En vecka i Bryssel

Idag åker jag till Bryssel för att delta i möte EPSU:s styrelsen i dagarna 8 och 9 november. Men redan i dag den 7 november träffas vi i NOFS Ledningsgrupp för på nordiska plan gemensamt att förbereda oss till mötet i EPSU. NOFS är – Nordens Offentligtanställdas Fackliga Samorganisation – och här samarbetar alla de förbund i Norden som är medlem av EPSU och ISKA/PSI (Public Service International). I NOFS:s ledningsgrupp sitter alla de nordiska ledamöterna i EPSU:s och PSI styrelser, ordinära och suppleanter samt deras internationella sekreterare. Så här är Annika Strandhäll, Visions ordförande med i kväll för att diskutera och koordinera hållningar till de olika punkterna på EPSU dagordningen.

Det är en omfattande dagordning som vi har för det två-dagars styrelsemöte i EPSU. Därför är det inte heller alla frågor som vi ”har en gemensam hållning till”. Det har vi så självklart, men vi måste prioritera sten hårt, dels för att ha koll på handlingar och innehållet i saken och dels för bara på de mest principielle frågor att påverka och få inflytande. Vi ville inte lyckas med något om vi fokuserade på allt, man får välja sina krig.

På EPSU dagordningen har vi prioriterat den ekonomiska krisen och fackets svar, en fråga om har vart på dagordningen på många styrelsemöten genom de senaste åren. Också revisionen av arbetstidsdirektivet är en vigtig fråga. Kommissionen har utan succé försökt att revidera direktivet och nu får arbetsgivarna och facket på EU nivå möjlighet för att förhandla sig fram till en lösning. Det är ingen hemlighet att det finns stor osäkerhet om huruvida man skall ingå i förhandlingar med arbetsgivarna om en revision av arbetstidsdirektivet. Men oansett att vi i utgångspunkten är mil från varandra så verkan kan eller vill vi tacka nej till förhandling. Och vad skall vi så förhandla om. På styrelsemötet de kommande dagar skall vi dryfta ett förhandlingsmandat till EFS (Europafacket). I förslaget till mandat som skall diskuteras är de primäre frågor möjlighet för undantag för direktivet, en möjlighet vi gärna vill ha bort. Att EG domstolens domar om jourtid skall avspeglas i det framtidiga direktivet. Vi tycker att förhandlingsmandatet saknar en starkare betoning av kollektivavtalens betydelse i arbetstidsfrågan, att arbetstidsproblem på den enskilda arbetsplats bäst lösas genom kollektivavtalet. Vi tycker också att fler skall omfattas av direktivet, bara för att man har stor inflytande på egen arbetstid skall man inte undantas. Det blir en spännande diskussion, inte bara om innehållet, men också hur vi skall prioritera, vad är viktigast för oss under förhandlingarna och i ett framtidigt arbetstidsdirektiv.