Det är ett par dagar sedan den globala konferens om offentliga välfärdstjänster slutade och det har vart möjligt att reflektera liten. Helt personligt tycker jag det har vart en av de bästa internationella konferenser har jag deltagit i. I allt 62 inledningar, 31 kvinnor och 31 män, inte så dumt faktisk.
Det är jo bra att SKTF, det vill säga Anders Hammarbäck och jag får möjlighet för att delta i en sådan konferens. Men vad kommer det att betyda för medlemmarna i SKTF, vilken nytta får de av deltagandet i konferensen? Omedelbart ingenting, tyvärr, för detta är ett långt drag som måste tas. Det beror också på om vi tar ansvar för konferensens budskap, nämligen att formulera en helt ny vision for välfärdstjänsterna, att samarbeta om detta på nationellt nivå och bilda nya och överraskande allianser. Och det tycker jag vi skall. Nu hoppas jag att de globala fackliga federationerna tar på sig ansvaret, dels för att färdigöra Chartern för offentliga välfärdstjänster och handlingsplanen, planen för hur vi skall förverkliga visionen och för att meddela och diskutera med sina nationella medlemsorganisationer om konferensens resultat. Konferensen var jo organiserat av alle de stora globala fackliga federationerna och det är för så vitt nytt, att andra än offentligt anställdas förbund vill ta ansvar för välfärdstjänsterna kvalitet. För från Sverige var det SKTF, Kommunal och SSR som deltog, men ingen från den privata sektorn, från Handels, Metall, Unionen och de andra som kunna ha vart med. Vi får ta kontakt med dem för att dryfta hur vi kan jobba vidare nationellt. Bare om vi gör det kan medlemmarna i SKTF få nytta av deltagande i denna konferens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar