar av löner och anställningsvillkoren så medför det bara att de kommunala arbetsgivare inte längre vill erkänna Unison som förhandlingsberättigat motpart. Tänk om det hände hemma hos i Sverige!
I tillägg vill regeringen försämra den kommunala pensionen. Dels vill man spara en milliard pund, pengar som skall användas till att hålla de kommunala skatterna nere, dels vill man att de kommunalt anställda själv skall betala mera till pensionen. Inte för att förbättra den, men för att spara pengar.
Jo, just nu är det inte roligt att vara i England, om man inte är turist.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar