Back in Stockholm

Så är jag tillbaka i Stockholm efter ett par spännande dagar i Ankara.

Det var tredje gången som jag var i Ankara för att delta i planering och utvärdering av vårt projekt tillsammans med kollegor från de turkiska fackförbund som deltar i projektet. De två första gångar fokuserade vi väldig mycket på att diskutera det aktuella läget i Turkiet, arbetsmarknadslagstiftningen, fackliga rättigheter, hotet mot facket och så vidare. Och det är skrämmande att lyssna på, och situationen har försämras under de senaste åren.

Denna gång lyckades det oss – Kristina Olsson från Kommunal och jag – att få diskussionen riktat mer in på vad facket gör, vad man faktisk åstadkommer, vilka framgångar man har o.s.v. Och det blev en ganska annan historia, faktisk en fantastisk positiv historia.

Regeringen har fått genomfört en lagstiftning som tvingar myndigheterna, på såväl lokalt som centralt nivå att köpa som det kallas alla tilläggstjänster - städning (av skolor etc), vakttjänster, underhåll av olika slags - hos private företag. Det är tala om rejäl utförsäljning och det finns ingen möjlighet för att ta tillbaka tjänsterna i eget regi. De kontrakter som myndigheter ingår med private företag är mycket korte, helt ned till ett år. Konsekvensen är att många fastanställda genom privatiseringen övergår från fasta till ofasta och osäkra jobb, med anställning på 10 eller 11 månader, försämrat löner och arbetsvillkor utan rätt till pension, ersättning vid uppsägning etc. Det är litet svårt att förklara, men det har haft store konsekvenser för anställda, kvaliteten av tjänsterna och för facket.

Det är svårt för facket att fasthålla dem som flyttas med över i de private företag som medlemmar och organisera de fler och fler, isär unge, som blir anställt i dessa ofasta och osäkra jobben. De olika fackförbunden har därför, för sig och gemensamt arbetat målinriktat på att organisera dem och för att förbättra deras villkor, särskilt att ersätta korta anställningskontrakten med längre och mera fast anställning.

Och man har haft succés och det i stor utsträckning. Dels har man organiserat i tusentals genom fokuserat och målinriktat kampanjer, där man har utsett kommuner, företag och arbetsplatsen och inkallat till möten, lyssnat och diskuterat och fått folk till att gå med i facket . Dels har man genom press på regeringen fått överfört åtminstone 47 000 anställda på korttidskontrakten till fasta jobb. Ytterligare har man bildat fackliga strukturer på många arbetsplatser, haft 10tusenvis av medlemmar på facklig utbildning och mycket annat som visar att de även de är utsatt för våldsamt press uppnår något, att det nyttar. Men de ser inte skogen för bara träd, de är helt paralyserat av förtrycket, vilket kan förstås. Men de står med de bästa argumenten för att gå med i facket i handen, nämligen att de får igenom förbättringar och förändringar som betyder något.

På mötet idag beslutades att fortsätta rekryteringskampanjen resten av året. Målet är 1500 nya medlemmar i ofasta jobben, vilket är ganska låg jämfört med de många tusen som de lyckades rekrytera i år. I projekten är ett av målen att organisera 800, det kommer att nås flera gångar. Det blir spännande att höra om resultatet när vi träffas igen till december.