Från Oslo till Bryssel med ett ”stop over” i Köpenhamn

Hemma i Köpenhamn igen efter ett par dagar i Oslo. Men bara för en kort stund så resväskan kan fyllas med rena kläder och så är det vidare till Bryssel.

Hur kan vi på bästa sätt påverka diskussionerna på EPSU:s styrelsemöte i nästa vecka? Det dryftade vi igår på mötet i NOFS:s ledningsgrupp (Nordens Offentliganställdas Fackliga Samorganisation). I ledningsgruppen sitter alle de nordiska ledamöterna i EPSU:s styrelse.

Tre frågor är i centrum.

Den ekonomiska och finansiella krisen och konsekvenserna för isär välfärdstjänsterna och de offentligt anställda. Vad skall vara Europafackets svar på de omfattande och i många länder våldsamme nedskärningar i välfärdstjänsterna som vi ser just nu i hela Europa. I visse länder ser vi strejker och demonstrationer som reaktion på nedskärningarna. Men även att den folkliga stöd till strejker och demonstrationer tycks stärk så ses ingen ändringar i nedskärningspolitiken. I andra länder verkar det som om folk generellt har accepterat den ekonomiska politiken eller resignerar för att de inte ser alternativen till att ”nedskärningarna är nödvändiga och enda möjligheten” . I ljuset av detta måste vi erkänna att vi har förlorat kampen om idéerna. Vi har inte lyckas att övertyga folk om att våra lösningar är den bästa vägen ut krisen, att krisen visar att vi har behov för offentliga investeringar i infrastruktur, utbildning, arbetsmarknadsåtgärder mm. Är det våra lösningar som inte är trovärdiga eller kan vi inte förklara oss.

EU Kommissionens grönbok om framtidens pensioner skall vi också dryfta i EPSU: styrelse. Vi vill peka på, att pensioner är en nationell befogenhet, alla anställningar ska vara förknippade med pensionsrätt oavsett sysselsättningsgrad och anställningsform, att kollektivavtalssystemet ger en struktur för att hantera detta och det enbart är arbetsmarknadens parters som har befogenhet att inrätta och utveckla dessa kollektivavtalade tjänstepensionssystemen.

EPSU:s ekonomi kommer också till att ta en del av vår tid. EPSU drabbas av att medlemsorganisationerna har svårigheter med att organisera de anställda på de offentliga arbetsplatserna, isär de som outsources och privatiseras. Färre medlemmar ger mindra avgifter. Hur säkrar finansieringen av de uppgifter vi vill att EPSU skall lösa? Är svaret ökade avgifter eller finns andra möjligheter? Starkare prioritering och mera fokus på organisering, att attrahera nya medlemsförbund till EPSU och få frågan om organisering överst på dagordningen i EPSU:s medlemsförbund – facketförandras.nu (www.facketforandras.nu) på Europanivå.