En spännande dag tillsammans med turkiska kollegor är slut. Vi samarbetar med nio olika turkiska fackförbund, och olika är de. Även att de inom projektet är någorlunda överens om projektets innehåll och arbetsform, så känner man ibland att knivarna flyger igenom luften. Och de turkiska kollegor är väldig direkte när de tilltalar varandra. Och det kan faktisk undra.

De är ganska överens i deras analys av läget i Turkiet, de ser de samma hot mot de fackliga rättigheterna, kollektivavtalen och medlemmarnas löner och anställningsvillkor. De är också ganska överens om att peka på ”precarious work”, ofasta och osäkra jobb som en av deras största utmaningar och de har också utsett detta som det primära fråga vi skall jobba med inom ramen för projektet. Man har gemensamt gjort analys av konsekvenserna, skrivit en bra rapport och en del material om ofasta jobb, organiserat ett otal av seminarier och möten med anställda i ofasta jobben och mycket mer.

De har alla fattat beslut om på deras kongresser att de skall arbeta stenhårt för att organisera de anställda som är ansat på upphandlade företag och som alla jobbar på osäkra villkor utan de rättigheter som vanligviss följer med ett kollektivavtal. För lagstiftningen gör de stort set omöjligt att få rätt till att förhandla kollektivavtal.  

Läget är med andra ord väldigt alvarligt och det är jätte svårt att se ljuset. Ändå, när man frågor och går i djupet i diskussionen så kommer det fram att de är jätte dyktiga på att organisera folk i ofasta och osäkra jobben. De organiserar faktisk i tusental och organiserar ett stort antal möten för att komma i kontakt med dessa. Så facket har stor succé, men de ser det inte själv för att de primärt fokuserar på vanskligheterna i det fackliga arbetet.