Jag kan bli så förbannad

Just nu använder jag en del tid i flyget och på flygplatser på att läsa en rapport från University of Greenwich ”Why we need public spending”. Den är väldig spännande att läsa. När jag läser den och jämför den med vad som händer runt i Europa kan man bli ganska upprört. Till exempel – det påstås ofta från politiskt håll med stöd från all världens ekonomer att en stor offentlig sektor är ett hinder för en stor tillväxt, att det offentliga förbruk är en börda för en marknad ekonomi, där vill växa snabbare och mycket mer om man genomförde nedskärningar i det offentliga förbruket. Rapporten visar emellertid ett klart samband mellan offentligt förbruk och hög tillväxt – att ekonomisk tillväxt går hand i hand med ökat andel av offentliga kostnader/förbruk i förhållande till BNP.

Ett annat exempel är den enorme stöd till de krisdrabbade bankerna – hjälpen till bankerna utgör 1 900 milliarder amerikanska dollars. I England utgör hjälpen till den finansiella sektorn 20 % av BNP eller vad som motsvarar halvdelen av det samlade årligen offentliga förbruk. Och nu skall man i England spara mer än 80 milliarder pund genom nedskärningar i välfärdstjänsterna, fast frysning av lönerna för offentligt anställda som tjänar mer än 235 000 kronor, ökat priser på transport och mycket annat. Finans- och den ekonomiska krisen blev inte orsakat av ökat offentliga kostnader, underskott eller skuld. Tvärtom så är det skattepengar som har finansierat bankerna och de ekonomiska stimulanspaketen som har vart nödvändig som konsekvens av krisen. Och nu skall skattebetalarna och särskilt de offentligt anställda betala en gång till. Ungefär 500 000 offentligt anställda kommer att förlora sina jobb i England tillsammans med 500 000 i den private sektorn. Det tycker den engelska regeringen är fair – av 23 ministrar är 18 millionärer i pund.