Vad håller vi på med?

Ibland tvekar jag på vad det är vi håller på med. Här sitter vi flera hundrade från facket i stora delar av världen och diskuterar hur vi kan formulera ett alternativ till den aktuella ekonomiska politik som för nuvarande försöker att lösa den ekonomiska krisen genom våldsamma nedskärningar och försämringar i de offentliga välfärdstjänsterna, i pensioner, i offentligt anställdas löner och villkor.

Vi vill formulera en ny vision för den offentliga sektorn, för välfärdstjänsterna. Och så förlorar vi ändå fokus. Idag har vi lyssnad på två inledare från Norge.

Det ene handlade om den såkallade modellkommunmetodiken, om kommuner som har infört en samarbetsmodell, där de anställda involveras i arbetet med utveckling och omställning. Tanken bak modellen, själva grundidén, är att de anställda är de som känner bäst till arbetsprocesserna, till arbetskulturen, samarbetsrelationerna och brukarna, medborgarna. Därför vill det ofta också vara de anställda som har de goda/bästa förslag till ändringar och lösningar som gör jobben och välfärdstjänsterna bättra.

Den annan inledning handlade om jämställdhetens villkor i Norge, hur man har jobbat med jämställdhet och likalön och vilka utmaningar man står överför primärt när det rör sig frågan om strukturelle löneskillnader. Sistnämnde känner vi också hemma i Sverige.

Det är bra att dra fram konkreta exemplar på hur man har jobbat och hittat lösningar på utmaningar som vi står överför. Men frågan är om vi inte skjuter över målet vid att dra fram erfarenheter från Norge och andra av de nordiska länderna i detta sammanhang. Villkoren för den offentliga sektor och välfärdstjänsterna är otrolig olika och vår värld är långt från den värld som kollegorna från Latinamerika, Afrika och Asien, ja även från USA och Australien.

Jag ville hellera ha lyssnat och deltaget i en diskussion hur vi hitta en gemensam utgångspunkt, hur vi kan bilda nya allianser och sätta frågan om kvalitet i välfärdstjänsterna på dagordningen på ett nytt sätt, globalt som nationellt. Det nästa fråga är nämligen hur vi tar diskussionerna på denna konferens med hem. I morgon skall vi diskutera det charter som jag omtalade för ett par dagar sedan. Hur förpliktar det oss hemma och då alla globala fack är med och därmed de flesta fackföreningar i Sverige så bör vi väl hemma i Sverige ha en gemensam diskussion om hur vi omsätter detta Charter till konkrete förslag och initiativ, t.ex. skapa nya allianser för att nå våra mål – världens bästa välfärd?