På gårdagens möte i den sociala dialog kommittén fick jag ta fast grepp på en inledare från EU-kommissionen som pratade om ”The Annual Growth Survey”.

The Growth Survey eller ”Den årliga tillväxtöversikt för 2012” är Kommissionens analys av läget när det rör sig tillväxt och sysselsättning. Men det är inte bara en analys, EU Kommissionen lägger och fram ett antal prioriteringar som de vill medlemsstaterna skall fokusera på. I tillväxtöversikten för 2011 fokuserades mycket på åtgärder på områden som budgetåtstramningar och ökad makroekonomisk stabilitet, arbetsmarknadsreformer för att öka sysselsättningen och tillväxtstimulerande åtgärder. Och man får väl konkluderas att EU inte har haft den stora succén på dessa områden. I tillväxtöversikten för i år 2012 skriver Kommissionen da också att utvecklingen ”visar att den ekonomiska återhämtningen har avstannat och att lågt förtroende påverkar investeringar och konsumtion i negativ riktning” och vidare att” Trots den akuta situationen är medlemsstaternas genomförande av riktlinjerna enligt den årliga tillväxtöversikten för 2011 sämre än väntat. På det nationella planet har medlemsstaterna ännu inte fullt ut tagit till sig de radikala förändringar som beslutats i fråga om den ekonomiska styrningen i framtiden”.

Nej, situationen försämras, inte bara för att medlemsländerna inte gör som Kommissionen vill, men precist för att man har genomfört den nedskärningspolitik som Kommissionen förespråkar.

Det finns positiva elementen i tillväxtöversikten för 2012 – särskilt det nya fokus på tillväxt på kort sikt, på att skapa nya jobb nu och här till de många millioner av européer som är arbetslösa och där vi ser en våldsam ökning av långtidsarbetslösa. Över 40% av de arbetslösa idag är långtidslediga. Också fokuset på unga, på fattigdom och de sociala konsekvenserna av krisen och nedskärningspolitiken är positiva elementen.

Men filmen knäckar när man så ser på vad Kommissionen föreslår – och det är mer av det samma. Nedskärningspolitiken skall fortsätta med de konsekvenser, också för sysselsättningen som vi redan känner till och som vill öka fattigdomen och långtidsarbetslösheten.

Det tycks som om att Kommissionen tror att jo sämre villkor man bjuder unge jo fler jobb skapas och jo fler unga får jobb. De jobb som skapas är ofasta jobb, låg lön, ingen pensionsuppsparning etc., allt det som Kommissionen i övrigt säger de inte vill ha. På det sätt finns ett otal av motsättningar mellan Kommissionens budskapen och mål och så den politik de förespråkar och denna politiks konsekvenser.